Tillägnad mina älskade systerdöttrar Ebba och Linnea:

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

Hittade denna i bloggen "Heja Abbe". Helt underbar blogg skriven av Abbes pappa om kampen för ett så bra liv för sin son som möjligt. Abbe har sjukdomen Catch22.

Vecka 14 (13+3)

Har kollat på "Brokeback Mountain" idag. Alla hade pratat så mycket om den och att det skulle vara värsta tårdryparen men den var inte så bra som jag trodde. Visst var den sorglig och jag tycker att kärleken mellan två killar är så gullig och härlig. Jag tyckte mer att den var en bra film helt enkelt. Varken mer eller mindre. Tråkigt när det är så många som har sagt så mycket bra om den. Tråkigt slut också.

Just nu kollar jag på "Fucking Åmål". Fick sån lust att titta på gamla godingar. =) Den är ju så bra!! Riktig kärlek och ångesten över att känna sig annorlunda. Det är så många som kan känna igen sig i den filmen, även jag...

Ska dammsuga idag. Måste göras. Så får Ola ta med blött efter. Jag råkade visst i princip lova att jag skulle dammsuga. Sen blir det väl mys ikväll. Ska inte jobba idag utan vi tar det på söndag. Det känns bra, då kan man njuta. Ska bli skönt att kunna umgås med Ola utan att tänka på att man har jobbet framför sig. Vill bara kramas och pussas just nu. Behöver det!!

Vi är hundvakt ikväll också, åt syrrans hundar. Blir att gå bort dit vid åtta-tiden och släppa ut dem.

Nu ska jag fortsätta titta på filmen och får se när jag ska dammsuga. Blir väl när Ola har kommit hem...