Tillägnad mina älskade systerdöttrar Ebba och Linnea:

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

Hittade denna i bloggen "Heja Abbe". Helt underbar blogg skriven av Abbes pappa om kampen för ett så bra liv för sin son som möjligt. Abbe har sjukdomen Catch22.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har bytt till blogger nu. Jag tycker att bloggplatsen ser så trist ut. Känns inte som en riktig blogg eller nåt. Nu när jag har mixtrat lite med min nya blogg känns det bättre. Sen kan jag skriva lite oftare då jag har skaffat en app till min htc...

Första punkten i min 30 dagars-lista ska uppfyllas.   Ska skriva om mig då med andra ord... Jaha, vart ska man börja?   Född i Västervik - mamma, pappa och två storasystrar, som är 6 och 8 år äldre än mig. Hade väl ett gäng husdjur med. Är et...

Varje dag i 30 dagar ska jag skriva om dessa sakerna. En kategori för varje dag. Jag börjar från och med imorrn den 1/12. Det kan bli intressant! = )   Dag 01 – Om migDag 02 – Min första kärlekDag 03 – Mina föräldrarDag 04 &ndas...

Igår fick Neo en ny jacka - han var i stort behov av en. Idag när vi skulle åka och handla gick han omkring här hemma i kängor och sin nya jacka. Han såg inte alls ut att vara 1½ bara, han såg snarare ut att vara 5 eller något. Han såg genast mycket ...

Dags för drop in-besök på arbetsförmedlingen. Usch, tycker inte alls om de där besöken men tyvärr ett måste. Sitta i kö och inte alls veta hur lång tid det kommer ta förrän man får komma in. Men som tur var fick jag väl bara vänta i ca 30-40 min på m...