Läkarbesök + VUL. Enligt läkaren är jag i 12+1 så blev framflyttad ett par dagar. Det är EN bebis i magen som lever. Såg ett pickande hjärta. Underbart!

Vecka 13 (12+1) <3

Var på läkarbesök idag (ensam) och läkaren pratade på om det som han hade läst på och kommit fram till. Jag kunde väl hålla med om det han kom fram till. Sen frågade han mig om jag ville ha en undersökning med VUL och det ville jag. Undersökningen gick snabbt. Han förberedde mig inte på vad som skulle hända och han bara körde på mellan grejerna och sa inte vad han skulle göra. Skärmen var riktad mot honom, inte mig eller iaf inte så pass mycket så att jag skulle kunna se ordentligt. Undersökningen var ju för min skull, inte för hans. Han babblade på i snabb och luddig takt om vad han såg, jag hängde inte med alls. Han utvecklade inget av det han såg heller. Först sa han bara att han såg ett barn som mådde bra. Jag tror att han hade avslutat det hela där om jag inte hade frågat om det var en eller två. Fick reda på att det var en bebis. Jag såg hjärtat röra på sig och det sa han utan att peka direkt. Han sa i förbifarten att det var 12+1 och det stämde ju. Jag var annars i 11+5 enligt BM. Så blev framflyttad. Han förklarade inte alls vad han såg eller olika kroppsdelar som man kanske skulle se. Sen var han rätt snabb i vändningen med kameran så jag själv han inte se förrän han bytte vinkel och grejade. Jag tror att jag såg huvudet men tyvärr inga armar och ben som rörde sig, även fast jag tror att man hade kunnat se det om man hade tagit det lugnt med kameran. Jag blev riktigt missbelåten. Han var ju ändå läkare. Sen när jag sa att jag kunde ta kontakt med special mödravården för att få mera koller om jag är orolig så sa han att jag inte behövde det för att jag är en frisk patient. Jag tänker inte på mig i första hand om jag ska gå till spec. mödravård - jag tänker på mitt barn och hur den mår. Jag vill ha koll på mitt barn och att den mår bra, då mår jag bra och är lugn utan oro. Men han verkade inte ha någon koll alls riktigt varför jag var där mer än att prata om OI, eller ja det han hade läst på ett par papper. Jag vet mer om OI än vad han vet, min syster har informerat mig sen diagnosen kom på tvillingarna. Jag känner mig mer förvirrad och orolig nu efter läkarbesöket än vad jag var innan. Ska det verkligen vara så?! =(

Var på ÖB en sväng med Ola - jag köpte en dricka och nya gelépennor. Fikade en sväng efteråt hos Katarina. Svärmor var där och hon hade köpt bakelser till alla. Väldigt söt men rätt god bakelse.

Åkte hem en sväng och umgicks med Ola innan han åkte till jobbet. Vid tjugo i tre följde jag med Katarina på studiebesök på ett dagis. Mycket trevligt och mysigt dagis. Både Linnea och Ebba trivdes som fisken i vattnet. Ebba som annars brukar vara lite pipplig i nya miljöer var helt sig själv och kunde sitta och underhålla sig själv och flina åt sånt som var roligt. Linnea hittade en kompis bland de barn som fanns där och de båda tyckte nog om varandras sällskap trots 2 års skillnad. Rutschkanan var också en höjdare.

Kom hem för ca en timme sen. Ska åka och jobba med syrran vid halv sju. Inte så upphetsande. Men ett måste. Ska visst jobba hela nästa vecka också. Pengar visst, men gud så tråkigt...

Nu ska jag fortsätta softa tills syrran kommer och hämtar mig.