Inlägg publicerade under kategorin Minnen
Hittade min samling med gamla pixiböcker häromdagen när jag gick igenom ett par kartonger. Det var verkligen som att slungas tillbaka till den där första tiden då man lärde sig att läsa. Mamma läste massor för mig ur just dem böckerna och sen lärde jag mig att läsa. Jag har kvar den boken som lärde mig att läsa. Nu ligger dessa böcker uppe i Neos hylla och med enorm glädje läser jag minst en för honom varje kväll.
Har precis läst ut "Som om ingenting" av Katarina Bredow. Det var som att återuppelva sina egna känslor man hade som 15 åring. Varje ord var som skrivet precis ur mitt egna liv. Åkte bakåt i tiden och mindes hur det var - hopp, kärlek, förtvivlan och sorg. Allt på en och samma gång.
Som 15 åring träffade jag på en 19 år äldre man på en sajt på nätet. Han vände upp och ner på hela min värld. Jag föll pladask för alla hans underbara ord. Bara att det var ju ett problem - han var gift och hade två barn. Så den tiden jag var alldeles betuttad i honom var jag ena stunden alldeles överlycklig och jättekär och sen andra stunder grät jag och kände mig så otroligt olycklig. Jag kunde ju inte prata med honom när jag ville utan det var ju när han hade tid och inte var med familjen. Varje sms, telefonsamtal, mejl eller bild gav mig ännu mera hopp och kärlek men sen sjönk hoppet och förtvivlan steg för varje tyst dag som gick utan något livstecken från honom. Trots att jag visste precis vad jag hade gett mig in på - jag skulle vara den andra kvinnan.
Så när jag satt och läste boken hade jag hjärtat i halsgropen och kände med hela kroppen att det där är ju jag. Varenda känsla och tanke hade jag själv känt och tänkt. Helt jävla otroligt! Den boken var så jävla bra. Författaren har verkligen lyckats att fånga allt det där som en tjej upplever när hon blir förälskad i en gift/upptagen äldre man.
Det var längesen jag läste en sån bra bok och som verkligen naglade fast mig. Jag sträckläste den och jag kunde verkligen inte lägga den ifrån mig. Det var även längesen som jag hittade en bok som jag kunde känna igen mig i så mycket.
Katarina Bredow är den bästa ungdomsboksförfattaren jag har stött på. Har tre av hennes böcker och direkt efter att jag läst ut denna boken beställde jag resten som hon har gett ut - fyra stycken är dem. Längtar så tills dem kommer hem så att jag kan slänga mig rakt ut i böckernas värld igen.
Idag är det 4 år sen min älskade och underbara morfar hastigt gick bort! Kan inte fatta att det redan har gått så många år sen jag miste den bästa människa jag vet! Det kommer alltid fattas mig något... Älskar och saknar dig morfar!
Han föll ihop utanför en affär en strålande majdag medan mormor var inne och handlade. Han fick en hjärtinfarkt - hans vener var helt igenkorkade med klegg.
Bakade blåbärsmuffins efter lunch. Dem blev bra. Gjorde glasyr som jag la på dem och sen strödde hjärtströssel på glasyren. Neo fick vara med och hålla i redskapen och smaka smet. = )
Ola slutade vid sex så dagen kändes väldigt lång. När han kom hem duschade han och sen gick vi bort till svärfar och Christina. Där åt vi middag och fick efterrätt. Vid halv nio gick vi ner till stället där brasan var. Vi stod där och tittade på brasan, hörde någon hålla tal och sen blev det fyrverkerier. Neos första fyrverkerier och dem tyckte han inte alls om. Han började gråta och blev rädd. Dumt nog drog dem ut på fyrverkerierna - körde ett par stycken, paus, ett par stycken, paus. Dem kunde ju ha smällt av alla på en gång och sen var det färdigt...
När vi kom hem blev det sängen direkt för oss allihopa. Neo somnade direkt när han hamnade i sängen. Vi fixade lite och sen blev det även sängen för oss. Ola skulle ju börja jobba vid sex dagen efter. Så vi kom i säng vid tio, Ola somnade nästan direkt. Jag tittade på tv en timme och sen somnade även jag gott...
Minnen: För ett år sedan på Valborg hade jag två dagar kvar till beräknad förlossning. Jag var rätt orolig över att jag skulle få föda redan. Jag kände mig tung och hade foglossning. Svärmor fick köra ner mig till brasan för jag vågade inte gå av olika skäl. Under tiden vi tittade på brasan och fyrverkerierna satt jag på en stol. Jag orkade inte stå upp så länge pga ryggen och foglossningen. Tänk om jag hade vetat att det skulle dröja ytterliggare 16 dagar tills min underbara pojke skulle titta ut. <3
Idag satte vi igång och städade lite här och var. Rensade i skåpen och i lådor. Dammsög och plockade. Allt blev inte gjort men det värsta i alla fall. Så har mest varit hemma.
Ringde vårdcentralen idag med - 10 månader försent... Men men, bättre sent än aldrig som man brukar säga. Efter dessa dagarna som har varit de värsta under dessa 10 månaderna. Jag har ju faktiskt spytt av halsbrännan - det har jag inte gjort innan även fast jag har varit rädd för att göra just det. Så imorrn klockan ett får jag min dom och jag hoppas verkligen att läkaren kan göra underverk med min mage. Jag kan ju inte ha det såhär mera! Börjar bli lite nervös - jag går ju inte till läkare. Senast jag träffade en läkare var när dem använde sugklocka på mig när Neo föddes men det var evigheter sen jag träffade en läkare för att jag var sjuk. Men hoppas på det bästa i alla fall!
Var en snabb sväng till Olas morbror för att hämta ett papper och sen åkte vi hem till svärmor för att lämna pappret. Blev kvar där en liten stund - fikade och pratade lite. Pratade om de stundande födelsedagarna, hur vi ska få ihop det och när vi ska firas. Ola fyller år den 15 april, Neo den 16 maj och jag den 26 maj - många samtidigt. Plus att vi ska på ett dubbelkalas den 23 april för Neos kusin och hans mamma som fyller år den 21 och 22 april.
Egentligen är det helt otroligt att det snart är 1 år sen min lille pojke bestämde sig för att äntligen komma ut. Mycket har hänt under detta året - både positivt och negativt. Men jag vet att ingenting kan ersätta det jag kände när jag för första gången fick ha Neo i min famn, se och känna på honom. Önskar bara att den där känslan hade hållit i sig lite längre än 2 veckor innan helvetet bröt loss. Men nu är allt bättre och efter imorrn kanske allting är bättre än bra...
Jag var rätt liten. Kan ha varit ca 3-4 år. Jag hade en trehjuling med flak på. Jag cyklade runt, runt på gräset i trädgården till vårat hus. På flaket satt våran katt Tusse. Han var bara en kattunge vid det tillfället. Han satt stilla och fint på flaket medan jag cyklade runt, runt.
Ett härligt och soligt minne från när jag var liten. Tyvärr finns det inte allt för många av den sorten.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|