Mamma till Neo - 090516

Inlägg publicerade under kategorin 30 dagars utmaning

Av Carolina - 1 december 2010 20:21

Första punkten i min 30 dagars-lista ska uppfyllas.


Ska skriva om mig då med andra ord... Jaha, vart ska man börja?


Född i Västervik - mamma, pappa och två storasystrar, som är 6 och 8 år äldre än mig. Hade väl ett gäng husdjur med. Är ett skilsmässobarn sen 5-6 års ålder. Då flyttade jag och systrarna med mamma. Bodde omväxlande ensam med mamma, ensam med min ena syster (mamma bodde med sin pojkvän) och både med mamma och syster - plus lite olika husdjur, fram till 16 års ålder. Då flyttade jag med mamma och hennes sambo (nuvarande särbo) till ett radhus. Mina systrar hade flyttat hemifrån. När jag var 17 flyttade jag till pappa i Gamleby efter en kris. Bodde hos honom i ca 2 år. Fick då en egen lägenhet genom socialen (tack så otroligt mycket!) för jag orkade inte mera av olika anledningar. Hade min lägenhet i ca 3 år - tre otroliga år. Sen träffade jag min sambo och flyttade till honom.   


Jag har mått psykiskt dåligt av olika orsaker sen jag var rätt liten - antar att något hände där vid mina föräldrars skilsmässa trots att jag var rätt liten. Jag blev utåtagerande, trotsig, bråkig, arg, ledsen och svartsjuk. Min mammas pojkvänner gick inte säkra för mig. Jag var väldigt sexuell och intresserad av sexuella saker (allt från hur kroppen såg ut till sexakter) från 7 års ålder. Mitt sätt att hantera saker antar jag nu när jag tittar tillbaka. Jag förlorade oskulden vid 14 års ålder - alldeles för tidigt och med helt fel person. Önskar att det vore annorlunda. Sen dess har jag haft pojkvänner och tillfälliga kontakter om vartannat. Vid 16 års ålder blev jag gravid - vilket slutade i en kirurgisk abort i vecka 9+6. Ett beslut som jag både ångrar och inte ångrar. Det var ändå mitt barn men det var helt fel tidpunkt och helt fel pappa. Efter det blev mitt mående värre. Mellan 18 och 20 års ålder var jag ihop med en kille som behandlade mig illa - aldrig fysiskt men psykiskt. Jag förvandlades till ett ännu värre nervvrak än jag redan var. Men tack vare den självständighet jag fick i och med min egna lägenhet lyckades jag ta mod till mig och göra slut. Jobbigt i början efter separationen men det gick över. Levde loppan där ett tag och gick på många nitar. Hade min första flickvän som slutade i kaos. Var älskarinna åt ett par äldre män. Hittade en finsk kille från Sthlm som jag blev ihop med - det höll i 7 månader. 7 häftiga och roliga månader. Åkte till syrran för att fira mina systerdöttrars 1 års dag - åkte aldrig hem igen. Gjorde slut med den finska killen, två dagar senare hade jag blivit sambo med Ola. 9 månader senare var vi föräldrar åt en underbar och älskad "liten" pojke.   


Jag började skära mig själv när jag var 16 år. Då hade väl allting nått botten antar jag även fast den onda cirkeln inte skulle sluta än på flera år. Gymnasiet sket sig fullständigt för jag hade så mycket med mitt mående att jag verkligen inte orkade fungera i skolan och med läxor. Jag gick de dagar jag orkade men tyvärr blev frånvarodagarna allt fler. Jag hoppade av en linje efter 3 terminer, gick 1 termin IV, hoppade av en annan linje efter 2 terminer. Sen var jag helt slut.    Sökte upp socialen när jag var 18. Behövde pengar framförallt men där kom flera saker fram. Socialen i Gamleby har varit guldvärt för mig, på många sätt. Sen får man säga vad man vill om socialen i allmänt. Jag började gå till psykolog - gick dit i ca 3 år. Åt mediciner. Åkte till psykakuten två gånger - första för att få mediciner och andra gången för att jag orkade inte leva mera. Men kärringjäveln ville inte hjälpa mig!    Socialen ställde inga större krav på mig mer än att gå till psykologen. Dem var underbara mot mig! Fick en kontaktperson som ändrade massor i mitt liv, till det positiva. Jag träffade inte honom så länge men under de där fika- och lunchmötena hände det massor. Han är en av de få sakerna jag saknar från min födelsestad. Helt underbar person!!!


Trots att jag har mina svackor osv fortfarande så känner jag att jag mår bättre än vad jag någonsin har gjort. Bara det att flytta till en helt ny stad förändrade massor. Och nu är jag ju mamma också! Jag har klarat av stora saker på senaste tiden och det har stärkt mig massor. Helt otroligt att jag är mamma...    Sen har jag inte skurit mig en enda gång på ca 2½-3 år. Jippi till mig!!   


Detta är "historien" om mitt liv...

ANNONS

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok!

Följ bloggen

Följ Mamma till Neo - 090516 med Blogkeen
Följ Mamma till Neo - 090516 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se