Alla inlägg under juni 2009
Vaknade av en gnyende Neo i sin säng vid halv fem imorse. Jag gick upp och tittade ner i sängen. Han blev genast tyst men tittade stort på mig. Jag hälsade på honom med ett leende och ett hej. Då får jag massor av pillimariska leenden tillbaka - det lös lite bus i ögonen och han var tydligen glad över att se mig. Så underbart när man märker att han vet vem man är och tycker om en.
Mitt hjärta blir varmt och jag älskar honom så oändligt...
Vem älskar dig
när jag farit till landet långt bort
och ej längre finns kvar
Vem ger dig mod
när du tvivlar och ej längre känner
den kraft som du har
Ge din själ stilla ro
vandra vill om du tror
att du vet var din inre längtan bor
Ditt hjärta blommar
känn doften av liv
Du är större än du nånsin tror
Ge din själ stilla ro
vandra vill om du tror
att du vet var din inre längtan bor
Ditt hjärta blommar
känn doften av liv
Du är större än du nånsin tror
Vem tröstar dig
då ditt inre är fyllt av en sorg
som du inte rår på
Vem lyssnar till dig
när bruset från livet är högre
än du vill förstå
Ge din själ stilla ro
vandra vill om du tror
att du vet var din inre längtan bor
Ditt hjärta blommar
känn doften av liv
Du är större än du nånsin tror
Ditt hjärta blommar
känn doften av liv
Du är större än du nånsin tror
Sen 22 har jag suttit med Neo mt mitt bröst. Han har legat korta stunder i soffan men mest hos mig och han har endast accepterat magläge mot mig. Jag har gosat, tröstat osv. Han har inte velat ha nappen men ändå blev han lugn. Det värmer så innerligt i mig att jag kan få honom lugn och till och med somna med endast kärlek och närhet, inte någon napp som annars brukar vara ett måste.
Jag älskar honom innerligt. Jag kan inte förstå att jag har en son. Det är helt obegripligt. Jag ska göra allt för honom, eller åtminstone det bästa. Han är värd allt.
Nu sover han gott i mjukliften med endast snuttefilten över sig - blir att sova i blöja inatt, jättevarmt ju. Han har varit vaken länge innan han somnade nyss och sista målet mat åt han mycket bra. = ) Så skönt efter en strulkväll med just maten. Allt har varit bättre idag - även kvällen. Detta gav mig så mycket självförtroende och energi. Hoppas på att få leva på detta i många dagar nu.
Dusch, sen sova... = )
Den finaste...
Jaha, då har jag klarat av ännu en jobbig kväll med Neo. Allt gick bra fram till klockan sju ungefär. Sen var han missnöjd med det mesta och sov bara småsnuttar emellanåt. Somnade i min famn och så fort jag la honom ner så vaknade han och då var det bara att börja om från början igen.
Mitt tålamod, min energi och mina armar var helt slut vid nio-tiden redan. Jag var i upplösningstillstånd. Syrran kom hit en sväng för att låna mjölk. Då tog hon Neo en stund och gick omkring med honom. Det var skönt för mina armar. (Nu MÅSTE jag ha en bärsele!!) När hon gått bytte jag blöja, tog på byxor och tröja på Neo och la honom i vagnen. Såg till att nappen var i munnen på honom hela tiden och hans filt låg över ansiktet. Gick en runda runt kvarteren och tillslut somnade han. Han vaknade dock när jag kört in vagnen i hallen (ett par trappsteg upp).
Men vid det laget hade jag avreagerat mig och lugnat ner mig i och med promenaden så jag tog upp honom och gosade en stund med honom. Tog av honom tröjan och la honom tillrätta i soffan bredvid mig. Så nu ligger han på en fleecefilt med nappen i närheten och snuttefilten över sig OCH sover!! = D
Hoppas att han nu tänker sova för natten - eller i alla fall till klockan fem då han ska ha mat igen. Snart kommer Ola hem och då får jag lite "hjälp" om han nu skulle vakna och bli pigg igen.
Men nu är dagen över och imorrn tar vi nya tag.
Jag älskar min son så otroligt mycket, men ibland blir allt så övermäktigt...
Neo håller ihop delarna av mig. Utan honom hade jag fallit ihop som en blöt pöl på marken. Det är han som får mig att gå upp på morgonen. Det är han som gör att jag fortsätter att gå och gå.
Jag fattar inte varför allt ska drabba mig. Jag ångrar inte Neo men jag ångrar graviditeten. Den har bara fört med sig en massa skit (förutom Neo) både fysiskt och psykiskt.
Min mage är helt fucked up och jag har inte den blekaste aning om hur jag ska kunna fixa att det blir bra igen. Jag är på bristningsgränsen.
Jag biter ihop och sätter ett leende på mina läppar varje morgon som håller skenet uppe bland folk. Jag kämpar på till sista droppen. Jag fattar inte hur jag ska klara av detta?
De första två veckorna efter att Neo fötts var allting bra sen bröt helvetet lös. Nu har jag panikångest var och varannan dag, mår illa (vilket tar all min energi) så jag kan inte umgås med folk och sitter hellre hemma i soffan gömd. En hel dag med människor gör att jag håller på att bryta ihop på kvällen.
Hur fan ska jag fixa detta??? =' (
På vägen hem lyssnade vi på musik genom Olas iPod. En låt med Winnerbäck spelades och Neo gnällde till. Han var inte jättetrött och han ville inte ha maten. Han gnällde och grimaserade. Då bytte Ola till Takida. Då tog Neo nappen, gosade in sig i tyget på babyskyddet och somnade. = )
Så Neo ratar Winnerbäck och digger Takida. = ) När han låg i magen och jag hade börjat känna hans sparkar och rörelser vid få tillfällen så var han som mest aktiv när jag satt och spelade Guitar Hero.
Helt enkelt, Neo gillar rock eller lite hårdare musik. Musik som Winnerbäck är för smörigt. = )
Idag var jag utan Neo för första gången. Vi lämnade honom hos hans farmor och farbror med familj medan jag och Ola åkte iväg för att leverera de tre marsvinshonorna till deras nya ägare. Det kändes mycket nervöst och lite jobbigt. Ingen kan ju ta hand om honom bättre än jag och Ola. Ingen mera än vi vet vad han tycker om och inte tycker om, så det var väl det största problemet tror jag.
Efter att vi lämnat marsvinen åkte vi till Ica Maxi. Det kändes också väldigt konstigt - handla utan barn. Ingen Neo att ta ut, ingen barnvagn att dra, ingen bebis att behöva bry sig om ifall han börjar skrika eller inte. Kändes mycket konstigt. Den tomma platsen i förarsätet kändes i mitt hjärta.
När vi kom tillbaka till stugan hade allt gått bra. A hade matat och stod och vyssjade honom i barnvagnen när vi kom. Han halvsov och somnade strax in ordentligt. Tack så mycket A för att du passade honom åt oss! Det lugnade mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
28 | |||
29 |
30 |
||||||||
|