Mamma till Neo - 090516

Alla inlägg den 8 oktober 2008

Av Carolina - 8 oktober 2008 22:56

Grattis Veronica´s pappaNils-dagen!!

Av Carolina - 8 oktober 2008 16:09

Har suttit och tittat på tv sen klockan åtta. Bara varit bra program idag och det var längesen jag verkligen tittade på tv. Först var det Bonde söker fru, sen Oskyldigt dömd, efter det Världens härligaste män och nu tittar jag på Shark. Bönderna är så gulliga, Micke Persbrandt är ascool vad han än gör på tv, Ann Söderlund har något visst som man inte kan sätta fingret på och Shark är en mycket bra krimserie. Har tagit det mycket lugnt ikväll, precis som jag ville. Katarina var här i högst fem minuter då hon var ute med hundarna. Hon började genast gnälla om att Ola inte hade burit upp ströbalen till övervåningen och annat. Det är visst det enda hon kan göra, gnälla på andra. Önskar hon kunde kolla på hur städat eller inte städat hon har det själv och göra något åt det först innan hon gnäller på någon annan. Vi städar när vi vill och kan och orkar. Vårat hem, vårat val. *suck*


Började läsa ur Snälla pappa, nej. Den verkar bra men det lär ju vara hemsk. Handlar om en pojke som gör allt för att hans pappa ska älska honom men får hela tiden höra att han inte är värd det. Han blir misshandlad både psykiskt och fysiskt då han är "olydig". Riktigt hemskt!


En timme kvar tills Ola kommer hem från jobbet. Får se vad jag gör under den timmen. Kanske börjar plocka lite på vardagsrumsbordet... Det borde göras men finns orken? Får se hur jag gör. Finns ju alltid en dag imorrn med...

Av Carolina - 8 oktober 2008 16:08

I hela mitt liv har jag misstänkt att min syster försöker ge mig dåligt samvete medvetet. Jag skulle ha passat Ebba och Linnea idag då syrran ville baka bullar. Men jag orkade verkligen inte idag. Idag ska vi inte jobba heller och då vill jag verkligen vila och njuta av att inte ha något att passa. Hon blev sur och skrev att hon hade ju redan gjort degen. Nu är hon tydligen färdig och skriver på ett surt sätt (uppfattar jag det som iaf) att det blev som hon trodde två stycken griniga barn och ett bajsblöjbyte. Självklart dyker det dåliga samvetet upp hos mig trots att jag egentligen inte behöver känna det. Hur gör alla andra som måste göra saker med flera barn runt omkring sig? Frågade henne om jag skulle få dåligt samvete just för att hon skrev så. Nej, skrev hon som svar. Eller hur, tänkte jag. Skriver man på ett surt sätt om man INTE vill att en person ska få dåligt samvete? *suck* Hon dementerar alltid samma sak varje gång - nej, hon försöker väl aldrig ge någon dåligt samvete! *morr* Blir såå trött! Detta har pågått hur länge som helst. Varför fortsätter jag ens bry mig? Varför kan jag aldrig koppla bort det där samvetet när jag vet hur det slutar? Blir bara ännu mera trött inuti. Nu ska jag lägga mig ner hos gos-Shiva och fortsätta läsa en bok. Orkar inte bry mig om världen därute just nu. Allt har tydligen inte förändrats... *suckar tungt*

Av Carolina - 8 oktober 2008 16:07

Vecka 10 (9+6) <3

Är så trött, psykiskt alltså. Fast i både kropp och själ. Hela min existens ligger i koma idag. Jag har fortfarande inte vaknat till liv och jag har en klump i bröstet som skriker press, stress och krav - egentligen helt utan anledning. Det är inte första gången denna klump tittar fram i mitt liv, dock var det som tur är rätt så länge sen den fanns där. Förr fanns den där typ jämt, varje minut av min vardag. Inte konstigt att jag sov större delen av dygnet och resten av dygnet satt i min bubbla framför datorn. Vem orkar leva med denna klump hela tiden? Jag kommer troligtvis få tillbaka lite av det gamla med jämna mellanrum men hoppas på att det kommer sällan så att jag hinner andas emellan och känna någon form av livsglädje - till skillnad från förr. Usch, hemskt att tänka på hur jag levde för bara ett halvår sen. Ensam, genomsyrad av ångest i hela kroppen, inlåst i min bubbla, inte kunde gå ut utanför dörren utan att känna panik, oro inför hur hungrig man skulle vara idag när man vaknade framåt eftermiddagen pga medicinerna, oro och panik inför OM någon skulle ringa på dörren idag trots allt, oro och panik inför vem som skulle ringa mig idag och pocka på min icke närvarande uppmärksamhet och framförallt orken, den ork som inte existerade överhuvudtaget. Orken som aldrig fanns där till något - varken leva, städa, handla, gå, umgås, åka någonstans. Trots allt detta gjorde jag rätt mycket men ångesten och paniken var min ständiga följeslagare trots två sorters mediciner som skulle hjälpa mig.
Nu har jag slängt medicinerna, jag vaknar upp med åtminstone ett litet leende på läpparna, dock ganska trött leende, jag har min framtid hos mig - både i min sambo och det underbara inuti mig, jag har ren kärlek hos mig, jag kan äta mig mätt vilken tid på dygnet som helst, jag behöver inte oroa mig över att mina demoner ska komma och överraska mig, dem är långt borta och jag hoppas innerligt att dem aldrig ska återvända med den kraft som de en gång hade.


Jag älskar mitt nya liv, trots gravidkrämpor, tråkigt jobb och en syster som vill ha barnvakt titt som tätt. Men allt det är såå mycket bättre och lättare att hantera än allt det svarta som en gång regerade i mitt liv. Tänk vad snabbt något så stort kan förändras. Jag trodde aldrig att jag skulle få leva ett normalt, glädjefyllt liv med ren kärlek runt omkring mig.


Tack Ola för att du finns vid min sida, du räddade mitt liv!
Älskade bebis, som jag har längtat efter dig och jag kan knappt bärga mig tills jag har dig i mina armar!

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok!


Skapa flashcards