Var inne hos BM i tio minuter, kändes inte så meningsfullt men men... Fick höra ett tickande hjärta i alla fall. :-)

SF-mått: 36 cm.
Hjärtljud: 152 slag/min.

Huvudet är fixerat och blodtrycket var bra, som vanligt. :-)

Vecka 40 (39+3)! 3 dagar kvar...

Jag vill ha ut bebisen nu. Jag pallar inte mer. Nu menar jag inte själva graviditeten. Nu menar jag detta eviga illamående som sitter stenhårt fast i mig från morgon till kväll. Direkt efter frukosten kommer det igång och håller i sig till kvällen, mår inte illa sen när jag har gått och lagt mig och inget på natten. Vaknar heller inte upp med illamående men så börjar det om igen efter frukost.

Min halsbränna som har suttit i sen vecka 15 eller något har lättat massor - har fortfarande halsbränna men inte i lika stor grad varken på dagar eller nätter. Men nu har jag illamåendet istället. Har väl haft det i 2-3 veckor nu. Är riktigt trött på det.

Jag mår inte bra, jag blir tröttare och tappar energi när jag går omkring och mår illa hela tiden. Jag mår lite mindre illa om jag ligger ner om dagarna men det lättar inte helt. Jag vill bara sova bort dagarna för då mår jag inte illa, då är jag i alla fall inte lika medveten om det. :-( Det kvittar om jag står eller sitter, jag mår lika illa för det.

Jag tänker stå ut med detta till helgen - kommer inte ungen ut och jag fortfarande går omkring med illamående tänker jag försöka få en igångsättning. Jag står inte ut mer, jag orkar inte!! Jag mår så jävla dåligt nu... Hade jag inte haft illamåendet så hade jag inte brytt mig lika mycket om ifall ungen kommer till helgen eller om jag går över. Men jag är inte mig själv längre... :-(

Jag har samma illamående nu som man hade i början av graviditeten. Bara att nu känner jag mig ännu värre och mår ännu sämre än då. :-( Mår illa vare sig jag äter eller inte äter, kvittar vad jag äter eller dricker. Illamåendet sitter där ändå. *morr*

Släpp ut mig ur detta fängelse! :-(

Jag har haft sammandragningar hela dagen - inget som gör ont i magen men det trycker på neråt, jag känner mig skitnödig, trycker mot höfterna och sidorna. Jag har haft "mensvärk" nästintill konstant hela dagen. Något måste ju vara på g? Men sen vet man hur inte hur lång tid det tar innan det blir allvar av det hela... Detta kan vara en stor förberedelse och det händer säkert något med kroppen. Väntan har börjat men jag tänker inte bli helt fokuserad på ett datum, den kommer när den kommer. :-)

Jag drömde något rätt weird inatt eller imorse. Jag födde tvillingpojkar. Jag sa hela tiden under förlossningen att jag ville föda vaginalt, jag bara skulle föda så. Pojkarna var jättesmå och låg ihop under en filt. En var lite större än den andra. Den största fick namnet Gustav och den minsta fick namnet Ilon. :-) Jag gick omkring och gosade massor med Ilon så att han skulle hålla värmen och växa till sig. Efter att jag hade gått med honom ett bra tag så var han betydligt större och lagt på sig massor i vikt (!). Då gick jag tillbaka till "sängen" som var deras och lyfte på filten och där låg Gustav och sov, han hade växt på sig lika mycket som Ilon men var ändå större.

Precis innan jag vaknade så var Gustav och Ilon i åtta årsåldern och sprang omkring. :-) Rätt kul dröm faktiskt... Men jag är rätt säker på att det bara är en unge som ligger därinne då det borde ha upptäckts om det är två vid det här laget. ;-)

Vecka 40 (39+1)! 5 dagar kvar...

igår när jag satt framför datorn var det massor av bök och tryck neråt, gjorde rätt ont. Hade ordentlig "mensvärk", inte kännt det så intensivt innan och så mycket. Hade ett stort behov av att "tömma magen" under hela tiden. Det ska vara ett tecken på att något är på gång... Vi gick och la oss och jag gick på toa. När jag sen la mig i sängen så kunde jag inte ligga på rygg för att det gjorde så ont - "mensvärken" var inte nådig med mig. Så jag la mig på sidan och då blev det bättre men kände fortfarande av den. Under hela tiden hade jag känslan av att jag ville gå på toa. Men under natten så har jag fått sova (förutom en enveten fluga som har stört mig emellanåt) och när jag vaknade var det borta. Så får väl se vad detta innebär - antingen var det en förberedelse eller så var jag bara helt enkelt dålig i magen. *hmm*

Går in i vecka 40 (39+0) idag! Slutspurten nu, förhoppningsvis. :-)

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut. Nu kan trycket bli så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.

Barnet: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Egna kommentarer om magen: Tungt, hugg mellan benen när bebisen bökar för mycket på urinblåsan, mår illa nästintill dagarna i ända, vanliga sammandragningar från morgon till kväll vad jag än gör, tryck neråt men inte så att det gör ont eller bli obehagligt, under sammandragningarna känner jag ett behov av att trycka på (ungefär som vid mensvärk då det känns som att underlivet vill ut), ont i skinnet, blir trött snabbare, ont i kroppen snabbare, jobbigare att gå.

Har nog precis haft mina första ordentliga värkar - de som är lite mera än vanliga sammandragningar.

Låg och sov i soffan och vaknade upp av att jag hade rätt ont i magen, på höger sida av magen. Samtidigt som jag fortsatte att ha ont i magen fick jag ont i ryggen - svanken och precis under eller på revbenen. Var inte alls behagligt! Ingen ställning i soffan hjälpte. Försökte känna efter vart i magen som det gjorde ont - det satt mest på sidorna och därav fick jag väldigt ont i svanken också. Jag tog en Rennie (haft samma onda fast intensivt på ett och samma ställe precis vid bröstbenet i magen och det hjälpte med Rennie och avslappning) och la mig på sidan, försökte andas regelbundet så att jag hade något att fokusera på än det onda. Det onda höll i sig i ca 10 min och det onda gick i vågar, ibland var det nästan outhärdligt och ibland var det bara ett magont som fanns där men jag hade mer eller mindre ont hela tiden i både mage och rygg. Men efter de där 10 minutrarna och ytterliggare en Rennie slappande kroppen av - det onda försvann i magen och bara en kvarvarande molande värk satt i ryggen. Jag blev trött och slumrade till lite. Då blev det ett uppehåll på kanske 3-5 min utan någon smärta.

Sen satte det igång igen. Först lite grann i magen, på samma ställe som innan, och medan smärtan i magen blev värre så ökade det onda i ryggen samtidigt, på samma ställe. Efter att ha gjort samma sak igen - Rennie, andas koncentrerat och ligga i samma ställning i soffan, så upptäckte jag att det inte funkade alls. Det blev varken bättre eller sämre. Jag låg kvar ett tag för att ge det en chans men sen gav jag upp. Tog en Panodil och sen ringde jag förlossningen. Det kunde ju ha varit något annat denna gången än då det faktiskt funkade med Rennie för ett par veckor sen. Det kändes ju inte riktigt på samma sätt.

Förklarade läget för BM - vart jag hade ont, hur det gjorde ont, när det började, uppehållet osv. BM i luren var jättesnäll och hjälpsam. Jag halvsatt i soffan och masserade magen i runda rörelser medan jag pratade med henne. Det kändes skönt. Magen var stenhård under hela tiden jag pratade i telefon, vilket den nästintill varit under hela tiden jag haft ont i magen. Hon tyckte att det verkade vara sammandragningar men att det var svårt att säga då det hållt på för kort tid. Hon instruerade mig att värma en frotté handduk/badlakan i mikron (istället för den vetekudde vi inte har) och lägga på magen, lägga mig i soffan och försöka slappna av. Sen skulle jag försöka klocka värkarna för att se om jag kunde relatera det onda med sammandragningar. Jag skulle ringa upp igen om det fortsatte eller blev intensivare.

Jag fixade en varm handduk som jag hade i närheten och satte mig med den på magen. Det var mycket skönt! Det lugnade ner magen och det var skönt att det varma gjorde att jag fick mindre ont. Efter en stund lugnade det ner sig mycket. Har inte ont i magen längre, dock kanske lite grann efter krampen som höll i så länge. Har även ont i ryggen men inte konstigt. Nu efteråt har jag fått ett par "vanliga" sammandragningar - magen spänner sig, håller i sig och sen släpper men inget som gör ont.

Får se vad som händer... Men jag tror faktiskt att detta var på riktigt även fast det kanske dröjer tills nästa gång. Jag blev lugnare och säkrare efter samtalet till förlossningen. Jag fick en livlina att hålla i. Nu efter detta vet jag också att jag klarar detta!! Det är inte helt omöjligt. Det gör ont men det finns sätt som gör att det går att hantera och det finns människor att prata med som kan hjälpa till när man varken vet ut eller inte.

Något jag också märkte var att när jag reste mig upp och det onda i magen var rätt intensivt så ville jag kissa. Jag kände mig kissnödig och kunde även gå och kissa. Så var det inte sist. Har läst att vissa blir mera kissnödiga och måste kissa ofta när värkarna har satt igång. Så kanske, kanske...