Natten var jobbig. Neo bestämde sig för att vakna vid två inatt och sen ville han inte sova. Så jag försökte få honom att sova mellan oss mellan två och fem. Jag var helt slut! Jag visste ju att vi skulle åka iväg dagen efter och verkligen behövde sova, både jag och Neo, för att orka umgås. Vid fem vaknade Ola också och försökte sig på att söva Neo men det funkade inte. Neo pratade på och levde rövare och verkade inte ett dugg trött vid klockan fem. En rolig grej som han gjorde var att han la händerna på mitt bröst och tittade mig rakt i ansiktet - sen sa han pappa. Tack då, tyckte jag! Jag är inte pappa. = D

Vid fem orkade jag inte mer och behövde verkligen sova åtminstone ett par timmar till. Så jag gick in med honom i sin säng och tänkte att han får väl leka där då om han nu inte ville sova. Jag somnade nog rätt snabbt när jag väl hamnade i säng igen. Jag tror också att Neo sov ett par timmar till han med. = D Så det slutade bra ändå även fast jag kände mig riktigt trött imorse. Det var snabbt upp ur sängen när vi insåg att vi skulle ju ha ställt fram klockan också - den var ju mer än vad vi trodde med andra ord. Så det blev en snabb dusch, fixa i ordning oss, äta/mata och handla på vägen. Jag blev väldigt stressad precis innan vi kom iväg så jag skrek rätt mycket på Ola - jag var rätt arg. Men jag blir sån när jag blir stressad, kan inte hjälpa det. = ( Även fast vi kom sist hem till Martina (min äldsta storasyster) så var vi ändå i tid. Vi åt påskmat när vi kom dit, pratade en del. Sen var det dags för Neo att sova så då frågade jag om någon ville gå ut och gå med oss. Så jag, Ola, Neo, Katarina, Ebba och Linnea, mamma, Conny och Martinas hund Charlie gick ut på en promenad. Neo somnade efter en stund och det var skönt att han kunde somna sådär. Sen sov han i vagnen i 1½-2 timmar. = D Riktigt bra! Sen kunde han leva rövare och busa efter att ha fått middag. Vi åkte hem strax efter sju. Vi hade ingen välling med oss. Så vi åkte hem, gav Neo välling, bytte blöja, bytte till sovkläder och borstade tänderna (något han gillade). Sen blev det sängen för honom, han har sovit nu sen en stund tillbaka. Vi fixade lite i sovrummet då vi har möblerat om lite. Så snart blir det sängen. Ola börjar jobba förmiddag imorrn och jobbar ända till söndag. Efter det får jag ha honom hemma en hel vecka. = D Jag kommer sakna honom när han jobbar...

Idag läste jag ut "Mitt hopplöst normala liv". Jag verkligen älskar ungdomsböcker. Jag har kommit fram till att de är mycket mera underhållande och bättre än vuxenböcker. Nu har jag börjat läsa i första delen av En prinsessas dagbok - "Tiara och Dr Martens". Den boken nämns till och med i "Mitt hopplöst normala liv" men det visste jag inte innan då jag köpte dem två böckerna vid samma tillfälle. = D Nu blir det en sista cigg och sen sängen. Jag är skitslut! = (

Idag känns allt lite bättre. Jag har fått sova bättre inatt. Jag vaknade bara en gång av att Oliver traskade omkring. Men jag orkade inte bry mig så jag försökte ropa från sängen att han skulle gå ner men jag ville bara sova. Så det var riktigt skönt att få sova lite mera och bättre. Helt klart bättre att bara vakna en gång mot 4-5 gånger.

Idag kanske jag har lite bättre tålamod med allting. Jag börjar verkligen "märka" minsta lilla irriterande sak med hundarna - jag stör mig på precis allt. Hur dem låter, saker som dem gör, att dem inte lyssnar, att dem är i vägen, att dem är ouppfostrade osv. Shiva är inte den perfekta hunden - hon har också dåliga sidor men dem kommer bara ibland och det går att ändra på det om man bara vill. Men Oliver och Akilles har blivit försummade så mycket av både det ena och det andra att det känns som att det är försent. Det skulle ha kunnat bli fina hundar för jag ser ibland vilka fina hundar dem egentligen är men dem har inte fått den riktiga uppmärksamheten, berömmet, uppfostran och reglerna från början så allting har blivit kaos. Oliver är alldeles för dominant och aggressiv - mataggressiv mest. Han skulle ha behövt bli kastrerad för länge sen - han fyller 8 i april. Akilles lyssnar bra och vill lära sig och vill bli aktiverad men det är ingen som har tid med honom. Han skulle bli en jättebra hund bara han skulle ha fått den rätta uppmärksamheten och den rätta träningen. Men han har blivit försummad sen första början och nu är han en hoppig, stimmig och stor hund som tar varje tillfälle i akt för att få kärlek. Han blev 4 i oktober förra året.

Neo har börjat kunna säga vovve nu. Jag hör att han menar det men det kommer inte ut riktigt. Han börjar säga vovve fast med b i början. bvovve typ... Så fort han ser hundar på tv börjar han låta glad och säger detta ordet och "måste" titta klart tills hundarna är borta. Jag tror att det kommer bli en djurälskare av Neo - han blir jätteglad av att se katter och hundar. Pratar ljust och glatt med dem och ler i hela ansiktet. Han vill gärna klappa dem och vara nära. Jag hoppas och tror att Neo och Shiva kommer att bli bra vänner när han blir lite större. Det tråkiga är att Shiva redan är 5 år. Jag undrar hur länge hon kommer att leva och jag hoppas innerligt att hon kommer stanna kvar så länge som möjligt så att hon får många glada och busiga dagar med Neo. Den dagen hon går bort kommer jag att bli helt förkrossad.

Jag har inga planer idag utan det blir att vänta ut att syrran kommer hem igen och kan hämta sina hundar. Sen ska jag bara njuta av tystnaden (Oliver snarkar som en hel karl) och gosa med min hund och min lille pojke.

Jag längtar så enormt efter att bli av med dessa hundarna. Det är som att ha tre barn just nu. Och Neo är den som är mest städad och lydig. *suck* Idag rymde bägge hundarna in till grannen genom häcken. Det är rätt mycket snö så jag fick gå ut i snön i bara tofflor och skrika som fan på dem för att de skulle komma tillbaka. Akilles kom efter första gången jag ropade men Oliver tog det jättelång tid innan han kom tillbaka. Han lyssnar inte överhuvudtaget - ibland undrar jag om han är döv. Hur mycket man än skriker eller inte skriker på honom så lyssnar han inte. Han rymmer alltid iväg och tänker inte på vart han går. Jag var rasande!! Så nu får jag gå ut med Oliver i koppel för att inte behöva skrika och jaga efter honom. *suck*

Sen gnäller Oliver massor hela tiden. Jag blir jätteirriterad. Han hoppar upp på stolarna för att komma åt eventuella rester eller mat på bordet. Han sitter och väntar nedanför Neo för att se ifall han kommer kasta ner något eller för den delen räcka ut handen lite för långt så att han kan ta det som Neo har i handen. Akilles går efter mig hela tiden och ska sitta precis bredvid. Jag vet att han vill ha kärlek och uppmärksamhet men när jag ger honom det tar han det som en invit om att han kan hoppa upp i knäet. Han hoppar hela tiden. Minsta lilla man pratar med honom eller klappar honom så börjar han hoppa och stimma. Jag håller på att bli tokig!! Bara ett dygn kvar tills dem är borta och jag kan få tillbaka min egna lugna och härliga hund som lyssnar när man ropar på henne. Fy fan! Aldrig att jag tänker ta hand om dessa två hundarna något mera och speciellt inte bägge två samtidigt. Det pallar inte jag!!

Hoppas verkligen att jag får sova lite mera inatt så kanske jag får vara lite piggare och gladare imorrn.

Jag trodde att jag skulle få sova inatt men inte då. Igår fick jag hit Oliver och Akilles, då jag ska vara hundvakt medan syrran är i Stockholm. Shiva är hos svärmor då hon löper. Inatt vaknade jag väldigt många gånger. Jag somnade vid halv tolv ungefär, vaknade vid två av att Neo lät men han verkade ha somnat om direkt när jag kollade till honom, vaknade vid fyra av att en telefonförsäljare ringde (en som ringer oss många, många gånger bland annat igår kväll vid halv tio), vaknade vid fem och halv sju av Oliver som var på övervåningen och traskade runt (Oliver och Akilles får inte vara där pga att Oliver märker revir plus att Shiva ska ha en frizon när hon är hemma med dem). Känns som att jag vaknade flera gånger... Men när allting var lugnt igen så tog det ett tag för mig att somna om och sen när jag väl somnat om vaknade jag ju snart igen. *suckar tungt* Känner mig inte jättetrött men väldigt seg. Jag lär nog ha icke existerande tålamod och en rejäl huvudvärk idag... Jättebra att inte ha något tålamod med en 10 månaders bebis plus en liten hund som inte lyssnar och en stor hund som är stimmig. *BLÄÄ!*

Så det blir en dag inomhus med så få planer som möjligt. Regnet öser ner utanför - inte alls kul men all snö försvinner iaf. Kul att se mer och mer av gräset men tyvärr ser ju gräset dött ut av allt vatten... = ( Längtar till värmen, våren och sommaren! *drömmer*

Idag har det varit en krävande dag. Neo vaknade på fel sida tror jag, eller så hade han massa problem med tänder som är på g upp. Han har gråtit, grinat och skrikit mest hela dagen. Han sov i två timmar på eftermiddagen men förutom de timmarna har han varit ledsen och sur hela tiden. All min energi har sinat mer och mer ju mer av dagen som har gått. Trött!!! Han var trött redan vid halv sex men det var alldeles för tidigt. Så han fick sitta hos mig och lugna ner sig lite. Under dagen har han varken velat vara på golvet eller i mitt knä plus att han har trotsat massor... = ( Vid sex fick han välling. Sen blev det sängen vid halv sju - ca 10 minuter senare var han tyst, dvs sov antar jag. Mycket skönt!! Något som är konstigt tycker jag är att han börjar gråta redan innan vi har kommit in i hans rum. Sen när vi kommer fram till sängen visar han att han vill gå ner i sängen trots att han gråter konstant hela tiden. När han har kommit ner i sängen lägger han sig ner direkt och gråter. Jag går ut ur rummet efter att ha sagt godnatt. Sen gråter han hela tiden tills han somnar... Jag fattar inte vad han är ledsen över? Han visar ju tydligt att han vill ner i sin säng och sova. Men ändå är han så ledsen. Jag har försökt med allt för att lugna honom och göra en glad nattningen men inget har funkat. Detta sättet är effektivast - jag lägger honom, säger godnatt och går ut. Annars blir han bara ännu mera ledsen och störs ännu mera så att han inte kan somna på länge.

Så det har blivit en mycket händelsefattig dag i och med att jag har fått försöka underhålla Neo så gott det har gått och försökt orka själv. Har varit riktigt trött.

Saknar Ola lite grann. Han har ju en del goda sidor med - annars hade jag ju aldrig velat bli tillsammans med honom eller skaffa barn. Friheten känns inte lika roligt denna gången som förra veckan. Men det kanske berodde på helgen och att söndagen faktiskt blev bra.

När svärmor kom hit och hämtade Shiva så blev Neo jätteglad. Han ville till sin farmor. Han var hos henne ett tag och sen lämnade hon över honom till mig. Men när han såg sin farmor igen så ville han tillbaka till henne. Sådär höll det på ett tag. När han var hos mig började han grina direkt och ville till farmor. Sen när han kom till farmors famn började han skratta och busa. Han har knappt skrattat eller busat något idag. Hmm... Jag hoppas att han är gladare imorrn. Han fick alvedon innan middagen förut så förhoppningsvis blir något lite bättre. Vaknar han grinig imorrn blir det mer alvedon. Jag tror på tänderna då det är en tand som sticker ut massor men har tandkött på sig fortfarande. Bara väntar på att det ska spricka så att det onda kan vara över snart.

Kvällen blir lugn och stillsam. Ska försöka äta något för det har jag inte hunnit med. När jag åt skorpor skulle Neo sno smörpaketet så det var lite svårt. Så ska genast gå och undersöka kylskåpet...

Det är skönt att vara själv igen på ett sätt. Man får sköta sig själv och göra allt på sitt sätt. Men det känns ändå tomt. Ingen som man kan prata med eller göra saker med. Trots helgens negativa inslag så är det en del av mig som saknar Ola. Men det är väl tur det... Jag önskar bara att han skulle tjata mindre på mig. Men någon gång kanske allting blir bättre. Jag kan ju alltid hoppas det.

Neo somnade redan vid halv sju. Vid sex var han en riktigt ledsen bebis. Jag pratade i telefon samtidigt och det var inte det lättaste att försöka prata i telefon samtidigt som Neo grät hejdlöst bredvid mig. Så jag fixade välling och gick och la honom strax efter sex. Egentligen skulle han inte i säng förrän tidigast sju men det fick bli såhär. Han somnade efter kanske 15 min så då var han ju verkligen trött. Fick massor av egentid. Tyvärr gick tiden alldeles för fort.

Jag somnade vid halv två inatt och jag trodde att jag inte skulle få sova så länge. Men Neo bestämde sig för att vakna senare än vad jag trodde. 8.20 vaknade jag av att Neo satt i sin säng och pratade. När jag kom in i hans rum satt han och lekte med kudden. Skönt att få sova ett par timmar mer än vad jag trodde.

Idag blir det nog bara att ta dagen som den kommer. Har inga planer alls. = )

Nu har Ola varit hemma sen klockan elva. Dem första timmarna var det mysigt och sådär. Sen började han tjata om det ena och det andra. Så nu är det ju då som vanligt här hemma. Jag fick ont i magen nästan direkt. *suck* Just detta har jag inte längtat efter. Jag fattar inte varför han hela tiden måste tjata på mig om saker jag ska göra. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra så att jag kan må bra även när Ola är hemma. Jag vill inte höra allt detta tjatet hela tiden. Även fast jag säger till honom att han inte ska tjata osv så fortsätter han ändå. Jag blir så trött. Jag längtar redan tills han åker så att jag får sköta allting själv i min takt och efter min egen vilja. Jag har skött det mesta här hemma och jag har tyckt att det har varit roligt just för att jag får göra det när jag själv vill. Men så fort någon tjatar på mig så blir jag helt tvär och tycker inte alls det är roligt att göra något här hemma. Hur fan ska jag göra???