Ebba och Linnea har lärt sig att säga Sudden idag.

Ebba åt jättebra helt själv med sked förut vid middagen - tog upp mat på skeden, stoppade in den i munnen och fick i sig maten. När jag hade borstat tänderna på henne så fick hon hålla tandborsten själv - hon rörde tandborsten fram och tillbaka i munnen på egen hand. Hon vet till och med hur man själv ska göra. På dagis idag var Ebba jätteduktig. Hon blev ledsen endast ett par gånger under visiten och det gick faktiskt bra då fröknarna höll i henne, det gick att avleda henne. På sångsamlingen satt hon på sitt underlägg som ett ljus och var helt inne med alla rörelser, leksaker och sånger. Så jättesöt och duktig!!

Linnea är ju så mammig så på dagis gick det bra sålänge Katarina inte syntes eller när Linnea inte upptäckte att Katarina var borta. Annars är det inga problem med inskolningen för henne heller, om hon inte vore så pipplig. Annars gillar hon nog dagis. Massor av leksaker och roliga pojkar att leka med. Både hon och Ebba har en beundrare på dagis... Så gulligt!

Blir dagis imorrn med dock med lunch som avslutning. Får se hur det kommer bli med tomatsoppa... =) Märks hur Ebba reagerar på ny riktig mat - ingen burkmat alltså. Men kanske går det utmärkt. Ska bli roligt att se iaf!! =) Jag får ju turen att vara med på deras första tid på dagis - till skillnad från deras pappa...

Vecka 14 (13+6)

Tyvärr hann jag inte med att tända ljus och besöka någon kyrkogård. Annars hade jag gärna gjort det... Men har tänkt på de nära och kära som inte finns mer - både tvåbenta och fyrbenta. Tänkte skriva en minneslista iaf, så har jag inte glömt någon...

Älskade morfar!

Tiden går fort men det känns som igår du fortfarande fanns vid våran sida. Jag kan fortfarande inte tänka mig att du är borta. Du skulle ju inte dö, det hade vi ju sagt. Ändå gick du så hastigt bort. Du kommer alltid att vara otroligt saknad och älskad av så många!!

+12 maj 06

Farfar och farmor!

Ni är tillsammans och det är det viktigaste. Farmor var ingenting utan dig, farfar, de åren hon levde ensam. Du fattades henne! Många fina, mysiga och härliga minnen har jag. Jag kommer alltid vårda dem ömt. Tack för att jag fick lära känna er.

+mars 93 & 4 maj 99

Bosse!

Fina människa. Världen är orättvis. Du borde finnas kvar hos oss. Men nu har du inte ont, det är viktigast. Nu är du fri från allt. Spring på ängarna, det behöver du! Vaka över din familj - dem behöver allt stöd som finns!

+30 okt 08

Mina älskade djur!

Newton. Min lilla "mördarkanin". Du var den snällaste jag visste. Du var så len. Jag vårdade dig så ömt. Du var min stora kärlek. Olyckan var ingens fel, det var bara otur men så tragiskt. Du försökte leva i en vecka men sen orkade jag inte se dig olycklig mera. Jag saknar dig så det värker i mig fortfarande! Jag kommer alltid att älska dig. Vi fick alldeles för lite tid tillsammans. Önskar att du vore här hos mig. Saknar dig min ullboll!

*25 feb 00 +1 aug 02

Sheridane, Irma, Nova, Vincent och Lucius. Min små rådisar. En underbart härlig upplevelse. Ni gav mig mycket mitt i min ensamhet. Sheridane gav mig upplevelsen av en födsel då Nova kom till. Irma som jag räddade från att bli mat. Vincent och Lucius som var så snälla och gjorde inget väsen av sig. Några av er försvann för snabbt. Men ingen av er är ensam. Mamma-dotter. Bröderna+Irma. Saknar er!

*03 & 04 +05 & 06

Smilla. Min lilla olycksfågel! Det år vi fick ihop var blandat med både kärlek och hat. Jag försökte men jag orkade inte hela vägen. Du gav mig så mycket, du skulle bara veta. Min räddande ängel. Du fick mig att orka leva, orka kämpa vidare. Du lyste upp min mörka värld. Du gav mig hopp om en ljusare tillvaro. Du läkte mina sår. Tack underbara lilla kisse för den tid jag fick med dig och allt som ditt sällskap gjorde! Jag kommer aldrig glömma dig, kommer aldrig sluta sakna eller älska dig! Du har föralltid stulit en bit av mitt hjärta! Förlåt...

*15 aug 06 +28 nov 07

Nu har du tagit ditt sista andetag. Nu har du inte ont längre. Kommer sakna dig, trots att vi inte träffades så ofta.

Du var alltid glad, spillevink, positiv. Världen är orättvis. Varför ska alltid de snälla och positiva försvinna först? De som aldrig har gjort något ont. Det är hemskt att veta att jag aldrig mera kommer få se dig. Jag tänker på din familj - din fru, dina barn och barnbarn. Jag lider med dem. Jag vet hur det är och känns att förlora någon som står en mycket nära och som är den snällaste av dem alla.

Det är alltid de snälla som går först, varför är det så?! Det borde inte vara så. Men nu har du inte ont. Nu kan du göra precis vad du vill, sånt du inte har orkat göra den sista tiden. Jag kommer hedra ditt minne. Jag kommer säga hej då till dig en sista gång på begravningen. Du har funnits i våran släkt så länge - det kommer vara tomt utan dig och ingen kommer kunna ersätta din plats.

Allt är så tragiskt och sorgligt - du borde inte ha dött av denna hemska sjukdom!!

Vila i frid Bo! Du kommer alltid att vara saknad.

+30 okt 08

Tillägnad mina älskade systerdöttrar Ebba och Linnea:

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

Hittade denna i bloggen "Heja Abbe". Helt underbar blogg skriven av Abbes pappa om kampen för ett så bra liv för sin son som möjligt. Abbe har sjukdomen Catch22.

Kom på en sak förut... När vi var på väg hem efter shoppingrundan så sa Ola helt plötsligt att han tänkte att vi skulle skaffa nya kläder till mig. Jag har sagt någon gång sådär tidigare att jag skulle behöva en ny bh (har endast en som fortfarande funkar) plus kanske något par byxor senare då magen blir större. Men jag har ändå inte klagat på att jag inte har några kläder osv. Men tyckte att det var så gulligt sagt och att han bryr sig om att jag har kläder i och med att jag blir större och större. Just nu behöver jag stora t-shirtar/linnen som kan användas senare, en eller två bh:ar för växande bröst och ett par mjukisbyxor som är lite tjockare än vanliga mysbyxor (ska kunna ha dem ute utan att frysa då jag kommer ha gått halvvägs vid jul). Mammajeans får bli senare då jag inte vill köpa ett par byxor som jag inte kan ha om ett par månader, vet ju inte hur fort magen kommer växa. Har ett par stretchjeans nu som jag kan ha men det tar emot hur mycket som helst när jag sitter ner. Så mjukisbyxorna (tre stycken) används extremt flitigt då det är mycket bekvämt att ha dem under magen och inga hårda kanter eller knappar som skaver mot magen.

Sen var det mycket gulligt att se honom jämföra priser på barnvagnar, kolla på olika matstolar och spjälsängar (även jämföra priser där med) plus lite olika tillbehör. Han bryr sig och angagerar sig. Det värmer i mitt hjärta. Då är det inte bara jag som bryr mig med allt vad jag måste tänka på. Han är lite blygare och tillbakadragen men när han stiger fram och syns så skiner han som självaste solen! Längtar så innerligt efter att få se honom med vårat barn första gången, mitt barns pappa - den bästa.

Jag ÄLSKAR min Ola som är så gullig och omtänksam! Som jag vet finns vid min sida och älskar mig för den jag är. (på gott och ont, med och utan hormoner)

Kollar på Shark nu, får se om jag kollar klart på det och sen sover eller om jag hoppar i säng tidigare. Sitter här med pirr i hjärtat iaf och tänker på min älskling som ligger och sover uppe i sängen. Han och jag blir 3, en svindlande tanke. Kan prata om det hur länge som helst och babbla om mina känslor men det kan bli lite aningens tjatigt i längden, får nog sprida ut det på flera inlägg i såna fall. =) Kärlek är en underbar sak!

I hela mitt liv har jag misstänkt att min syster försöker ge mig dåligt samvete medvetet. Jag skulle ha passat Ebba och Linnea idag då syrran ville baka bullar. Men jag orkade verkligen inte idag. Idag ska vi inte jobba heller och då vill jag verkligen vila och njuta av att inte ha något att passa. Hon blev sur och skrev att hon hade ju redan gjort degen. Nu är hon tydligen färdig och skriver på ett surt sätt (uppfattar jag det som iaf) att det blev som hon trodde två stycken griniga barn och ett bajsblöjbyte. Självklart dyker det dåliga samvetet upp hos mig trots att jag egentligen inte behöver känna det. Hur gör alla andra som måste göra saker med flera barn runt omkring sig? Frågade henne om jag skulle få dåligt samvete just för att hon skrev så. Nej, skrev hon som svar. Eller hur, tänkte jag. Skriver man på ett surt sätt om man INTE vill att en person ska få dåligt samvete? *suck* Hon dementerar alltid samma sak varje gång - nej, hon försöker väl aldrig ge någon dåligt samvete! *morr* Blir såå trött! Detta har pågått hur länge som helst. Varför fortsätter jag ens bry mig? Varför kan jag aldrig koppla bort det där samvetet när jag vet hur det slutar? Blir bara ännu mera trött inuti. Nu ska jag lägga mig ner hos gos-Shiva och fortsätta läsa en bok. Orkar inte bry mig om världen därute just nu. Allt har tydligen inte förändrats... *suckar tungt*

Vecka 10 (9+6) <3

Är så trött, psykiskt alltså. Fast i både kropp och själ. Hela min existens ligger i koma idag. Jag har fortfarande inte vaknat till liv och jag har en klump i bröstet som skriker press, stress och krav - egentligen helt utan anledning. Det är inte första gången denna klump tittar fram i mitt liv, dock var det som tur är rätt så länge sen den fanns där. Förr fanns den där typ jämt, varje minut av min vardag. Inte konstigt att jag sov större delen av dygnet och resten av dygnet satt i min bubbla framför datorn. Vem orkar leva med denna klump hela tiden? Jag kommer troligtvis få tillbaka lite av det gamla med jämna mellanrum men hoppas på att det kommer sällan så att jag hinner andas emellan och känna någon form av livsglädje - till skillnad från förr. Usch, hemskt att tänka på hur jag levde för bara ett halvår sen. Ensam, genomsyrad av ångest i hela kroppen, inlåst i min bubbla, inte kunde gå ut utanför dörren utan att känna panik, oro inför hur hungrig man skulle vara idag när man vaknade framåt eftermiddagen pga medicinerna, oro och panik inför OM någon skulle ringa på dörren idag trots allt, oro och panik inför vem som skulle ringa mig idag och pocka på min icke närvarande uppmärksamhet och framförallt orken, den ork som inte existerade överhuvudtaget. Orken som aldrig fanns där till något - varken leva, städa, handla, gå, umgås, åka någonstans. Trots allt detta gjorde jag rätt mycket men ångesten och paniken var min ständiga följeslagare trots två sorters mediciner som skulle hjälpa mig.
Nu har jag slängt medicinerna, jag vaknar upp med åtminstone ett litet leende på läpparna, dock ganska trött leende, jag har min framtid hos mig - både i min sambo och det underbara inuti mig, jag har ren kärlek hos mig, jag kan äta mig mätt vilken tid på dygnet som helst, jag behöver inte oroa mig över att mina demoner ska komma och överraska mig, dem är långt borta och jag hoppas innerligt att dem aldrig ska återvända med den kraft som de en gång hade.

Jag älskar mitt nya liv, trots gravidkrämpor, tråkigt jobb och en syster som vill ha barnvakt titt som tätt. Men allt det är såå mycket bättre och lättare att hantera än allt det svarta som en gång regerade i mitt liv. Tänk vad snabbt något så stort kan förändras. Jag trodde aldrig att jag skulle få leva ett normalt, glädjefyllt liv med ren kärlek runt omkring mig.

Tack Ola för att du finns vid min sida, du räddade mitt liv!
Älskade bebis, som jag har längtat efter dig och jag kan knappt bärga mig tills jag har dig i mina armar!

Vecka 10 (9+4) <3

Jag är proffs på att plåga mig själv. Alltid samma sak. Jag lär mig aldrig.
Mellan att det tog slut med mitt ex och att jag blev ihop med min sambo tog det inte många dagar. Jag vet att det inte var så bra kanske. Men jag väntade tills jag visste att det var slut med exet för jag vill verkligen inte vara otrogen. Jag hade knappt några känslor kvar för exet då vi var ihop på distans plus att det var så mycket strul just pga avstånd och pengar. Jag övervägde länge för hur jag skulle göra till det bästa. Mitt ex sa till mig innan jag ens blev intresserad av min sambo att han aldrig skulle älska mig om jag inte flyttade närmare honom och vårat förhållande skulle vara som det var resten av tiden. Jag tyckte inte om tanken på att det inte skulle hända något och jag skulle åka till honom en vecka i månaden. Det tilltalade mig inte ett dugg så känslorna svalnade.

Nu är det så att jag gillade exet som vän och jag tyckte vi hade det roligt ihop. Men mitt ex vill inte veta av mig efter att han fått reda på att jag blivit ihop med min sambo så nära inpå han och mig. Men jag undrar också varför han reagerar så otroligt intensivt om han nu inte älskade mig? Då vi hade samtalet där vi gjorde slut så sa han att det hade ju varit trevligt att fortsätta träffas ändå och ha sex för det är ju trevligt. Sen när han får reda på om mig och sambon så kallar han mig för slampa och grejer och säger att jag är lättfotad och att jag hoppade säkert i säng med sambon direkt för det är ju inte så svårt att få av mig kläderna osv. Jag fattar ingenting!!

Jag vet att han typ hatar mig för det jag gjorde och han har blockat mig på varenda sida på nätet. ÄNDÅ vill jag inte släppa honom helt. Jag kollar runt på nätet efter honom och jag vill bli vän med honom.

Ikväll skickade jag ett sms till honom. Varför sätter jag igång denna cirkus trots att jag vet hur det slutar? Han vill ju inte ha någon kontakt med mig, varför envisas jag då med det?

Jag har inga såna känslor kvar för honom - jag älskar min Ola och ingen annan, det är honom och våran bebis jag vill leva med. Det handlar inte om något sånt! Jag vill bara vara vän med honom...

*suckar tungt* Behöver råd, vad ska jag göra?!