Halv tolv var vi i väntrummet på sjukhuset. Dem kom och hämtade mig vid kvart i tolv - hade tid halv tolv. Jag var riktigt nervös inför vad som skulle hända. Jag gick in själv medan Ola gick iväg med Neo till cafeterian - nu efteråt var det bra att dem inte följde med in i rummet. Neo kanske hade blivit rädd.

Jag fick lägga mig på britsen och dem skulle sätta en kanyl på mig. Dem fick leta i kanske fem, tio minuter efter en åder att sticka i.    Den första som testade stack mig i armvecket men det funkade inte. Den andra kollade länge och väl efter en åder och sen stack hon i mig på översidan av handen. Jag fick bedövningspray ner i svaljet som smakade vedervärdigt och var jättestarkt. På bara att par sekunder kände jag inget på insidan av halsen, även lite av tungan och kinden blev bedövat. Det kändes ungefär som om man är riktigt förkyld och är jättetjock i halsen. Man kunde svälja men det var lite svårt. Det kändes tungt att andas men dem sa innan att det inte påverkar andningen något även fast det kanske skulle kännas så.

Sen under hela tiden kameran var i mig mådde jag riktigt dåligt. Jag kräktes flera gånger - självklart kom det inte upp något mer än luft då jag var tom i magen. Jag fick världens panik och började gråta. Jag fick hålla i en av sköterskornas hand och kramade den hårt. Jag fick många uppmuntrande ord och fick veta hur långt i undersökningen dem kommit så jag visste hur länge till jag skulle få stå ut. Jag tog inget lugnande så jag fick väldigt mycket beröm över att jag hade stått ut under hela undersökningen utan något lugnande. Det är inte många som orkar stå ut så länge som jag gjorde.

Efteråt kände jag mig helt förstörd och ville bara gråta. Dem pratade om att jag hade ett bråck men jag har ingen aning om vart det sitter, vad det innebär eller vad som ska göras åt det. Men hoppas på att läkaren från vårdcentralen ringer nästa vecka och berättar mera detaljer så jag vet vad som händer.

Jag fick inte äta något på 1½ timme efteråt då jag var tvungen att vänta tills bedövningen försvunnit, hade kunnat svälja fel annars då jag inte kände något som var i mitt svalj.
När jag kom tillbaka till Ola och Neo blev jag jätteglad över att se dem igen - speciellt Neo. Min älskade lille pojk! Hela grejen framkallade sån panik att jag verkligen trodde att jag skulle dö.

Jag är så otroligt glad över att allt är över nu och hoppas att denna historien har ett lyckligt slut.

På kvällen blev det barnvakt ett par timmar åt Ebba och Linnea. Den första timmen var Ola med och tog hand om Neo medan jag tog tjejerna. Men sen var han tvungen att åka till jobbet så jag blev kvar själv med tre barn som är på samma nivå fysiskt förutom att två av dem kan bryta sig väldigt lätt. Men allt gick bra. Vi hade det riktigt kul. Som tur var så höll sig alla tre barnen på ungefär samma ställe hela tiden så jag slapp springa åt tre olika håll. Ett plus är ju att man kan prata med tjejerna och dem kan prata tillbaka. Det underlättar lite. Linnea blev jätteglad över att "Jajjo passa mig".    Det bara haglar grejer som dem vill göra - läsa, leka, spela osv. Men det löste sig riktigt bra.   

Åkte från Katarina vid halv nio - då var Neo riktigt trött och ville ha välling. Han drack upp nästan all välling, vilket jag inte trodde då han hade ätit tre mackor, majskrokar, en bulle osv. Men det kanske bara var bukfylla. Han gosade lite med mig innan jag bar upp honom i sitt rum. Efter att han satt i sängen och lekte och babblade en stund så somnade han. Jag tog det mest lugnt. Min kväll avslutades strax efter elva med två nattmackor och ett halvt inspelat House. Höll på att somna så det blev att stänga av och sova istället...   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har bytt till blogger nu. Jag tycker att bloggplatsen ser så trist ut. Känns inte som en riktig blogg eller nåt. Nu när jag har mixtrat lite med min nya blogg känns det bättre. Sen kan jag skriva lite oftare då jag har skaffat en app till min htc...

Första punkten i min 30 dagars-lista ska uppfyllas.   Ska skriva om mig då med andra ord... Jaha, vart ska man börja?   Född i Västervik - mamma, pappa och två storasystrar, som är 6 och 8 år äldre än mig. Hade väl ett gäng husdjur med. Är et...

Varje dag i 30 dagar ska jag skriva om dessa sakerna. En kategori för varje dag. Jag börjar från och med imorrn den 1/12. Det kan bli intressant! = )   Dag 01 – Om migDag 02 – Min första kärlekDag 03 – Mina föräldrarDag 04 &ndas...

Igår fick Neo en ny jacka - han var i stort behov av en. Idag när vi skulle åka och handla gick han omkring här hemma i kängor och sin nya jacka. Han såg inte alls ut att vara 1½ bara, han såg snarare ut att vara 5 eller något. Han såg genast mycket ...

Dags för drop in-besök på arbetsförmedlingen. Usch, tycker inte alls om de där besöken men tyvärr ett måste. Sitta i kö och inte alls veta hur lång tid det kommer ta förrän man får komma in. Men som tur var fick jag väl bara vänta i ca 30-40 min på m...