Jag hoppas verkligen att det inte är som jag tror för då blir jag rädd. Eller ja, rädd är väl kanske att ta i men jag blir inte direkt glad om man säger så. Jag mår dåligt över tanken.

Jag har haft ont i magen i ett par dagar nu och det har inte varit så trevligt. Med detta onda kommer lite panik som gärna vill blomma ut. Jag försöker så gott jag kan med att stänga ute de där tankarna och få paniken att inte ta rot och blir värre. Det är skitsvårt men jag kan inte göra mer än mitt bästa. Både för min och min familjs skull.

Skulle det vara som jag har inbillat mig så vet jag direkt vad jag måste göra och det är inte det lättaste heller. Men jag måste tro att det blir bra i slutändan.

Jag fattar verkligen inte vart detta magonda kommer ifrån. Emellanåt känns det som att det är hungerkänslor men jag har oftast ätit före eller efter jag har fått ont, bara ifall att. Men ändå kommer detta onda till och från. Det är inget ihållande ont utan det kan avta och sen kommer det tillbaka i full kraft. Skitjobbigt! Jag blir helt handlingsförlamad. Jag verkligen hatar att ha ont i magen, det är värst. Hela kroppen blir lidande vid magont av dess slag. Ett vanligt magknip kan ge mig panik. Inte alls kul.

Ca två timmar kvar tills Ola är hemma. Funderar faktiskt stark på att gå och lägga mig innan han kommer. Sen om jag sover då eller inte kvittar, bara jag ligger till sängs. Tyvärr tror jag nog att Neo ska ha mat om en timme ungefär men jag får väl ge honom maten uppe då helt enkelt. Jag längtar så efter att få krypa ner under täcket och bara vara.

Har haft det där magontet från och till under kvällen. Nu sitter jag och känner mig hungrig. Jag åt ändå en macka förut. Men äter jag något tror jag att jag kommer få mer ont eller framkallar det onda och får panik med tillhörande illamående istället.

Men men, nu fram till läggdags blir det att ta det lugnt. Neo är hemma nu och kan somna lugnt med sitt egna för kvällen. Det känns lugnande för mig. För jag orkar verkligen inte med en skrikkväll nu när jag mår såhär risigt.

Om jag ändå bara fick må bra någon jävla gång i mitt liv... Om så bara för en stund.