Vecka 28 (27+0)!

Nu har vi kommit in i vecka 28 (27+0). Det börjar verkligen närma sig. Två veckor kvar till 30. =) Tyckte nyss jag var i vecka 20 och var på rutin-ul. Det går snabbt ibland! =D

Kroppen: Framöver blir besöken hos MVC allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Blodsocker: Vid förhöjda sockervärden görs ofta ett belastningsprov för att testa glukostoleransen. När man är gravid kan man få en lindrig form av graviditetsdiabetes som i regel brukar gå bort efter förlossningen.
Blodtryck: Blodtrycket sjunker normalt lite i mitten av graviditen. Exempel: Från att ha haft en vilopuls på 75 vid inskrivningen kan den sjunka till 70 i mitten. De tre sista månaderna ökar ofta pulsen igen och kan då kan den gå upp 80. Om blodtrycket stiger mycket får man ofta gå på tätare kontroller på MVC eftersom det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning "preeklampsi". Det kan ge sig till känna som huvudvärk, trötthet och dålig fostertillväxt samt för tidig födsel.

Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 cm och fötterna mäter 5 cm. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet anses livsdugligt vid denna tidpunkt och om det skulle födas måste man registrera barnet enligt lagen. Som tur är har barnet nu mycket goda chanser att klara sig utanför livmodern, med hjälp av bland annat värme från en kuvös.

Fick hem mitt bäckenbälte idag. Det som ska hjälpa mig med det onda jag får av foglossningen. Tog på mig det direkt och vi åkte och handlade. Jag tror att det hjälpte. Men jag tyckte att det tryckte lite för mycket på nedre delen av magen plus att jag gick med illamående under hela tiden vi handlade. Men jag tror att jag måste öva lite. Känna efter hur det ska sitta och hur hårt jag måste/ska spänna åt. För trots att jag var med på dagiset direkt efter och städade när jag kom hem utan bälte så har jag inte alls lika ont som jag annars skulle ha haft. Så någon nytta gjorde nog den stunden med bältet. Men måste nog testa lite, kanske inte så konstigt om jag inte fixar det direkt - har ju aldrig hållt på med sånt bälte innan.

Så kommer använda bältet när jag är och handlar, går promenader och liknande. Väldigt obehagligt att sitta med bältet så det hoppar jag över. Det är ju ändå vid gående som jag behöver stöd - det är promenaderna som styr hur ont jag ska ha efteråt. Så det blir nog bra... =D Det behöver inte ta bort all smärta men underlätta iaf. Sen kommer jag ändå inte ta ut mig åt helvete nu bara för att jag har bältet. Jag kommer nog fortfarande ha ont bara i mindre skala.

Trist bara att jag ännu inte fått hem skötväskan jag köpte... Hoppas verkligen att den kommer nästa vecka. Annars vet jag inte vad jag gör... Betalade ju ändå en del för den och hon har sagt att den är skickad. *morr* Håller tummarna nu!!

Magbilder i vecka 27 (26+2)!

Idag var jag ju på MVC. Det gick bra. Testade olika saker och mina värden var bra förutom att järnvärdet låg på gränsen. Ska fixa järntabletter framöver. Mätning av magen och mitt SF-mått var 26 cm - bra mått för min vecka men jag låg över kurvan. =) Stort barn kanske? Fick även lyssna på hjärtljuden och det var jätteskönt att höra de pulserande ljudet. Har ju varit lite nojjig efter alla sjukdomar och magproblem på senaste tiden. Idag var bebisen lugnare och hade 148 slag/min, sist låg det på 156... Tog även upp om bäckenbälte och fick testa ett - jag kan bara säga det att ett sånt ska införskaffas. För kan den underlätta det onda jag har så orkar och kan jag vara mera aktiv än vad jag är nu. Gick inte speciellt mycket idag jämfört med vad jag brukar orka och kunna men ändå så skriker rygg, svank, rumpa och höfter av smärta. Inte kul alls!! =( Tycker synd om Shiva som inte får sina promenader - skulle gärna vilja gå ut med henne på en promenad som jag gjorde förut men min kropp pallar inte. Det är så tråkigt och jobbigt. Både hon och jag behöver de där promenaderna...

Nu är jag lugnare iaf. Värdena var bra och jag hörde min lill* älsklings hjärta. Nu kan jag vara lugn ett tag till. Din mamma är orolig för dig...

Ännu en ny vecka här - vecka 27 (26+0)! Nu börjar det bli allvar av det hela. Jag börjar få ondare i kroppen, sammandragningar börjar göra sig påminda mer och mer, jag är mer och mer framtung när jag böjer mig fram och huden spänner över magen när jag står upp.

Kroppen: Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont minst sagt.

Magen i vecka 26 (25+2)!

Vecka 26 (25+1)

Har börjat vänja mig vid den plötsligt spända och "stora" magen. Nu börjar jag gilla den och klappar på den mer och mer. Känns fortfarande lite ovant att ha den där men magen har ju ett gott syfte. =) Det är ju bebisens hem!

Idag var vi och kollade och kände på den barnvagns sort som vi har tänkt oss. Jag älskar den! Nu återstår bara att bestämma oss för en färgkombination som både jag och Ola gillar. Det enda negativa för mig var att skötväskan (som ingår) var lite liten och inga småfack i den utan bara ett enda stort. Dock går allt inte på så mycket så jag tänker kolla efter andra skötväskor och köpa en om jag hittar någon som passar in på mina behov. Vill gärna ha lite småfack för blöjor och nappflaska t.ex Får kolla runt lite. Men i övrigt är jag helt förälskad i vagnen. =D

Nu börjar det verkligen bli allvar. Känna på vagnen gjorde att jag insåg att snart är våran bebis här. Jag föreställde mig våran bebis låg i vagnen, jag körde vagnen och även hade grejer i skötväskan som användes. Tanken är både skrämmande och mysig. Det börjar närma sig nu... Visst en del veckor kvar men ändå, de lär ju gå fort...

Börjar även bli nervös och rädd inför förlossningen. Många tankar och funderingar. Hur ont kommer jag att ha? Hur lång tid kommer det ta? Komplikationer eller "lätt"? osv. Tankarna är många och de tränger sig på mer och mer och när som helst. Men jag hoppas att jag är redo och så när det väl är dags. Men jag tror nog att man står ut med det mesta när man vet att ens bebis är på väg ut... =) Längtar efter föräldrautbildningen och studiebesöket på förlossningen, spännande och ännu mera verkligt då... =)