I torsdags tog bilden... Mina bristningar på magen har börjat dra ut sig mer och mer, de är längre nu. Tycker det är rätt "häftigt" att fram till säkert vecka 30-32 hade jag inga bristningar alls på magen, endast lite på höfterna. Sen bara smällde det till och jag hade ont i huden någon vecka och sen fanns det massor av bristningar.

Vecka 37 (36+5)!

Imorse kände jag av "mensvärk" när jag låg ner i sängen. Men får det ibland när jag har magknip. Men känner inte direkt att magen skulle vara i olag på det sättet, har inte ont i övrigt i magen som jag hade sist då jag hade magknip. Det höll i sig en stund tills jag somnade om igen, men jag kände tydlig "mensvärk". Nu kom det tillbaka lite - inte lika starkt men ändå finns det där. Känner fortfarande inte att magen är i olag - varken toanödig eller fisnödig. Jag vet att man kan gå med denna "mensvärk" ett bra tag innan det verkligen händer något. Men kanske är det ytterliggare en förberedning? Jag har även börjat få sammandragningar oftare - jag blir trött i magen och det spänner och har sig när jag anstränger mig lite, behövs dock inte mycket ansträngning för det. Så kanske är det något på g även fast det kanske dröjer ett par veckor till? Det är ju faktiskt inte så långt kvar...

Nu är i alla fall BB-väskan så gott som packad. Har packat ner allt som är till bebisen, det mesta till mig men vissa saker kan bara packas ner samma dag som vi åker och jag måste nog tvätta lite först. Men det känns riktigt skönt att ha det värsta gjort. :-) Nu kan jag känna mig lite lugnare, väskan är packad - det viktigaste just nu. :-)

La ner alla de tvättade barnkläderna i lådorna också, de som inte ska med. Kom på nu att jag ska lägga ner ett par byxor till till bebisen men måste vänta tills de kommer hem på posten först.

Annars är allt lugnt - aktivitet i magen med sparkar och slag åt olika håll som vanligt, lite tryck neråt ibland när den bökar med huvuvdet, det slitar och drar i organen (antagligen inte lätt att få plats därinne nu med alla organ runt omkring sig), är kissnödig konstant då bebisen är på min blåsa hela tiden...

Uträkning utgår från dagens datum: Ons 8 apr 2009.

Din graviditet startade Sön 27 jul 2008.

Din menscykel är ca 28 dagar

Du blev gravid ungefär Sön 10 aug 2008 (ägglossningen).

Du är på dag 256 av 280. (91,4%).

Du är i vecka 37.

Du har gått 36 fulla veckor och 3 fulla dagar (v36+3).

Du är i 9:e kalendermånaden.

Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).

Du är i trimester tre.

Beräknat förlossningsdatum Lör 2 maj 2009

Du har 24 dagar kvar till beräknad förlossning.

Idag går jag in i vecka 37 (36+0). 27 dagar kvar till BF...

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärthjud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet vid denna tidpunkt är 34.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan nu variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka 9 cm i diameter. De restrerande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis mellan 300-350 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 cm. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Vecka 36 (35+5)

Var på MVC idag. Pratade om hur graviditeten har varit och hur jag tänker om förlossningen med allt vad den innebär. Hon skrev upp det som jag tyckte var viktigt att de på förlossningen skulle veta. T.ex hur jag tänkte på smärtlindring, hur jag kände om förlossningen, hur jag ville göra med amningen efteråt, hur jag ville göra med vistelse på BB efter förlossningen och såna grejer. Tycker att jag fick med det viktigaste i alla fall som jag har tänkt på så jag fick nog med allt. :) Tog upp om mina sammandragningar häromkvällen men hon la ingen större vikt på det utan sa att det är normalt och kan hända som förberedelse - hon gjorde i alla fall ingen undersökningen på mig pga det. Tog prover, mätte och lyssnade.

Hb: 110. Mycket bra men ska fortsätta med mina järntabletter, kan även äta två stycken varannan dag eller så.

SF-mått: 34-35 cm. Magen växer bra.

Hjärtljud: 140 slag/min. Mycket fint! Härligt att få höra ljuden efter senaste maginfluensan.

Huvudet: Så gott som fixerat. :)

Fick ny tid den 17 april, är i vecka 38 (37+?) då. Så nu är det tätare mellan besöken. :)

Vecka 36 (35+4)

Igårkväll när jag hade kommit hem och börjat slappa efter kvällen hemma hos syrran så satte sammandragningar igång med jämna mellanrum. De kom med jämna mellanrum och höll i sig lika länge. Klockade inte men märkte ju hur de var. När de höll i sig som värst satt jag ner på en stol så jag höll inte igång under tiden. Jag fick flåsa igenom dem och jag fick ont i nedre delen av ryggen. När allt hade hyfsat lugnat ner sig efter en lång stund i soffan i liggande läge så hade jag ont i magen (antagligen efter kramperna) och ryggen skrek av smärta. Det hjälpte inte hur jag än låg eller satt, hade ont överallt och hela tiden. Tog två värktabletter och sen gick jag och la mig. Efter lite vrid och vänd i sängen för att hitta en bra ställning med minsta smärta så somnade jag. Fick sova hela natten utan problem. :)

Sov länge (eller åtminstone låg i sängen) för att vila kroppen. Jag gick ner till soffan och satte mig. Magen är lugnare idag men trots sittande och inga aktiviteter så har jag fått sammandragningar - får jobbigare att andas och sen drar magen ihop sig och håller i sig en stund. Inte som igår men ändå. Oftast ska man ju få sammandragningar när man håller igång eller anstränger sig för mycket men jag får i sittande ställning.

Hmm, kanske att det är på gång?? Syrran tror att det kanske kan vara något på g. Ska till MVC imorrn och ska ta upp gårdagskvällen och även fråga om hon kan kolla om tappen är påverkad. Har fått numret till förlossningen också. Fortsätter sammandragningar så tänker jag slå en pling dit och prata med någon. Om inte annat för att ventilera med någon som vet vad det handlar om.

Jag har ingen panik eller ångest inför ifall det är något på g utan är lugn och vet att jag kan klara detta. :) Gårdagskvällen var på ett sätt positiv - då vet jag att det inte är någon fara och att jag kommer klara av detta. Jag är redo! Det får sätta igång när det vill... Bebisen är välkommen! Bara BB-väskan som ska packas lite snabbt... :D

Vecka 36 (35+1)

Denna graviditeten har verkligen inte varit en dans på rosor. Emellanåt har den varit riktigt hemsk.

Första halvan av graviditeten så var den bra fysiskt men jag hade problem med mycket ångest och panikattacker till följd av en hel del rädsla. Även fast allt tydde på att allt var bra med bebisen så hade jag sån panik över att bebisen skulle ligga död i magen eller att jag skulle få missfall. Jag fick gå till psykolog för att få bort den värsta ångesten och kunna klara av att vara gravid.

Andra halvan var bättre psykiskt men då satte all den fysiska smärtan in. Innan jul hade jag maginfluensa, som tur är så var den hyfsat snäll mot mig. Direkt efter nyår var jag sängliggandes i 2 veckor med influensa (kraftig hosta, träningsvärk i magen och foglossning). Tog väldigt lång tid innan jag blev bra igen. Åt inte ordentligt på en månad. Omlott med influensan fick jag urinvägsinfektion och började med antibiotika. En månad senare var det fortfarande växt på provet så fick köra en antibiotikakur till... Mitt i allt satte en hemsk förlossningsrädsla in - ville inte alls vara med om en förlossning och visste inte riktigt hur jag skulle klara av det även fast jag ville. Funderade starkt på planerat kejsarsnitt eller igångsättning. Hade vanlig förkylning en gång i månaden ungefär. Nyligen hade jag maginfluensa igen - denna gången var det skitjobbigt. Det satt i längre, jag mådde mycket sämre och det tog ett bra tag innan jag fick tillbaka all energi.

Mellan vecka 4 och 10 mådde jag illa dygnet runt men kunde hantera det och jag spydde aldrig. Från vecka 15 ca och framåt (antagligen enda fram till förlossningen) så har jag haft ordentlig halsbränna dygnet runt så att jag inte kunnat sova ordentligt emellanåt. Levt på novalucol och rennie (de sorter gravida kan äta).

Nu är det fyra veckor kvar. Får se vad som kan hinna hända under den tiden... Men trots allt detta älskar jag mitt barn så otroligt mycket och jag ångrar egentligen inte att jag blev gravid trots att jag väldigt många gånger undrar vad jag har gett mig in i och knappt orkar mera. Men jag tror nog att det kommer dröja innan jag blir gravid igen - just för att jag är rädd för att uppleva samma sak igen med alla dessa problem och jag trivs inte alls med att vara gravid.

Längtar så tills mitt och Olas barn kommer till världen. Så jag får se vem all denna möda var värd för. <3

Många onda sparkar mot vänstra höften - tappar andan varje gång. Svårt att andas emellanåt - känns som att lungorna är helt ihoptryckta. Magen trycker uppåt så att det känns som att maten sitter uppe i halsen konstant. Halsbrännan håller i sig men är hyfsat hanterbar emellanåt. Tung mage. Ilande stötar mellan benen. Tryck neråt emellanåt. Skitont i högra revbenen och vid högra skuldran vi för mycket stående och gående vilket gör att jag inte orkar eller kan göra något - detta är mer vissa dagar och mindre andra dagar. Fått massor av bristningar på nederdelen av magen de senaste två veckorna och det kliar massor när skinnet dras ut. Magen står mer och mer rakt ut. Känner mig riktigt klumpig numera. Börjar få svårt att komma ur bilen då magen är i vägen. Vill småäta mest hela tiden men ingen vanlig mat. Är endast hungrig på morgonen då jag äter konstant under dagens gång - allt från knäckebröd, frukt till godis, chips, kakor. Skitjobbigt att sitta längre stunder pga smärta i revbenen och jobbigt att andas. Klarar inte av så mycket utav hushållsarbetet och det är rätt trist då jag gärna vill hjälpa till här hemma och inte lämpa över allt på Ola. Mindre aktivitet i magen men när sparkar och slag kommer känns det jättemycket och gör mest ont. Har sammandragningar emellanåt men inget som kommer regelbundet eller gör ont, känns bara obehagligt och det blir lite jobbigare att andas. Börjar bli trött på att vara stor och otymplig. Tur att det bara är 4 veckor kvar nu...