Vecka 16 (15+0)! <3 <3

Jaha, ännu en vecka har gått. =) Det går snabbt när man har hela dagarna med jobb och inskolning på dagis. Jag har knappt koll på vilken dag det är. Känns som att det är onsdag idag. Vet inte varför.

Haft en bra dag idag. Inskolning mellan 8 och 11. Jag och Katarina testade en ny grej just för att Linnea är så mammig och hon måste kunna lämnas själv. Katarina gick iväg och jag stannade kvar. Linnea gnällde mest de första fem min och då tog jag det lugnt med henne. Hon fick sitta nära mig och lite i mitt knä när det blev för mycket för henne. Hon kollade att jag satt bakom henne genom att känna med handen på mitt ben. Efter en stund märkte jag att hon ville leka, hon ville egentligen sitta i mitt knä. Jag uppmuntrade henne och tillslut hasade hon iväg till Ebba som satt kanske 1½ meter ifrån. Hon behövde heller inte sitta klistrad vid mig den sista stunden innan Katarina kom tillbaka. Ebba satt och pillade med grejerna och underhölls av favoritfröken. Hon började bara grina lite när hon blev frustrerad över att hon inte kom någonstans. Hon vågade inte lägga sig ner på magen så efter lite hjälp var även hon rätt nöjd. Linnea skrattade eller flinade mer än vad hon grinade eller grät. Ett stort framsteg!! =D Både Ebba och Linnea började grina när de såg Katarina igen men det gjorde ju inget. Huvudsaken är att det gick bra medan hon var iväg.

Ebba och Linnea har båda varit riktigt duktiga idag på dagis. Trots att de inte alls ville ha frukost där (hade fått välling hemma innan). Stolt moster till de små busfröna!

Handlade lite och la på brev på vägen hem. Var lite trött då efter att ha somnat lite för sent och upp tidigt.

När jag kom hem kröp jag ner under täcket nära Ola. Mycket mysigt att få ligga nära och sova ihop igen. Det var mycket längesen! Hoppas att jag lever på det tills helgen kommer bara... Men det tror jag. =) Sov ett par timmar ihop med honom. Åt mat när vi gick upp. Vid 18-18.30 var jag och Katarina på jobbet. Var hemma vid 20.30 ungefär. Jag och Ola gosade en massa i soffan och tittade lite på film tills klockan var 22 ungefär. Då åkte han och jobbade.

Har haft en härlig dag med mycket tid med Ola trots dagis och jobb. =) Mycket nöjd med dagen, på alla plan. Känner mig lugn nu efter att ha fått vara med Ola.

En bra start på en "ny" vecka!! =D

Vecka 15 (14+2)

Ringde nyss till MVC för att framförallt ändra rutin-UL´s tiden för att Ola ska kunna följa med. Så nu är den ändrad - 9 dec kl halv tre. 5 dagar senare än förut men det kvittar, Ola måste ju få följa med på just denna milstolpe i graviditeten. Så nu är det fixat. Sen tog jag upp hur mitt läkarbesök+VUL gick till och min känslor om och efter det. Hon tyckte inte om det hon hörde. Hon sa att vi skulle fixa detta så att jag kände mig väl omhändertagen. Jag tog upp om special mödravård och psykologen som MVC har. Hon skulle ta upp det med min BM och sen får jag se när och vem som hör av sig till mig. Känner att jag behöver prata av mig hos någon - kanske inte just för handikappets skull utan det är även så mycket annat som gnager i mig om nu och framtiden. Sånt som jag i flera år har tänkt på ifall jag skulle bli gravid. Nu sitter jag här med bebis i magen och tankarna har blossat upp en del, nu är det ju allvar av dem. Det kan hända - som t.ex förlossningsdepression och annat jox. Men nu känns det iaf skönt att ha ringt det där samtalet. Jag har skjutit upp det och dragit på det in i det sista. Men för min och bebis skull så är jag glad att jag ringde samtalet. Jag kan inte gå och oroa mig såhär hela tiden.

Har inte känt något av den där känslan som jag tror är bebis sen då jag skrev om det. Har den bytt läge så att det inte känns nu när den rör på armar och ben? Har den slutat för att den är död? Usch, det behöver ju inte ens vara bebisen utan en inbillning. Men nej, nu ska vi inte tänka så. Jag ska få reda ut dessa trådar och tills dess ska jag tänka fina och ljusa tankar. Detta ska bli bra!!

Snart blir det dagis med tjejerna. Efter det kanske en tur på stan. Efter det vet jag inte riktigt. Ikväll är det jobb (som vanligt). Idag är det väl inget övrigt vi ska göra på jobbet så vi blir väl färdiga på 1½ timme. Mycket skönt!

Nähä, borsta tänderna och fixa det sista. Katarina kommer tjugo i och då ska jag vara färdig...

Idag går jag in i vecka 15 (14+0). Tiden går så fort! Ca 3 veckor kvar till rutin ultraljudet. Ca 5 veckor kvar tills jag har gått halvvägs (v. 20). Helt otroligt! Veckorna går snabbt nuförtiden. Jag har vetat om att jag är gravid i 10 veckor redan. =D Häftigt!

Jag tror även att jag har känt bebisen därinne. Jag är inte säker då jag ju inte vet riktigt vad jag ska känna efter. Men har känt en sak som jag aldrig har känt förut. Ett par gånger den senaste veckan har jag känt ett litet vibrerande som har kommit och gått. Samma vibrerande känsla varje gång. Jag har mest känt det när jag har åkt bil och legat ner. Dock har jag även känt det när jag har stått upp och hållt på med något. Då har jag stannat upp mitt i rörelsen och njutit av det snabba ögonblicket och undrat om det är min lilla bebis som vill ge sig till känna... Jag hoppas det iaf då jag är så orolig nuförtiden.

Imorrn ska jag följa med Katarina och tjejerna till dagisinskolning. Så blir att jag går och lägger mig hyfsat skapligt (förhoppningsvis) och går upp vid halv nio senast. Ska ringa till MVC också och de har telefontid mellan åtta och halv tio. Ska ändra rutinUl-tiden och fråga henne om kuratorn och special mödravård. Måste ta tag i detta nu. Kan inte gå och oroa mig hela tiden, kanske i onödan. Varken jag, min kropp eller bebisen mår bra av det. Måste göra detta ordentligt och på ett bra sätt. Har ju inte bara mig att tänka på nu längre...

Vecka 14 (13+0) på kvällen!

Idag går jag in i vecka 14 (13+0)!! =) "Bara" sex veckor kvar tills jag har gått halvvägs. Helt otroligt! Veckorna går fort tycker jag. Det är väl för att jag har saker att göra på dagarna. Lite skillnad mot när jag bodde själv - då sniglade sig dagarna fram mitt dygn var helt bakvänt. Jag sov när jag kände för det och var vaken när jag ville. Helt knäppt! Men sen mådde jag ju skit och bara satt vid datorn dygnet runt. Usch, vilket liv.

Mitt nya liv är helt underbart. Jag har en gullig och snäll sambo som jag verkligen vill dela dagarna med. Jag har en bebis i magen som växer och som jag redan nu älskar massor, som är min framtid. En hund som iofs kom på köpet men som jag tog emot med öppna armar. Fem ulliga marsvin som piper hela dagarna när man pratar med dem. Ett socialt umgänge, vilket jag inte hade innan. Människor att vara med.

Jag mår bra idag. Jag kan leva normalt. Det är underbart skönt!

Nu ska jag släppa ut Shiva och sen fixa till mig. Katarina kommer snart och hämtar mig.

Jag kan inte sitta som jag vill längre. Magen är totalt i vägen. Den är tillräckligt stor för att störa mig. Jag har alltid velat sitta lite ihoptryckt men nu går inte det längre, magen är i vägen trots att jag sitter så brett med benen som det bara går. Sen när magen är ihoptryckt så känns det som att den är uppe i halsen. Hur ska det då gå när jag är höggravid? Har ju inte ens kommit halvvägs än... Oj, oj, oj!

Tack till min storasyster Katarina för det fina inlägget som du skrev! =)

Läkarbesök + VUL. Enligt läkaren är jag i 12+1 så blev framflyttad ett par dagar. Det är EN bebis i magen som lever. Såg ett pickande hjärta. Underbart!

Vecka 13 (12+1) <3

Var på läkarbesök idag (ensam) och läkaren pratade på om det som han hade läst på och kommit fram till. Jag kunde väl hålla med om det han kom fram till. Sen frågade han mig om jag ville ha en undersökning med VUL och det ville jag. Undersökningen gick snabbt. Han förberedde mig inte på vad som skulle hända och han bara körde på mellan grejerna och sa inte vad han skulle göra. Skärmen var riktad mot honom, inte mig eller iaf inte så pass mycket så att jag skulle kunna se ordentligt. Undersökningen var ju för min skull, inte för hans. Han babblade på i snabb och luddig takt om vad han såg, jag hängde inte med alls. Han utvecklade inget av det han såg heller. Först sa han bara att han såg ett barn som mådde bra. Jag tror att han hade avslutat det hela där om jag inte hade frågat om det var en eller två. Fick reda på att det var en bebis. Jag såg hjärtat röra på sig och det sa han utan att peka direkt. Han sa i förbifarten att det var 12+1 och det stämde ju. Jag var annars i 11+5 enligt BM. Så blev framflyttad. Han förklarade inte alls vad han såg eller olika kroppsdelar som man kanske skulle se. Sen var han rätt snabb i vändningen med kameran så jag själv han inte se förrän han bytte vinkel och grejade. Jag tror att jag såg huvudet men tyvärr inga armar och ben som rörde sig, även fast jag tror att man hade kunnat se det om man hade tagit det lugnt med kameran. Jag blev riktigt missbelåten. Han var ju ändå läkare. Sen när jag sa att jag kunde ta kontakt med special mödravården för att få mera koller om jag är orolig så sa han att jag inte behövde det för att jag är en frisk patient. Jag tänker inte på mig i första hand om jag ska gå till spec. mödravård - jag tänker på mitt barn och hur den mår. Jag vill ha koll på mitt barn och att den mår bra, då mår jag bra och är lugn utan oro. Men han verkade inte ha någon koll alls riktigt varför jag var där mer än att prata om OI, eller ja det han hade läst på ett par papper. Jag vet mer om OI än vad han vet, min syster har informerat mig sen diagnosen kom på tvillingarna. Jag känner mig mer förvirrad och orolig nu efter läkarbesöket än vad jag var innan. Ska det verkligen vara så?! =(

Var på ÖB en sväng med Ola - jag köpte en dricka och nya gelépennor. Fikade en sväng efteråt hos Katarina. Svärmor var där och hon hade köpt bakelser till alla. Väldigt söt men rätt god bakelse.

Åkte hem en sväng och umgicks med Ola innan han åkte till jobbet. Vid tjugo i tre följde jag med Katarina på studiebesök på ett dagis. Mycket trevligt och mysigt dagis. Både Linnea och Ebba trivdes som fisken i vattnet. Ebba som annars brukar vara lite pipplig i nya miljöer var helt sig själv och kunde sitta och underhålla sig själv och flina åt sånt som var roligt. Linnea hittade en kompis bland de barn som fanns där och de båda tyckte nog om varandras sällskap trots 2 års skillnad. Rutschkanan var också en höjdare.

Kom hem för ca en timme sen. Ska åka och jobba med syrran vid halv sju. Inte så upphetsande. Men ett måste. Ska visst jobba hela nästa vecka också. Pengar visst, men gud så tråkigt...

Nu ska jag fortsätta softa tills syrran kommer och hämtar mig.