Neo äter potatis- och majspure'. Han grimaserade väldigt mycket första gången men nu efter ett par gånger äter han det utan problem.

Neos söta inneskor. Dem är i rätt storlek men han har för smala ben så dem åker lätt av. Utan strumpor i åker dem av direkt. Det är lite trist.

Jag är rädd för att må illa. Få panik. Kräkas, speciellt när jag inte har fri eller nära tillgång till toalett. Allvarliga sjukdomar, på mig själv. Att dö. Att leva. Ha magont, i alla former. Att tappa kontrollen. Att aldrig må bra. Få börja med medicin igen, vilket känns som ett stort nederlag. Att vara en dålig mamma. Inte kunna ta hand om Neo. Att tappa masken som jag så länge haft på mig. Att någon raserar muren som jag så länge byggt upp. Att någon spräcker den där sköra bubblan som alltid omslutit mig, att någon ska ta sig in innanför de där dörrarna som jag låst så omsorgsfullt. Att jag inte ska få den hjälp jag behöver. Att aldrig bli förstådd, eller trodd. Att jag ska börja skada mig själv igen. Att jag aldrig ska sluta vara rädd...

Grattis svåger Andreas på 35 årsdagen!

• Ola har tagit bort den gamla spishällen och ugnen och satt dit dem nya. (rostfri ugn och spishäll med touch)
• Handlat mat, grejer till Neo, ett spel till mig som jag ändå inte kunde spela då det fattades en kabel (*morr*), inneskor till Neo med fårull inuti.
• Svärmor var här en snabbis och hjälpte till med spis och ugn.
• Neo fick smaka potatis- och majspuré för första gången. Det var ingen hit då han rös och klöktes hela tiden men får väl testa den ett par dagar nu. Inte lätt att tycka om något direkt när man bara fått ersättning innan. Var ungefär lika med banangröten som han numera älskar.
• Ätit hemmagjord pizza - riktigt gott.
• Tagit det lugnt för det mesta då mensvärk, magont, ryggvärk och lätt illamående gör att man inte är så katig.

Nu blir det att softa resten av kvällen och vila kroppen. Ola har varit hemma en dag och jag är redan irriterad på honom... Suck. Det är skönt att ha honom hemma och slippa vara själv hela tiden men ändå MÅSTE han reta mig och göra mig irriterad hela tiden. Inte skoj, men han är ju sån...

Jag är så stolt över mig själv efter denna långa helgen. Ola har jobbat två tycken tolvtimmars pass (18-06 plus sovit hela förmiddagen) och sen 6 timmar ikväll. Jag har klarat av att ta hand om Neo på egen hand utan större problem och ångest. Haft lite sådär när ångest, ont i magen och så har gjort sig påmint men det har inte hållt i sig länge som förut och jag har inte känt allt så hopplöst. Jag har verkligen älskat att vara med Neo på alla sätt. Den känslan har jag aldrig känt förut så det är något nytt och helt fantastiskt underbart att känna.

Jag är en bra mamma. Jag klarar av att ta hand om mitt barn. Förut har jag känt sån ångest timmarna innan Ola har åkt till jobbet. Jag ville verkligen INTE vara själv med ansvaret för Neo. Jag trodde verkligen inte att jag skulle klara av en tolvtimmarsnatt helg själv. Visst kan jag alltid gå till min syster men det är ju ändå jag som ska klara av det och att ta hand om Neo. Men nu vet jag att jag kan klara av det. Man får helt enkelt sätta upp vissa riktlinjer att följa, vissa rutiner. Allt känns bra. Jag är så glad över att jag kan säga det. ALLT KÄNNS BRA.

Nu ska jag bara få börja gå till psykolog och reda ut dessa sista knutar som jag behöver hjälp med. Men jag känner mig mycket bättre än vad jag gjorde under de första 2 månaderna med Neo. Då känns allt så otroligt svart. Jag är så glad över att ha kommit såhär långt.

Känner mig inte lika sjuk och förjävlig längre. Jag fryser inte längre - iaf inte lika mycket, illamåendet hålls i schack så pass att jag knappt märker av det längre, mensvärken har dock blivit mera påtaglig men hellre det än illamående. Så kanske att allt känna ännu bättre imorrn. Hoppas skiten kommer igång någon gång så att det kan gå över och bli bra. Sen ska spiralen in!!

Så underbart att Neo älskar sin banangröt! Han åt en hel smakportion för andra gången. Igår klarade han sig med fem timmar till nästa mål, vilket han aldrig har gjort innan då det varit fyra timmar mellan målen, och nu somnade han direkt efter att han var färdig. Stoppade in nappen på en gnällig Neo och la honom i famnen. Jag hann knappt lägga honom tillrätta mot mig innan han sov. Så underbart! Han måste verkligen ha blivit mätt. Så nu sover han som en gris i resesängen. Så nu blir det vila i soffan och "Vad blir det för mat?" med Per Morberg för mig. Hoppas på en lång sovstund för Neo så att jag får vila min mage ett tag.