Jag är rädd för att må illa. Få panik. Kräkas, speciellt när jag inte har fri eller nära tillgång till toalett. Allvarliga sjukdomar, på mig själv. Att dö. Att leva. Ha magont, i alla former. Att tappa kontrollen. Att aldrig må bra. Få börja med medicin igen, vilket känns som ett stort nederlag. Att vara en dålig mamma. Inte kunna ta hand om Neo. Att tappa masken som jag så länge haft på mig. Att någon raserar muren som jag så länge byggt upp. Att någon spräcker den där sköra bubblan som alltid omslutit mig, att någon ska ta sig in innanför de där dörrarna som jag låst så omsorgsfullt. Att jag inte ska få den hjälp jag behöver. Att aldrig bli förstådd, eller trodd. Att jag ska börja skada mig själv igen. Att jag aldrig ska sluta vara rädd...

Grattis svåger Andreas på 35 årsdagen!