Fick panikångest idag... Jag hatar det!! Det kommer alldeles för ofta och det tar alldeles för lång tid innan det går över och allt känns hyfsat bra igen. Så medans alla andra njöt av den goda grillade maten satt jag och kämpade med paniken och illmåendet som satt uppe i halsen. Jag åt lite sallad, en liten grillad majskolv och lite pommes med beasås. Usch, jag hatar detta! Denna panikångest har satt sina klor i mig, det är väldigt tydligt. De senaste veckorna, om inte månaden, så har jag fått det iaf varannan dag och ibland varje dag. Jag blir tokig! Vill inte börja med mediciner igen eller annan skit. Speciellt inte pga biverkningarna man får när man börjar. Sist blev jag däckad i två veckor med konstant illamående dygnet runt - när det var som värst låg jag på toagolvet precis vid toaletten. Hur skulle det gå ihop med Neo? Inte alls. Men hur sjutton ska jag slippa denna panikångest?

Paniken kommer av för mycket folk, instängd, att inte vara hemma. Sen i samband med paniken börjar jag må illa, först lite grann men sen ju mer paniken stiger desto mer får jag panik över att jag ska spy. Det gör ju att allt blir värre och värre. Börjar jag må illa så får jag även panik ifall jag inte är i närheten eller har tillgång till toalett. Vill ju inte spy bland folk eller sådär.

Hur fan ska jag göra?! = ( Jag lider verkligen... Jag känner mig som en mycket sämre mamma i och med detta också. Efter en sån här attack sitter lite av illamående känslan kvar i mig och då klarar jag inte av att ha Neo, t.ex mata honom. Jag vill ju! Fan...

Har börjat märka att Neo vill vara med mer och mer och kolla runt på allt som händer - både rörelser och ljus. Han är vaken längre stunder och oftare och tar igen sömnen på kvällen och natten då han är jättetrött.

Förut när vi var och handlade var han lite grinig och nappen funkade inte. Då fixade jag så att han kunde se allt ljus som kom från lamporna i taket. Han tittade storögt på dem. När jag svängde på vagnen så att det blev lite skugga ett par sekunder så blev han grinig igen och när ljuset kom tillbaka blev han lugn.

Är jättekul att han börjar vara med mer och mer i vad som händer omkring honom. Han lugnar sig när han ser flaskan eller mig när han är hungrig - han slutar skrika och börjar gnälla istället. Han följer mig med blicken när jag går förbi honom när han ligger i babysittern.

Min älskling börjar bli något mera än "bara" en bebis... = )

När vi kommit hem från allt idag så har han varit mycket grinig men mat vill han inte ha. Han brukar äta vid tio-tiden på kvällen och då ordentligt. Han har inte ätit sen halv sex ungefär. Han fick i sig 80 ml av 150 mellan skrikattackerna förut och 10 ml till alldeles nyss. Sen slocknade han i min famn. Nu ligger han i babysittern bredvid mig och sover tungt. Undrar bara om han tänker sova lika länge som han brukar nu eller om han tänker vakna tidigare? Återstår att se, bara han inte vaknar och somnar nu inatt...

Min lille son är helt slut efter dagens alla intryck - röster, rörelser och ljus.

Idag blir min lille älskling 1 månad! Oj, vad tiden går fort. Denna månaden har gått så mycket fortare än de två veckor som jag satt hemma och väntade på att något skulle hända. Han växer så det knakar - han har redan fått gå upp en storlek i kläder och väger 5 kg. Vart ska detta sluta? = ) Han har börjat lite medvetet lite smått - tillfällena är få men de finns.

Kärleken för Neo bara växer och växer mer och mer för varje dag som går... Jag trodde aldrig att det skulle kännas såhär att bli mamma. Jag som har längtat i 10 år på detta. Men aldrig att jag kunde föreställa mig ens i mina vildaste fantasier hur det egentligen är...

Jag ångrar inte en dag. Mitt hjärta klappar våldsamt för min lille son, och även för hans pappa...

Gosbild från idag...

Mellan 9 och 14.30 skrek han mycket och ville inte något överhuvudtaget. Han var inte hungrig, kunde inte sova hur jag än gjorde och ingenting ville sig. Tillslut så åt han ordentligt vid halv tre och kunde somna och sova ordentligt. Han sov till klockan sju och det var mycket skönt, nog för både honom och mig.

Tyvärr har allting börjat om från början igen sen ett par timmar tillbaka. Nu är vi dock två stycken som kan göra allt i vår makt för att göra det bästa för Neo. Vi bär, vi gosar, vi sjunger, vi hyssjar, vi ger mat, använder napp och filt, försöker rapa honom, byter blöja osv. Han bara skriker...

Satt nyss med honom och då fick jag två ordentliga rapar och sen kräktes han. Efter att han kräkts slocknade han nästan. Ola har gått omkring med honom från rum till rum då han inte var helt nöjd ändå.

Nu ligger han i min famn helt utslagen och sover. Mitt hjärta brister när jag inte vet vad som är fel eller att hur man än försöker så är det inget som duger. Det är såna dagar som det är svårt att vara mamma...

Idag var det dags för BVC igen.

Längd: 58 cm.
Vikt: 4900 gram.
Huvudomfång: 38,4 cm.

Han växer på bra. Hoppat upp ett steg på kurvan för vikten. = )

Grattis kusin Madeleine och Johan till eran lilla Klara! = )

Kärlek.