Vaknade upp till en solig dag men en mindre pigg dag. Min mage var fortfarande i uppror - lite illamående från och till plus öm i magen. Men jag hoppades innerligt att jag skulle klara av dagen. Vid 9-10 åkte vi hemifrån och vårat mål var Gamleby och Grönt veckoslut.

Vi var framme vid skolan vid ett-tiden efter att ha tittat in hos pappa en sväng, handlat och hämtat upp mamma. Vi började med att äta lite fika som mamma tagit med sig. Jag fick en födelsedagspresent av mamma som jag öppnade. Det var ett armband som man kan hänga på berlocker på - jag har velat ha ett sånt ett bra tag nu så det var roligt att jag fick det. = D Så nu hänger det en berlock med ett hjärta på den som jag också fick av mamma.

Medan vi väntade på att hunduppvisningen skulle börja gick vi och kollade på smådjuren - marsvin, råttor, hamstrar, gerbiler, taggmus, degusar, chinchillor, några fåglar och en sköldpadda. När Neo såg en vit råtta sa han kisse. Lite fel sort men han förstod i alla fall att det var ett djur. Det verkade som att han tyckte det var spännande. Det satt en tjej med ett marsvin i knäet. Katarina hade satt sig bredvid henne med Ebba i knäet för att se om hon ville klappa så då satte jag mig på andra sidan. Ebba klappade marsvinen i rumpan lite snabbt - hon är lite feg när det gäller djur, hon tror att dem ska komma och ta henne. Neo ville också klappa så han tog ett litet tag om pälsen. Han är ju för liten ännu så man får se till att han inte skadar djuren. Men det gjorde han inte. = )

Sen gick vi vidare och kollade på rashönsen. Det gick sådär. Ebba bröt ihop direkt. Hon ville inte alls vara där. Hon gömde sig och skrek gå ut. Neo tittade lite intressant på ett par stycken men sen ville inte han heller vara med och började gråta. Vi gick in till reptilerna också - där fanns ödlor, ormar och fiskar. Ebba, som jag höll i, blev rädd när hon såg en stor ödla röra på sig inne i sitt terrarium. Vi såg ett par pirayor i ett akvarium och då sa hon att dem är inte farliga, dem får komma ut. = ) Det satt två umgdomar med varsin ödla på handen och jag frågade om hon ville klappa dem. Efter en stund klappade hon dem faktiskt och jag blev jättestolt. = D Det var en mindre grön ödla och en geckoödla. Neo tyckte nog att det var lite roligt att se djuren men det är ju lite svårt att se ödlorna och ormarna i deras naturliga miljö, dem vill ju gärna gömma sig. Vi gick vidare till hunduppvisningen och satt och kollade på när hundarna gjorde olika tricks och körde agility. Ebba och Linnea tyckte det var jättekul och skrattade av förtjusning. Neo var jättetrött så han somnade efter en stund i vagnen. Lite trist tyckte jag för han skulle ju missa en hel del men han är ju bara ett år så man kan väl inte begära så mycket av honom.

Medan Neo sov hann vi med en del andra djur. Ebba ville se kycklingarna och Linnea ville se grisarna. Vi gick till grisarna först. Vi tittade på kultingarna genom fönstren inne i stian och det tyckte tjejerna var roligt. Ebba brydde sig bara om vart pappa gris var någonstans. = ) Sen tittade vi på dem stora grisarna och dem är verkligen jättestora. Ebba tyckte det var liten läskigt när dem gick fram till stängslet och började tjivas med varann. Linnea blev inte lika rädd och vinkade till dem. = ) När jag frågade om hon var färdig sa hon nej så vi stod där en stund till. Vi kollade på kossorna. Kalvarna var intressanta att titta på om dem inte kom för nära. Men det gick bra. = ) Efter kossorna gick vi till kycklingarna och kaninerna. Ebba blev rädd först men både Ebba och Linnea klappade dem små söta kycklingarna lite snabbt. Jag tog upp en kyckling som somnade i mina händer. Det var rätt häftigt. = D Tjejerna tyckte det var lite roligt att jag höll i en av dem. = D Neo vaknade och fick se kaninerna. Dem hade inte så många så det var rätt tråkigt.

Vi gick tillbaka till det andra och bestämde oss för att åka traktor med vagn. Så mamma tog Ebba, Katarina tog Linnea och jag tog Neo. Neo satt snällt halva biten men sen tyckte han nog att det började bli tråkigt för han började böka och gråta lite. Men han var ju nyvaken också. Nu var det inte så långt kvar tills det skulle stänga så vi bestämde oss för att kolla ifall det fanns några katter någonstans. Vi bytte blöja på barnen först och sen "sprang" vi vidare. Vi hann in i rummet där raskatterna var innan dem packade ihop. Så Neo fick se ett av sina favoritdjur innan vi åkte hem.

Vi satte oss och fikade lite när vi var färdiga. Sen bestämde vi oss för att åka hem. Men vi lämnade av mamma vid ICA först där hon hade sin bil och sen tittade vi in hos pappa igen. Denna gången var Ulrika också hemma. Ebba sov så Linnea var nog överlycklig över att få sin morfars hela uppmärksamhet. Neo körde sitt eget race och behövde inte någon som busade med honom. Han slängde sig och babblade hela tiden ändå. Men Linnea tyckte det var jättekul att "Mossa Bertil" kittlade, busade och tittade på henne. Där satt vi i kanske två timmar. Det var inte meningen att vi skulle dit igen och speciellt inte var där så länge. Men det var svårt att slita sig.

Jag var rätt trött på vägen hem och det tror jag att dem andra var också. Ebba och Linnea sov som små stockar hela vägen hem och det tror jag nog att Neo gjorde också. = ) Hemma blev det att ge Neo lite gröt då vi inte vågar ge honom välling ännu och sen sängen. Han babblade en stund uppe i sitt rum men jag behövde bara gå in till honom en gång för att starta om sagan, ge honom napparna han slängt ut och säga godnatt igen. = ) Sen sov han. Mycket skönt tycker jag!

Dagen hade varit bra trots att jag inte kände mig helt pigg. Och jag brände mig på axlarna och i nacken trots att jag smörjde in mig för en gångs skull. = D Kul att komma tillbaka till minnenas värld trots att det kanske inte alltid var rosenskimrande under den perioden i mitt liv. Men lite bra minnen har man väl alltid...

Det var väldigt svårt att gå upp i morse vid åtta då alla andra var vakna. Natten hade varit hemsk. Sovit ett par timmar i stöten och sen legat vaken en stund med kramp i magen och illamående som åkte upp och ner. Låg vaken för att se om jag skulle kräkas eller inte... Vilket jag inte gjorde. Vid sex på morgonen hade krampen förflyttats neråt och blivit magknip istället så jag gick på toa. Det var en befrielse. Efter det har jag inte känt av någon kramp alls... Sen gick jag och sov ett par timmar till. Så på morgonen var jag riktigt trött. Fick gå på toa ett par gånger till och jag kände mig helt matt i kroppen och mådde illa från och till. Att fixa och ge Neo frukost var en stor utmaning... Men som tur var åt Neo upp sina två portioner gröt utan några problem och utan kräks.

Ola hade fått för sig att hjälpa sin mamma på jobbet. Så han var borta hela förmiddagen. Jag var så arg! Jag var helt slut i kroppen efter natten och toabesöken. Jag skulle orka med Neo och jag ville bara sova. Jag försökte hålla illamåendet i schack plus att jag kämpade med att få i mig något att äta så att jag fick tillbaka lite energi. Sen när Ola kom hem berätta han att han skulle köra på Otto och vi behövde handla. Jag visste verkligen inte hur jag skulle klara allt - sitta i en bil och sen handla med? Men att sitta i bilen funkade väldigt bra. Det var inte lika jobbigt som att stå och gå - det kunde jag inte göra några långa stunder alls. Blev helt slut direkt och började må illa. Så länge jag satt ner gick det bra.

Vi handlade mat medan Otto var på banken. Det var riktigt skönt när det var avklarat. Trött, trött, trött. Sen åkte vi hem till oss med Otto. Neo fick äta lite yoghurt och fruktpuré. Vågade inte ge honom någon burkmat (som han nästan kräkts av dagen innan) riktigt än. Sen åkte vi till svärmor och åt pizza. Jag åt så mycket jag kunde av en sallad. Sen bar det av att hämta svärmor och Ottos nya husbil. Det var riktigt fin. Mycket plats var det i den. Så den får man säkert låna framöver om man ska någonstans. Då behöver man ju inte tänka på att man ska fixa boende hos släktingar...

Nu ska vi slappa järnet. Neo har nog somnat tror jag. Han ville inte riktigt äta vällingen men det gör inte så mycket. Jag tror att han kan klara av det där rätt bra själv - hur mycket han orkar och inte orkar. Han har inte kräkts något idag men bajsat löst en gång. Men efter att han hade bajsat så kändes han mycket piggare och gladare. Så jag hoppas att han blir bättre och bättre nu. Hoppas även på att efter en del vila att även min mage blir bättre och bättre, att det inte blir sämre i alla fall. Min mage har känts bättre och bättre under dagen. Hoppas innerligt att alla mår bra imorrn.

Imorrn har vi planer men det får vi se hur det blir med dem. Mår alla bra när vi vaknar imorrn så åker vi nog. Men annars blir det en vilodag hemma...

Morgonen började med att Neo kräktes efter att ha ätit upp nästan all sin gröt... Inte kul alls.

Haft kramp i magen hela dagen. Inte alls skönt. Precis som att det är något som vrids om i magen på mig - det kommer och går. Plus att jag rapar ägg - dvs. surt. Mycket äckligt kan jag säga!

På kvällen grillade vi borta hos syrran åt inte allt för mycket men jag försökte iaf. Neo åt nästan en halv burk majs, en del glass (mer än vad han annars har fått) och sen välling på det. Det hela slutade med att han kräktes två kaskader. Han satt i mitt knä så jag fick över benen. Som tur var skulle vi precis åka hem och han kräktes ute på altanen. Han la sig för natten utan problem.

När vi skulle gå och lägga oss gick jag in för att titta till honom, som jag alltid gör. Direkt när jag körde in huvudet i rummet kände jag doften - kräks! Usch! Han låg och sov men det var kräks i sängen. Så jag försökte så lugnt jag kunde ta bort spyan och allt som hade blivit träffat. Han vaknade till lite grann och la sig på sidan. Då såg jag att han hade under sig också. Tyckte så synd om honom! Så det var bara att fixa till så det gott det gick och torka av. Han fick sova på ett badlakan och med ett nytt påslakan. Vi hade inte hört varken när han kräktes eller att han skulle ha gråtit. Min älskade plutt! Jag verkligen hatar kräks...

Jag fick ligga kvar i sängen till halv elva. Riktigt skön då jag somnade vid halv tre inattt!  Var länge sen jag låg så länge i sängen...  Jag har mest suttit framför datorn just för att kunna slappna av i hela kroppen. Min mage har hållt sig någorlunda i schack under dagen. Lite halsbränna och lite illamående men inget jag inte kunde hantera. Neo sov inget på eftermiddagen så från klockan fyra fram till klockan sex skrek och grät han för allt. Speciellt när han inte fick som han ville - han bröt ihop direkt för minsta lilla. Så det har inte alls varit något roligt på eftermiddagen. Försökte sitta med honom, leka med honom, ge honom olika saker som han brukar gilla men självklart skulle han bara ha det som han inte får ha. Min mage tyckte inte alls om att höra honom skrika hela tiden - började få ett sug och svidande känsla i magtrakten. Men det gick över sen, som tur var. På något sätt längtar jag till sängen redan även fast jag fått sova... Bara att jag har en känsla om att sänggåendet kommer bli ungefär likadant som igår. Men det är väl bara att ta med sig iPoden upp och lyssna på musik. Inatt somnade jag till godnattvisor för barn.

Imorrn ska vi på husvisning. Ska bli kul. Jag önskar så att vi kunde hitta någon som kunde köpa vårat hus och att vi får det hus vi ska kolla på imorrn. Det är ett såå fint hus! *drömmer*

Pratade med svärmor förut. Hon frågade inte överhuvudtaget om jag ville jobba... Hon bara antog och babblade på som om jag redan hade sagt ja till jobb. Då blir jag så sur... Då vill jag verkligen inte jobba. Visst jag får pengar osv... Men va fan... Hon ska inte ta mig förgiven och anta att jag bara ska ställa upp. Jag blir bara så jävla trött... Hon tyckte till och med att jag skulle jobba idag. Men det tyckte inte jag... Jag gillar inte hennes sätt när det gäller jobb... Då vänder jag ryggen till och blir sur. Och självklart, som vanligt, har hon bara tid över till att jobba så vi får dra med oss Neo till husvisningen. Hade varit lättare om vi hade fått gå själva... Men men... Det är bara hon som får lida sen när hon inte har någon bra relation till sina barnbarn, eller dem hon inte sitter barnvakt till...

Nu ska jag fortsätta spela på datorn och slappa. Samla krafter tills imorrn.

Stress, ångest, illamående, magknip, magkatarr... Fy fan, vad jag hatar mitt liv ibland! Nu kanske jag får sova efter ett par timmars kämpande med halsbränna, sura uppstötningar och illamående. Jag har trott att jag skulle kräkas flera gånger. Inte ens gavisconet funkar denna kvällen. Det har varit alldeles för mycket så min kropp klarade inte av det. Jag vill bara ge upp när det blir såhär. Jag vill inte leva längre. Men sen ser jag på min underbara prins och kämpar lite till...

Vad skulle jag göra utan min familj? Men ibland blir det bara för mycket. Jag vet inte riktigt hur jag ska orka om jag ska ha det såhär resten av mitt liv... Jag hoppas innerligt att jag lär mig att leva med det.

Nu ska jag sova - titta till Neo och krypa ner bredvid Ola. Lyssna på lite musik och försöka slappna av så att det blir morgon någon gång... Godnatt...

Har känt mig så otroligt trött idag. Har en aning om att det kan bero på att det har varit en hel del psykiska och fysiska påfrestningar den senaste veckan - magen har varit helt åt helvete med magknip, illamående och oroligheter, jobbigt hos frisören (trots att jag klarade av det), marknaden (massor av folk som stressade mig så fanatiskt plus strulig mage), Neos kalas (en massa förväntningar och planer som ändå aldrig uppfylls) och en försenad mens som rörde till det i huvudet på mig (den kom 7 dagar försent)... Så nu slappnar väl kroppen av när allt det värsta är över och då slår den bakut. Så jag skulle inte bli förvånad om jag vaknar inatt av att jag har magkatarr. Så jag förväntar mig en jobbig och lång natt. Men Ola har ledig vecka nu så förhoppningsvis kanske jag får sova ett par timmar när det onda har gått över, om det skulle bli så...

Jag har inte orkat någonting och jag har bara velat sova. Neo har nog känt av lite att jag inte har varit på alerten för han har varit lite kinkig emellanåt plus att Ola har varit borta hela dagen. Så Neo blev som en helt annan person när hans pappa kom hem. Men nya tag imorrn...

Idag fick min kompis Sarah sin son Kelian. Fick en bild på honom skickad till mobilen. Så söt! Blir en aningens bebissjuk men både jag och Ola är överens om att vi ska vänta till Neo är 2½ år i alla fall. En lagom ålder. Men visst vill man inte vänta så länge... Sen denna försenade mensen rörde nog upp ett och annat i mig. Jag tror också att jag har fått en lite kris - just för att Neo nu då är 1 år... Jag vet inte varför men det är lite jobbigt. Hoppas krisen går över snart för jag gillar inte alls hur min kropp reagerar på mitt psykiska tillstånd.

Bara slappat sen Neo somnade - det tog ett tag men det berodde väl på att han inte har blivit så särskilt stimulerad idag. Hade det varit finare väder hade jag ju kunnat gå ut och gunga eller gå en promenad åtminstone men inte ens vädret har varit med mig idag. Ikväll fick han somna till Pippi Långstrump. Jag tog fram Emil och Pippi och satte dem framför honom så att han fick välja själv - han valde Pippi.  Ola tyckte att han skulle välja Emil. Jag känner mig så förbannat dålig och otillräcklig såna här dagar. Jag skulle vilja hitta på något mera med Neo - vara en duktig mamma som pysslar, leker och roar mitt barn. Men ibland är det så svårt - speciellt när min kropp strejkar. Men jag försökte läsa lite böcker och bygga lego med honom men han är ju mest intresserad av sitt egna som vanligt. Han leker bäst på egen hand eller med barn i hans egen storlek, han har det svårare att leka med vuxna. Men det kommer väl det med antar jag... Någon dag framöver ska jag i alla fall göra hans hand- eller fotavtryck. Bara min mage blir lite bättre...

Snart läggdags... Ser jag fram emot. *håller tummarna för att jag får sova* Godnatt!