Nu ligger Neo i sin säng och äntligen är det slut på allt gnäll, skrik och gråt. Han har varit helt hopplös ända sen han kom hem från dagis. Så har det varit de senaste gångerna... Jag är helt slut!

"Vid tre års ålder får Hannah diagnosen cancer. Den chockerande nyheten skakar om alla i familjen och förändrar deras liv för alltid. Men mitt i rädslan och sorgen omvärderas tillvaron och livet får en ny innebörd och ett nytt värde.

        Det är Hannahs mamma Maria som berättar historien om Hannah, om hennes cancer, hennes röda glittrande skor och om hennes otroliga livsglädje.

        Flickan med de röda skorna är en berättelse om det värdefulla i livet. Samtidigt som den skildrar stor sorg förmedlar den kärlek, hopp och förtröstan."

Denna boken läste jag med en klump av både kärlek och sorg i bröstet. Jag log när mamman berättade om alla fina och kärleksfulla saker och händelser som rörde Hannah och jag lät tårarna rinna när mamman beskrev hur Hannah somnar in i hennes famn. Det var en väldigt fin bok som trots det tråkiga slutet gjorde att man gärna ville veta mera om Hannah och hennes familj - lära känna den där lilla flickan med de röda skorna, och veta vad som hände med familjen när Hannah inte fanns mer. En mycket läsvärd bok! 

Den Neo jag känner är ju långhårig - hur ska jag kunna ställa om i min hjärna nu? Det gör lite ont i hjärtat att håret är borta. Han fick ju så många komplimanger om just håret. Fast nu på sista tiden var det ett par stycken som bara tjatade hela tiden om att han skulle klippas och att han såg ut som en tjej... Fan, det gjorde han ju inte alls. Min älskade unge.   

Nu har vi klippt Neo för första gången. Jag var väldigt skeptiskt innan och ville inte alls klippa av honom hans långa hår. Han passade ju i det! Så med tårar i ögonen på mig åkte håret av och det blev inte så kort som jag hade trott. Det får väl duga då!

Här kommer före och efter bilder:

(Klicka på dem för att få större)

Min goa unge 16 månader. <3

Hittade min samling med gamla pixiböcker häromdagen när jag gick igenom ett par kartonger. Det var verkligen som att slungas tillbaka till den där första tiden då man lärde sig att läsa. Mamma läste massor för mig ur just dem böckerna och sen lärde jag mig att läsa. Jag har kvar den boken som lärde mig att läsa. Nu ligger dessa böcker uppe i Neos hylla och med enorm glädje läser jag minst en för honom varje kväll.   

Det var riktigt härligt att gå runt i affärer utan barn. Det måste göras oftare! Hittade fyra tröjor och en väst till Neo och mappar till mig att lägga mina teckningar i. = ) Västen får han ha nu i höst, varma vinterdagar och förhoppningsvis kan han ha den i vår också. Svart med Barbapapa inuti. = D

Nu är Neo lämnad på dagis. Blev tårar även denna gången men det går nog lika bra som de andra dagarna. Han trivs på dagis och leker bra, äter bra och sover bra. Bara lite jobbigt när mamma ska gå ifrån honom.

Snart blir det att åka till IKEA och lite andra affärer med syrran. Strosa omkring bara hon och jag, utan barn och karlar. Det ska bli skönt! Händer typ aldrig att man är helt själv sådär utan sin lilla familj. Alltid har man någon med sig - antingen ungen eller sambon. Så detta blir nog nyttigt och bra! = D