I fredags var jag på efterkontroll och berättade då för barnmorskan hur jag mådde. Hon lyssnade på mig och tog mig på allvar. Så hon fixade lite grann så att jag ska få hjälp. Idag ringde bvc-sköterskan och jag ska få komma in på torsdag - göra ett test om hur jag mår och prata om hur jag mår och känner. Det känns riktigt bra! Nu vet jag att jag ska få ur mig alla tankar och känslor som snurrar runt i min kropp.

Denna helgen har varit bra. Jag har varit lite orolig och sådär men i övrigt har den varit bra. Ingen ångest som har satt sig som klister på insidan av kroppen. Det blev lite småjobbigt igårkväll då Ola började sin nattvecka efter en veckas ledig vecka. Jag avskyr nattveckorna! Vill inte sova själv. Men efter ett par goda råd från en mycket snäll människa så somnade jag lugnt utan några problem bredvid Neo i våran säng och jag sov djupt ända tills Ola väckte mig vid sju. Helt underbart!

Ola tar Neo mer och mer nu när han är hemma. Men det är oftast inte då som jag mår som sämst utan det är när han jobbar. Jo, det finns pappaledighet, som någon skrev, men vad ska vi då leva på? Jag hade inget jobb innan så jag går på lägsta mammapenning medan han har ett ordentligt jobb med ordentlig inkomst. Men han och jag pratade om just detta häromdagen.
Jag funderar på att kolla efter jobb lite smått efter jul och om jag hittar något jobb - behöver inte vara heltid, så ska Ola vara pappaledig och hemma med Neo. Jag känner att jag måste bort härifrån och hinna sakna Neo och även få tänka på något annat.

Nu när föräldragrupper och babycafét öppnar igen ska jag ta mig dit. Umgås med andra föräldrar och Neo får träffa andra barn. Har märkt att han blir väldigt stimulerad när han har fått umgåtts en del med sina kusiner så det blir nog bra för oss båda, hoppas jag. = D

Idag bytte vi upp oss en nivå på Neos ersättning. Han har varit gnällig mest hela tiden de senaste två dagarna och inte sovit bra alls mellan måltiderna. Så de två senaste matningarna har jag kört helt och hållet på 2an och han har sovit som en stock hela kvällen och varit en riktigt nöjd och gosig bebis.

Han och jag satt och myste förut efter sista matningen. Han låg i min famn med nappen i munnen och handen på sitt hår (vilket han gör varje gång han är lite småtrött och gosig) och höll om min arm eller om mitt finger med sina små händer. Då är jag så lycklig! Bara sitta och gosa med min bebis.

Så nu har jag fått tillbaka min välmående och charmiga bebis. Mycket bättre än en icke mätt och mindre nöjd bebis. Nu får vi se om natten blir som vanligt igen istället för en orolig natt med en del vaknande och gnäll från Neos sida. Tänk vad lite mat kan göra! = D

Jag börjar sakta men säkert vänja mig vid tanken på att skaffa ett syskon till Neo. Jag vill jättegärna att han ska ha en lekkamrat och ett syskon att dela livet med. Ha någon som alltid är på ens sida, eller för det mesta iaf. Det är nog en trygghet att ha ett syskon - vare sig man kommer överens med varann eller inte.

Under graviditeten och den första tiden med Neo, som var riktigt omtumlanden - alltså den första månaden, kunde jag aldrig tänka mig ett till barn. Och om jag skulle skaffa fler barn så skulle det dröja väldigt länge. Men nu börjar jag kunna tänka mig flera barn om ett par år. Både jag och Ola har väl tänkt oss nästa barn när Neo är 3 år ungefär. Det är lagom - Neo är varken för liten eller för stor. Jag vill njuta av Neo och ge honom den tid han behöver så att han inte känner sig undanskuffad när nästa barn kommer. Jag vill också orka med att vara gravid och få en bebis när jag redan har ett barn och jag vill inte ha två bebisar, så att säga.

När jag och Ola har pratat om när vi ska försöka oss på nästa barn så har tre år känts väldigt snart och det har känts hemskt och skrämmande. Men nu börjar jag komma in i allt vad en mamma är och jag känner mig mer och mer säker för varje dag som går. Denna veckan har varit underbar - jag älskar morgnar och förmiddagar med Neo, den bästa tiden på dygnet. Han är så otroligt mysig då! = D Jag har börjat landa i tanken på att jag faktiskt är mamma nu - en svinlande tanke. Jag har tänkt på att bli mamma så många gånger och i så många år men då har det varit så långt borta. Men nu är han här. Min egna lille son!

Mamma älskar dig Neo! Av hela mitt hjärta... Du är drömmen som blivit sann.

De senaste dagarna har en sak till i Neos utveckling hänt. Väldigt tidig för sin ålder på 2½ månader. = D Men stolt är jag. Neo har vänt sig från rygg till mage och han gör det så ofta han kan, dvs så fort han hamnar på rygg. Han har hittat en ny favoritsovställning - på mage. Men han kan inte riktigt få undan armen som hamnar under honom. Han har lyckats få bort den två gånger under sig så det går framåt med det också. Imorse hittade jag honom på mage och med armarna på varsin sida - då blev jag glad. Innan har han gjort det en gång och då hann jag inte se det utan då fick Ola se det, tyvärr tog han inte kort på det. Imorse hade jag inte kameran i närheten så får väl passa på nästa gång det händer. = D

En stolt mamma som är glad över framstegen, speciellt när han ännu är väldigt liten. = D Min äldsta storasyster sa igår att hennes dotter vände sig vid 6 månaders ålder och hennes son vid 3 månaders ålder. = D

Det har varit lite segt med bloggskrivandet på senaste tiden. Har inte haft lust, tid eller ork med att gå upp till datorn och sätta mig. Alltid har det varit något man ska göra  - om inte underhålla Neo så något annat som ska fixas eller göras. Men nu har jag lite tid över då Neo ligger i soffan och sover efter lite mat och Ola har åkt till Jönköping för att köpa sig en cykel, för jag antar att jag får vänta ett tag till tills jag får en cykel.

Det har inte hänt jättemycket på senare tid men den mesta tiden går ju självklart åt till att vara med Neo och tillfredsställa hans behov - han börjar bli mer och mer vaken nu så det blir till att hålla, gosa och prata med honom väldigt mycket. Han "pratar" en hel del nu - så fort han får en möjlighet. Så han ligger och gurglar och bubblar medan vi byter blöja på honom, "pratar" med clownerna som hänger i mobilen över honom. Han tycker det är jätteroligt att sitta i mitt knä mot mig och prata, då ler han massor. Han har börjat intressera sig för tvn och sitter förhäxad i våra knän och tittar på tvn. Häromkvällen tittade han på den nya "Fredagen den trettonde". Inte det bästa filmvalet men han verkade gilla den. När ungdomarna skulle gå in i Jasons hus skakade han på huvudet - "Gå inte in där!". Han har inte vänt sig från rygg till mage ännu men det är inte någon brådska med det. Han visar inget direkt intresse sådär. När han ligger i soffan ser det ut som att han vill vända sig om då han tar fart men det är för att han ska komma på sidan, han sover bäst så och han somnar inte förrän han hamnar på sidan. När jag lägger honom på golvet så håller han upp huvudet och sprattlar och rör sig så det ser ut som att han vill framåt. Ibland tror jag att han kommer börja krypa eller åla före han vänder sig från rygg till mage. = D Men men, han är bara 2½ månad. Han har all tid i världen. Just nu upptäcker han olika röster, rörelser och färger. Och speciellt hans egen röst... = D

Nyss la jag Neo på magen för att han ska träna att få upp huvudet men han ville inte riktigt ta upp huvudet. Men han sprattlar som bara den med benen så med lite hjälp av armarna och detta sprattel så tog han sig sidleds 20 cm. = D Blev riktigt stolt över honom! Annars har han inte direkt visat att han velat göra något. Han gjorde ett halvt försök till att vända sig för nån vecka sen men sen har han inte visat något intresse för att göra om det.

Han blir 2 månader på torsdag. = )