Ångesten vilar. Jag försöker att inte känna, inte tänka, bara vara. Hela kroppen är avslappnad. Såhär vill jag ha det hela tiden.

Men jag vet att snart kommer ångesten riva i mig igen och få mig helt förlamad. Lungorna krymper, jag kan knappt andas. Hjärtat slår snabbare och snabbare. Paniken växer inuti mitt bröst och jag vill bara försvinna.

Vissa dagar är bra, dem dagarna har jag vilat mycket och varit hemma. Dem dagarna då allting bara rasar runt omkring mig har jag varit social, städat, varit igång eller tänkt för mycket. Min kropp kollapsar. Jag mår illa, har magsmärtor, ångest ända upp i halsen. Och jag kan inte göra ett ända dugg åt det.

Allting är helt fucked up!!! Men jag kämpar som fan för att få ett värdigt liv - för min och min sons skull. Jag förtjänar ett liv med kärlek och lycka, inte ett med massa ångestskrik och dödslängtan...

Jag älskar Neo, det är det viktigaste för mig. Han gör mig hel. Jag har inte fått honom för att ge upp nu. Jag gör allt i min makt för honom och han behöver en mamma som mår bra och fungerar.

Denna kampen ska jag vinna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har bytt till blogger nu. Jag tycker att bloggplatsen ser så trist ut. Känns inte som en riktig blogg eller nåt. Nu när jag har mixtrat lite med min nya blogg känns det bättre. Sen kan jag skriva lite oftare då jag har skaffat en app till min htc...

Första punkten i min 30 dagars-lista ska uppfyllas.   Ska skriva om mig då med andra ord... Jaha, vart ska man börja?   Född i Västervik - mamma, pappa och två storasystrar, som är 6 och 8 år äldre än mig. Hade väl ett gäng husdjur med. Är et...

Varje dag i 30 dagar ska jag skriva om dessa sakerna. En kategori för varje dag. Jag börjar från och med imorrn den 1/12. Det kan bli intressant! = )   Dag 01 – Om migDag 02 – Min första kärlekDag 03 – Mina föräldrarDag 04 &ndas...

Igår fick Neo en ny jacka - han var i stort behov av en. Idag när vi skulle åka och handla gick han omkring här hemma i kängor och sin nya jacka. Han såg inte alls ut att vara 1½ bara, han såg snarare ut att vara 5 eller något. Han såg genast mycket ...

Dags för drop in-besök på arbetsförmedlingen. Usch, tycker inte alls om de där besöken men tyvärr ett måste. Sitta i kö och inte alls veta hur lång tid det kommer ta förrän man får komma in. Men som tur var fick jag väl bara vänta i ca 30-40 min på m...