Nu har vi klippt Neo för första gången. Jag var väldigt skeptiskt innan och ville inte alls klippa av honom hans långa hår. Han passade ju i det! Så med tårar i ögonen på mig åkte håret av och det blev inte så kort som jag hade trott. Det får väl duga då!

Här kommer före och efter bilder:

(Klicka på dem för att få större)

Hittade min samling med gamla pixiböcker häromdagen när jag gick igenom ett par kartonger. Det var verkligen som att slungas tillbaka till den där första tiden då man lärde sig att läsa. Mamma läste massor för mig ur just dem böckerna och sen lärde jag mig att läsa. Jag har kvar den boken som lärde mig att läsa. Nu ligger dessa böcker uppe i Neos hylla och med enorm glädje läser jag minst en för honom varje kväll.   

Nu är Neo lämnad på dagis. Blev tårar även denna gången men det går nog lika bra som de andra dagarna. Han trivs på dagis och leker bra, äter bra och sover bra. Bara lite jobbigt när mamma ska gå ifrån honom.

Snart blir det att åka till IKEA och lite andra affärer med syrran. Strosa omkring bara hon och jag, utan barn och karlar. Det ska bli skönt! Händer typ aldrig att man är helt själv sådär utan sin lilla familj. Alltid har man någon med sig - antingen ungen eller sambon. Så detta blir nog nyttigt och bra! = D

Idag fick jag ta mig en titt i Neos mun. Jovisst, är det en tand som har gjort honom dålig nu i ett par dagar. Det är ena "vampyrtanden" som är på g. Idag har han varit feberfri så nu tror jag att det går åt rätt håll igen i och med att tanden har kommit igenom tandköttet nu. Får se när resten av tänderna tänker titta fram. Imorrn ska han till dagis. = D Denna tanden är hans 13:e.

Min morgon började vid sju då väckarklockan ringde. Kände mig nästan utvilad även fast jag gärna hade legat och sovit i dvala ett tag till, men då blir man ju bara ännu tröttare. Då man åker in och ut ur en konstig sömn. Jag gick ner, rökte och åt lite frukost samtidigt som jag skördade i Farmville. Tio i åtta gick jag upp och väckte Neo. Gick ner med honom - bytte blöja, tog på kläder och fixade frukost. Medan han åt frukost bajsade han något så enormt - bara sprakade i blöjan på honom. Ett stort tecken på att bajset inte är speciellt hårt, snarare tvärtom. Så jag tog tag i den där blöjan innan den hann börja läcka över hans kläder. Det var massor och löst. Så när Neo fortsatte med sin frukost ringde jag till dagis för att fråga vad dem tyckte. Jag vet inte hur dem ställer sig till lösa magar och sånt. Men hon satt jag skulle avvakta och komma en halvtimme senare för att se om han skulle bajsa mera. Men det kom inget mera och han lekte glatt här hemma. Så jag traskade till dagis vid kvart över nio ungefär. Neo började gråta nästan direkt när vi kom upp till hallen. Jag hann inte ens ta av honom ytterkläderna förrän tårarna började trilla på hans kinder.    Inte alls kul! Han har ju gråtit dem andra mornarna med men då har det dröjt en stund. Så min visit blev kort. Han fick en napp och sen fick Anita ta hand om honom. Han sträckte sig efter mig med tårar och snor rinnande och röd i ansiktet. Just denna morgon kändes det i mig att lämna honom i det tillståndet. Andra mornar har jag tagit det med ro - visst känns det varje gång men då har jag gått därifrån utan problem. Men just idag ville jag bara ta honom i min famn och gå hem igen... *suck* Men jag VET att det blir bra - dagiset och fröknarna är bra. Och dem säger att han håller sig gladare längre och längre för varje dag. Dem har hittat sina knep för att få honom glad igen och då mår jag bra. Min underbara unge!   

Kvällen med Neo har varit helt underbar. Min goa unge har skött sig så duktigt. Vi har gosat massor. Han fick bada och han skötte sig jätteduktigt, protesterade typ inget när jag skulle tvåla in och skölja av och han gillade sina nya badankor. = ) Efter badet fick han busa i våran säng och han kom när jag sa åt honom, vilket händer typ sällan då han är i våran säng. Efter badet fick jag kamma hans hår, klippa luggen och naglarna utan att han bråkade, han satt helt stilla. Underbara unge!

När jag hämtade Neo på dagis fick jag höra att det hade gått ännu bättre idag än i fredags. Att han hade varit glad och sysselsatt sig mycket bra. Han grät när jag lämnade honom imorse. När jag hämtade honom ville han inte gå hem utan han skulle "hoppa" på en madrass precis som de större barnen. Ett mycket gott tecken att det går framåt att han inte ens vill gå hem...   

Nu kan Neo definitivt gå även fast han kanske går och kryper ungefär lika mycket. Hela helgen har han gått mer och mer. Det är så kul att se honom när han går iväg - hela hans ansikte lyser upp av stolthet och förvåning över vad han själv kan.   

*stolt mamma*