Har nog precis haft mina första ordentliga värkar - de som är lite mera än vanliga sammandragningar.

Låg och sov i soffan och vaknade upp av att jag hade rätt ont i magen, på höger sida av magen. Samtidigt som jag fortsatte att ha ont i magen fick jag ont i ryggen - svanken och precis under eller på revbenen. Var inte alls behagligt! Ingen ställning i soffan hjälpte. Försökte känna efter vart i magen som det gjorde ont - det satt mest på sidorna och därav fick jag väldigt ont i svanken också. Jag tog en Rennie (haft samma onda fast intensivt på ett och samma ställe precis vid bröstbenet i magen och det hjälpte med Rennie och avslappning) och la mig på sidan, försökte andas regelbundet så att jag hade något att fokusera på än det onda. Det onda höll i sig i ca 10 min och det onda gick i vågar, ibland var det nästan outhärdligt och ibland var det bara ett magont som fanns där men jag hade mer eller mindre ont hela tiden i både mage och rygg. Men efter de där 10 minutrarna och ytterliggare en Rennie slappande kroppen av - det onda försvann i magen och bara en kvarvarande molande värk satt i ryggen. Jag blev trött och slumrade till lite. Då blev det ett uppehåll på kanske 3-5 min utan någon smärta.

Sen satte det igång igen. Först lite grann i magen, på samma ställe som innan, och medan smärtan i magen blev värre så ökade det onda i ryggen samtidigt, på samma ställe. Efter att ha gjort samma sak igen - Rennie, andas koncentrerat och ligga i samma ställning i soffan, så upptäckte jag att det inte funkade alls. Det blev varken bättre eller sämre. Jag låg kvar ett tag för att ge det en chans men sen gav jag upp. Tog en Panodil och sen ringde jag förlossningen. Det kunde ju ha varit något annat denna gången än då det faktiskt funkade med Rennie för ett par veckor sen. Det kändes ju inte riktigt på samma sätt.

Förklarade läget för BM - vart jag hade ont, hur det gjorde ont, när det började, uppehållet osv. BM i luren var jättesnäll och hjälpsam. Jag halvsatt i soffan och masserade magen i runda rörelser medan jag pratade med henne. Det kändes skönt. Magen var stenhård under hela tiden jag pratade i telefon, vilket den nästintill varit under hela tiden jag haft ont i magen. Hon tyckte att det verkade vara sammandragningar men att det var svårt att säga då det hållt på för kort tid. Hon instruerade mig att värma en frotté handduk/badlakan i mikron (istället för den vetekudde vi inte har) och lägga på magen, lägga mig i soffan och försöka slappna av. Sen skulle jag försöka klocka värkarna för att se om jag kunde relatera det onda med sammandragningar. Jag skulle ringa upp igen om det fortsatte eller blev intensivare.

Jag fixade en varm handduk som jag hade i närheten och satte mig med den på magen. Det var mycket skönt! Det lugnade ner magen och det var skönt att det varma gjorde att jag fick mindre ont. Efter en stund lugnade det ner sig mycket. Har inte ont i magen längre, dock kanske lite grann efter krampen som höll i så länge. Har även ont i ryggen men inte konstigt. Nu efteråt har jag fått ett par "vanliga" sammandragningar - magen spänner sig, håller i sig och sen släpper men inget som gör ont.

Får se vad som händer... Men jag tror faktiskt att detta var på riktigt även fast det kanske dröjer tills nästa gång. Jag blev lugnare och säkrare efter samtalet till förlossningen. Jag fick en livlina att hålla i. Nu efter detta vet jag också att jag klarar detta!! Det är inte helt omöjligt. Det gör ont men det finns sätt som gör att det går att hantera och det finns människor att prata med som kan hjälpa till när man varken vet ut eller inte.

Något jag också märkte var att när jag reste mig upp och det onda i magen var rätt intensivt så ville jag kissa. Jag kände mig kissnödig och kunde även gå och kissa. Så var det inte sist. Har läst att vissa blir mera kissnödiga och måste kissa ofta när värkarna har satt igång. Så kanske, kanske...

Vecka 39 (38+2)!

Det bor en känsla i mig men jag tror att den än så länge inte är tillräckligt stark, men jag tvekar och ändrar mig hela tiden.

Jag har ont överallt, det drar i magen, jag har ont i magen, magen är stenhård mest hela tiden, får sammandragningar när som helst, när jag får ont i magen får jag även ont i ryggslutet, ont i höfterna av det mesta och så denna känsla.

Jag har ont från det att jag slår upp ögonen på morgonen (hur länge eller lite jag har sovit) tills att jag går och lägger mig och somnar. Har mycket svårare att hitta en skön sovställning numera pga att det gör ont hela tiden. Pga halsbrännan och lite illamående så är det lättast att sova på sidan men då vaknar jag med ihållande och jobbig smärta i höften eller båda för den delen. Så mycket vrid och vänd blir det om nätterna. Och det enda jag vill är att sova för då försvinner all smärta, jag känner den inte för en stund vilket är mycket skönt.

Jag önskar att jag kunde få konkret smärta, att allt var igång så att man visste vad man hanskades med. Nu går man bara omkring med halvdan smärta som inte är tillräcklig men som ändå hindrar en från mycket. Man går omkring och letar tecken, funderar på om smärtan har blivit starkare sen man sist kände efter, fem minuter innan.

Jobbigt detta. 11 dagar kvar till BF idag. Inte riktigt en vecka, men det är mindre än två. Jag hoppas att jag slipper gå över, åtminstone så mycket. Kommer bli tokig annars, speciellt om denna konstiga tvekande smärta ska hålla i sig hela tiden... :-(

Idag går jag in i vecka 39 (38+0)... Oj oj, nu är det nära!

Kroppen: Barnmorskan kontrollerar nu om barnets huvud är fixerat. När barnet slutgiltigt har lagt sig med huvudet nedåt är först huvudet rörligt (R), sedan brukar det gå över till att bli ruckbart (Ru). Slutligen fixeras huvudet (F) vilket kan kan göra lite ont just som det sker, det kan kännas som något stort och hårt surrat sig fast i bäckengången. Man kan också känna som ilningar i slidan och neråt benen vilka beror på att barnet kommer åt nerver när det vrider sig ned i bäckenet. Kroppen har förberett sig, livmodertappen har mognat och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältingssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Läget med magen idag:
Mycket tryck neråt, ont i höger ljumske när det trycker neråt, sammandragningar från och till, mer och mer mensvärk som känns mer och mer, blir trött och får ont lättare.

Vecka 38 (37+5)!

Uppgifter från MVC:
SF-mått: 36 cm.
Hjärtljud: 132 slag/min.
Vikt på mig: ca 85 kg - så ligger på +11 kg. :-) Normal viktuppgång.
Huvudet på bebisen: Typ fixerat. Tror att det var mer fixerat idag än vad det var sist i alla fall.

Mina värden såg bra ut - skönt. Något som har varit jättebra under hela graviditeten - värdena har sett bra ut. Järnvärdet har varit rätt långt nere men mot det är ju bara att käka piller.

Fick en ny tid - 30 april. Men både jag och barnmorskan hoppas på att jag ska slippa gå dit och att bebisen har tittat ut tills dess även fast BF inte är förrän 2 maj. Barnmorskan tyckte, precis som jag, att nu får det vara dags för bebisen att titta ut - kan vara skönt att slippa det här nu, alltså att vara gravid.

Har en liten svag förhoppning om att bebisen kommer titta ut under nästa vecka. Skulle verkligen bli glad då! :-D

Vecka 38 (37+4)!

Tidigt imorse vaknade jag av en kraftig sammandragning plus rejäl "mensvärk". Det gick inte att missa något av det. "Mensvärken" satt i från höft till höft. Kändes riktigt ordentligt - tror att det var på gränsen till att göra riktigt ont. Minns inte sådär då jag var riktigt nyvaken och "groggy". När jag kände sammandragningen och "mensvärken" så tänkte jag direkt - "Nu föder jag!".

Från och till under dagen har jag haft perioder med sammandragningar som kommit med jämna mellanrum. De jag hade mitt på dagen var lite jobbiga - fick lättare ont i kroppen plus jobbigare att andas normalt så gick och småflåsade emellanåt när det var som jobbigast. Men hade ingen "mensvärk" eller att det gjorde ont sådär. Men ändå...

Nu under kvällen har sammandragningarna varit som under dagen - kommit med jämna mellanrum plus tryck neråt och ilningar. Även ont i höfterna och lite extra i svanken under perioden.

Förut när jag var på toa såg jag att det fanns en stor slemmig klump i trosorna - såg lite ut som vitt klister. Slempropp kanske?!

Får se vart allt detta leder - antingen dröjer det ett bra tag tills något händer och detta bara är en massa förberedelser eller så händer det något inom en snar framtid. Jag skulle inte ha något emot att bebisen kommer snart... Min personliga datumgräns har varit så nu är det fritt fram. :-D

Det gör ont i svanken, drar i höfterna, magen känns lite konstig, dock inga sammandragningar som jag har märkt av, lite starkare mensvärk än igår som kommer oftare, andnöd vad jag än gör, känner mig allmänt svag, blir trött och andfådd av vad som helst...

Usch, tycker inte om det. Önskar att jag visste om detta gör någon nytta till att bebisen är på väg ut. Då kanske jag skulle kunna stå ut med det lite lättare än vad jag gör nu. Det som är jobbigast är andnöden - jag får alltid panik när jag får svårt för att andas. Det konstigaste är att jag har svårare andnöd när jag sitter ner. Så blir väl mycket liggande idag - gå omkring orkar jag inte i onödan när det sliter och drar i mina kroppsdelar.

Fick hem bebiskläderna från Linus&Lotta idag. :-) Jättefina kläder, dock tycker jag att de ser större ut än vad storleken säger. Så nu har vi två byxor i strl 50, två byxor i strl 60 och två bodys i strl 50. Dock ser de ju som sagt större ut så kanske kan bebisen ha dem längre än andra bodys och byxor som ser mindre ut men är i samma storlek. Två byxor åkte ner i BB-väskan och resten veks ihop och lades ner i byrån. Allting är ordnat, nu vill jag ha bebisen här i huset också... :-)

Idag går jag in i vecka 38 (37+0)... :-D Inte långt kvar nu!

Info:
Kroppen: Om inte barnet vänt på sig själv kan det bli tal om sätesbjudning då barnet föds med baken/benen först. Om kvinnan har rymligt bäcken kan det gå bra, i annat fall brukar barnmorskan hjälpa till att vända barnet för att undvika sätesbjudning. Man får då vila en stund och sedan kopplar man in CTG och dropp med livmoderavslappnande medel. Barnmorskan trycker sedan försiktigt barnet i rätt riktning. Det kan vara smärtsamt för mamman och barnet kan vilja vända tillbaks igen varför vissa sjukhus väljer att göra kejsarsnitt istället.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.