Ikväll fick Neo prova pizza för första gången. Han och jag delade på en pizza. Han åt upp i princip hela sin halva (inte så mycket som kom ner till Shiva på golvet) och jag åt lite mer än halva min halva. Han åt mer pizza än mig! = ) Men han älskade det. Dock ska han då inte få äta pizza så ofta precis som med annan sån mat. Men någon gång ibland gör ingen skada... Men kul ändå att se hur han vräkte i sig pizzan. Han fick en Vesuvio. = D Mitt lilla matvrak!!

"Genom ett teveprogram inspelat på Djurgården, lär tre ungdomar med olika bakgrund känna varandra. Alexander är den privilegierade som går i privatskola och har en pappa som jobbar med Utrikesdepartementet. Jakob är den sportige killen och son till Coco, ansvarig för teveprogrammet. Theresa är tjejen som förlorat sin mamma i cancer och nu bor tillsammans med sin mycket sympatiske pappa på en husbåt vid Djurgårdskajen i Stockholm.

Theresas far tar med de tre ungdomarna ut till en ö i Stockholms skärgård där de utvecklar sin vänskap. Men i skuggan av detta lurar ett hot. Någon vill till varje pris hitta en av dem."

Jag sträckläste denn boken. Det tog mig ungefär ett dygn att läsa ut denna. Lättläst, dvs inte så komplicerad, och mycket spännande. Man ville veta hur det gick för dessa tre vännerna och hur det gick för var och en av deras familjer. Det var väldigt svårt att lägga undan denna när man var tvungen så jag började läsa direkt så fort jag bara kunde. Som tur var har jag fortsättningen "Tillsammans - andra boken" hemma så jag slipper vänta så länge på att få reda på mera om vännerna och vad som hände efter den där första sommaren tillsammans...

Idag när jag lämnade Neo hade jag ett uppföljningssamtal med Mia. Jag lämnade över en gråtande Neo till Jessica och sen gick vi ner till deras personalrum. Vi satt och pratade i en kvart. Jag fick titta i Neos pärm. Självfallet har de inte hunnit sätta in så mycket än i och med att han bara gått på dagis i ca 1½ månad nu men de hade fått in bilder på honom i olika situationer. Men mest var det på honom när han leker med Patrik. Så gulliga bilder!! Samtalet kändes mera som att det var till för att lugna mig - han har det bra på dagis och han gråter inte hela tiden. Något annat trodde jag inte heller... För jag vet att dem skulle ringa om han bröt ihop totalt och inte gick att trösta och än så länge har det där samtalet inte kommit. Neo är en så nyfiken kille så jag tror att nyfikenheten på sina kamrater, lekar och leksaker gör att han har inte tid att vara ledsen och sakna mamma hela tiden. Men vi får se om vi behöver ändra lite på hans tider - kortare dagar men fler dagar i veckan just för att få in honom i rutinen att gå till dagis. Men det skulle vi se om lite senare.

Men jag tycker att allting har gått jättebra. Han gråter när jag lämnar honom och även ibland när jag kommer. Men det ser jag bara som normalt. Han är glad och leker på dagarna, äter bra (oftast som en häst har dem sagt) och somnar lätt och sover bra och då är jag nöjd, jättenöjd! = D Tänk att min lille kille har fått sin första "bästis" på dagis - det är STORT! Åtminstone för mig...   

De senaste dagarna har inte alls varit roliga. I förrgår vaknade jag med nackspärr på höger sida - den satt i tills igår. Idag känner jag knappt av den. Men imorse vaknade jag och hade skitont vid vänstra skuldran. Smärtan gick från nacken och sen rakt ner till skuldran. Ungefär som en vanlig nackspärr fast gånger 10. = ( Ungefär så känns det. Hur jag än gör - är stilla, rör mig, vrider på mig, lyfter, inte lyfter så gör det ont. Jag duschade imorse och tänkte att det varma vattnet kanske kunde göra någon nytta men det var knappt. Sen när jag skulle torka håret med handduken knäppte det bara till och då började det göra ännu ondare än vad det gjorde innan. *suck* Inte alls kul att vakna med superont i kroppen när man ska göra en massa saker. Sen när man inte hittar en enda ställning där det inte gör ont gör det hela inte bättre heller.

Men för en stund sen tog jag två panodil och nu känns det aningens bättre. Så får köra på värktabletter tills det går över och en hel del vila. Imorrn ska Neo till dagis och under de fem timmarna tänker jag inte gör många knop - för jag kan väl inte tänka mig att denna smärtan är puts väck imorrn när jag vaknar... Inte alls lätt att bära på min goa unge när man knappt kan lyfta armen ens... *buhu* Tycker faktiskt lite synd om mig! Men men, hoppas att panodilen och en god natts sömn kan göra lite verkan åt det bättre hållet i alla fall.

Idag var vi inne i Jönköping. Gick på IKEA och Coop. Blev lite inhandlat men längtar tills man får pengar så att man kan köpa det man bara tittade på. Hittade tre stycken framtida julklappar så dem ska inhandlas senare - hoppas bara att dem finns kvar då jag fått pengar.

När vi kom till Jönköping gick vi direkt till McDonalds då både jag och Neo behövde mat i magen, klockan var runt tolv. Jag vet att min mage till 70-80% alltid reagerar när jag smäller i mig en hamburgare. Så denna gången testade jag en ny grej - Chicken wrap. Börjar nämnligen tröttna på kycklingburgarna och salladen. Wow, säger jag bara! Varför har jag inte testat dem förut?? Chicken wrapen var så otroligt goda - köpte en till efteråt. Så nu vet jag vad jag ska köpa hädanefter... Tyvärr reagerade min mage ändå men jag tror inte att det berodde på det jag åt utan snarare på att jag var väldigt hungrig och åt för mycket. Så nästa gång blir det en Chicken wrap och pommes så att jag inte blir proppfull. Ett stort plus var att jag slapp springa på toa efteråt - lite magknip som gick över och sen var det inget mer. En stor befrielse för mig!! = D

*nöjd med dagen, solen har ju faktiskt varit framme och värmt våra kalla och deppiga kroppar*

Vid elva-tiden bestämde jag mig för att pröva en grej som jag vetat inte funkat sen Neo föddes - gå ut med Neo i vagnen och Shiva i koppel. Shiva drar i koppel plus att när man möter folk ute så blir det ännu värre. Inte lätt att manövrera både hund och vagn då. Men har fått låna en typ av "munkavel" av en granne för att testa. Dem har en på deras ena hund men det funkade inte på den andra. Det är bara remmar över nosen och sen ner, man sätter kopplet i en ring i "munkaveln" och sen i det vanliga halsbandet. Man binder INTE ihop munnen eller har någon korg över munnen. Så hon kan andas, skälla och sådär precis som vanligt.

Promenaden var helt underbar! Gick en liten runda, mest för att känna efter. Skulle det inte funka så var det ju bara att gå hem igen. Men det var verkligen som att gå med en helt annan hund - kunde gå i normal takt och njuta av vädret och promenaden. Det har jag aldrig kunnat förut när jag haft med mig bägge två. Shiva gick snällt bredvid mig eller där jag ville ha henne. Hon försökte väl dra lite i början men sen när hon fattade att det inte funkade och att hon hade "selen" på sig slutade hon att försöka. Hon blev testad ett par gånger under promenaden - vi gick förbi ett hus där det var en liten hund ute som började skälla först. Shiva började skälla också och försökte dra åt hundens håll. Men jag höll emot och sa till henne samtidigt som jag fortsatte att gå. Hon gruffade lite en stund men när hon fattade att det var lönlöst att göra motstånd så fortsatte hon att gå bredvid mig. Så hade hon aldrig gjort om hon inte haft selen på sig. Då hade hon försökt ännu mera att komma till hunden och gjort utfall. Hon gör dock aldrig dessa utfall för att skada någon utan hon är bara osäker (mest) och lite vaktig. Sen när vi nästan var hemma kom det fram en man från en garageuppfart och en tanke slog mig - shit! Men hon tittade bara på honom och sen fortsatte hon - inte ens ett gruff! Wow! Jag berömde henne ordentligt. En helt annan hund - dock gillar hon självklart inte selen riktigt ännu men det är bara att använda den varje gång så att hon blir van. Selen är till både hennes och mitt bästa. Plus att den gör absolut ingen skada - hon har inte ont eller känner obehag på det sättet. Hon är bara ovan.

Nu blir det definitivt promenad varje dag (om inget annat kommer ivägen) nu när jag vet att Neo inte är ett hinder för att komma ut - nu kan jag gå ut med henne både när Neo är hemma och när han är på dagis. Jippi!! = D

Ikväll lärde sig Neo att säga välling. Han säger nänni. Goa underbara älskling!!

Idag var Neo hos tandläkaren för första gången. Det gick bättre än vad jag trodde. Han fick sitta i mitt knä hela tiden. Först pratade vi lite - hon berättade om mjölktänderna, vad som skadar dem, pratade om tänderna vid användning av napp osv. Hon ställde frågor och vi ställde frågor. Kände mig nöjd efter besöket och vet hur jag bäst ska "ta hand om" Neos tänder. Det sista hon gjorde var att ta en snabb titt i Neos mun - räknade tänder och kollade hur dem såg ut. Hon sa att tänderna såg rena ut och att han hade nästan alla sina tänder redan. Det var bara några som fattades. Hon hade innan sagt att vissa får alla mjölktänderna redan vid 2 års ålder och andra vid 3-4 års ålder, de senaste mer vanligt. Men hon sa att han var tidig med att få alla tänderna. När jag sa att han var 5 månader när han fick sina första tänder så sa hon direkt - han är tidig. = )

Han fick med sig en tandborste, en liten tub med tandkräm och en liten leksaks dinosaurie för att han var så duktig. = D