Neo fick bada ikväll då han hade ätit lasagne med halva kroppen. Efter badet fick han som vanligt leka i våran säng. Tyvärr slutade det inte så glatt som det började och som det brukar vara. Jag låg i sängen så att han kunde leka med mig och klänga på mig. Han la sig ner på rygg och låg stilla en stund. Sen vände han runt sig väldigt snabbt. Så snabbt att jag knappt hann reagera. Så det hela slutade med att han ramlade ner för sängen i snabb fart och blev jätterädd. Han grät på ett helt nytt sätt som jag bara har hört en gång innan, den gången han ramlade ner för soffan då han var 2½ månader gammal. Han grät hysteriskt och var helt paralyserad. Jag låg i sängen med honom bredvid mig en stund och försökte lugna honom. Men det hjälpte inte så jag gick ner och satte mig med honom i fåtöljen. Han fick en napp och blev genast lugnare. När han gick omkring sen så märktes det inget på honom ifall han hade ont någonstans. Vällingen drack han upp utan problem.

Idag blir min älskade och underbara unge 500 dagar gammal! = D

Ångesten grabbar tag i mig för minsta lilla magont. Hur kommer det sig att ångesten dyker upp när man ska sova? Även magontet. Är man mer tillgänglig då? Mer mottaglig för både fysisk och psykisk smärta. Suck. Jag vill ju bara somna och sova i lugn och ro.