Första dagen på dagis är avklarad för Neo och mig. Dagen började inte jättebra då jag fick magkatarr och mådde riktigt dåligt. Jag har varit så nervös, rädd och stressad de senaste dagarna så inte konstigt att magen sparkar bakut då. Men jag önskar att jag kunde ha trott mer på både mig själv och Neo. Han är ju så duktig annars, varför skulle han inte klara av detta också?

När vi kom dit var det inga tårar alls. När vi hade tagit av oss ytterkläderna frågade jag honom om han ville gå ner och leka. Han kröp iväg direkt och hittade saker och roa sig med. Jag följde med honom och satte mig hos honom inne i rummet. Han lekte jättebra med bilarna, byggde lite lego och kollade i en kattbok. Han behövde inte mig särskilt mycket under tiden utan han kom då och då till mig för att klättra på mig, kramas lite och prata med mig men sen kröp han iväg igen för att fortsätta leka. Alla barnen och de vuxna störde honom inte alls. Han tittade på dem andra barnen medan han lekte med sitt men det var aldrig så att han blev orolig eller ledsen av allt det som var runtomkring honom. Det var så skönt att se honom så fri! = D

Ett plus är väl att vi har varit på unga föräldra och träffat många barn regelbundet. Sen kommer det säkert att bli ett plus att vi har haft barnvakt och att han är van vid att vara hos andra medan jag och Ola gör något annat. Neo är så otroligt duktig och jag är så stolt över honom! Mitt hjärta värker av kärlek för denna lilla pojke.

Du är det finaste jag vet och jag kommer alltid att älska dig av hela mitt hjärta!