Morgonen började med att Neo kräktes efter att ha ätit upp nästan all sin gröt... Inte kul alls.

Haft kramp i magen hela dagen. Inte alls skönt. Precis som att det är något som vrids om i magen på mig - det kommer och går. Plus att jag rapar ägg - dvs. surt. Mycket äckligt kan jag säga!

På kvällen grillade vi borta hos syrran åt inte allt för mycket men jag försökte iaf. Neo åt nästan en halv burk majs, en del glass (mer än vad han annars har fått) och sen välling på det. Det hela slutade med att han kräktes två kaskader. Han satt i mitt knä så jag fick över benen. Som tur var skulle vi precis åka hem och han kräktes ute på altanen. Han la sig för natten utan problem.

När vi skulle gå och lägga oss gick jag in för att titta till honom, som jag alltid gör. Direkt när jag körde in huvudet i rummet kände jag doften - kräks! Usch! Han låg och sov men det var kräks i sängen. Så jag försökte så lugnt jag kunde ta bort spyan och allt som hade blivit träffat. Han vaknade till lite grann och la sig på sidan. Då såg jag att han hade under sig också. Tyckte så synd om honom! Så det var bara att fixa till så det gott det gick och torka av. Han fick sova på ett badlakan och med ett nytt påslakan. Vi hade inte hört varken när han kräktes eller att han skulle ha gråtit. Min älskade plutt! Jag verkligen hatar kräks...

Jag fick ligga kvar i sängen till halv elva. Riktigt skön då jag somnade vid halv tre inattt!  Var länge sen jag låg så länge i sängen...  Jag har mest suttit framför datorn just för att kunna slappna av i hela kroppen. Min mage har hållt sig någorlunda i schack under dagen. Lite halsbränna och lite illamående men inget jag inte kunde hantera. Neo sov inget på eftermiddagen så från klockan fyra fram till klockan sex skrek och grät han för allt. Speciellt när han inte fick som han ville - han bröt ihop direkt för minsta lilla. Så det har inte alls varit något roligt på eftermiddagen. Försökte sitta med honom, leka med honom, ge honom olika saker som han brukar gilla men självklart skulle han bara ha det som han inte får ha. Min mage tyckte inte alls om att höra honom skrika hela tiden - började få ett sug och svidande känsla i magtrakten. Men det gick över sen, som tur var. På något sätt längtar jag till sängen redan även fast jag fått sova... Bara att jag har en känsla om att sänggåendet kommer bli ungefär likadant som igår. Men det är väl bara att ta med sig iPoden upp och lyssna på musik. Inatt somnade jag till godnattvisor för barn.

Imorrn ska vi på husvisning. Ska bli kul. Jag önskar så att vi kunde hitta någon som kunde köpa vårat hus och att vi får det hus vi ska kolla på imorrn. Det är ett såå fint hus! *drömmer*

Pratade med svärmor förut. Hon frågade inte överhuvudtaget om jag ville jobba... Hon bara antog och babblade på som om jag redan hade sagt ja till jobb. Då blir jag så sur... Då vill jag verkligen inte jobba. Visst jag får pengar osv... Men va fan... Hon ska inte ta mig förgiven och anta att jag bara ska ställa upp. Jag blir bara så jävla trött... Hon tyckte till och med att jag skulle jobba idag. Men det tyckte inte jag... Jag gillar inte hennes sätt när det gäller jobb... Då vänder jag ryggen till och blir sur. Och självklart, som vanligt, har hon bara tid över till att jobba så vi får dra med oss Neo till husvisningen. Hade varit lättare om vi hade fått gå själva... Men men... Det är bara hon som får lida sen när hon inte har någon bra relation till sina barnbarn, eller dem hon inte sitter barnvakt till...

Nu ska jag fortsätta spela på datorn och slappa. Samla krafter tills imorrn.

Stress, ångest, illamående, magknip, magkatarr... Fy fan, vad jag hatar mitt liv ibland! Nu kanske jag får sova efter ett par timmars kämpande med halsbränna, sura uppstötningar och illamående. Jag har trott att jag skulle kräkas flera gånger. Inte ens gavisconet funkar denna kvällen. Det har varit alldeles för mycket så min kropp klarade inte av det. Jag vill bara ge upp när det blir såhär. Jag vill inte leva längre. Men sen ser jag på min underbara prins och kämpar lite till...

Vad skulle jag göra utan min familj? Men ibland blir det bara för mycket. Jag vet inte riktigt hur jag ska orka om jag ska ha det såhär resten av mitt liv... Jag hoppas innerligt att jag lär mig att leva med det.

Nu ska jag sova - titta till Neo och krypa ner bredvid Ola. Lyssna på lite musik och försöka slappna av så att det blir morgon någon gång... Godnatt...

Har känt mig så otroligt trött idag. Har en aning om att det kan bero på att det har varit en hel del psykiska och fysiska påfrestningar den senaste veckan - magen har varit helt åt helvete med magknip, illamående och oroligheter, jobbigt hos frisören (trots att jag klarade av det), marknaden (massor av folk som stressade mig så fanatiskt plus strulig mage), Neos kalas (en massa förväntningar och planer som ändå aldrig uppfylls) och en försenad mens som rörde till det i huvudet på mig (den kom 7 dagar försent)... Så nu slappnar väl kroppen av när allt det värsta är över och då slår den bakut. Så jag skulle inte bli förvånad om jag vaknar inatt av att jag har magkatarr. Så jag förväntar mig en jobbig och lång natt. Men Ola har ledig vecka nu så förhoppningsvis kanske jag får sova ett par timmar när det onda har gått över, om det skulle bli så...

Jag har inte orkat någonting och jag har bara velat sova. Neo har nog känt av lite att jag inte har varit på alerten för han har varit lite kinkig emellanåt plus att Ola har varit borta hela dagen. Så Neo blev som en helt annan person när hans pappa kom hem. Men nya tag imorrn...

Idag fick min kompis Sarah sin son Kelian. Fick en bild på honom skickad till mobilen. Så söt! Blir en aningens bebissjuk men både jag och Ola är överens om att vi ska vänta till Neo är 2½ år i alla fall. En lagom ålder. Men visst vill man inte vänta så länge... Sen denna försenade mensen rörde nog upp ett och annat i mig. Jag tror också att jag har fått en lite kris - just för att Neo nu då är 1 år... Jag vet inte varför men det är lite jobbigt. Hoppas krisen går över snart för jag gillar inte alls hur min kropp reagerar på mitt psykiska tillstånd.

Bara slappat sen Neo somnade - det tog ett tag men det berodde väl på att han inte har blivit så särskilt stimulerad idag. Hade det varit finare väder hade jag ju kunnat gå ut och gunga eller gå en promenad åtminstone men inte ens vädret har varit med mig idag. Ikväll fick han somna till Pippi Långstrump. Jag tog fram Emil och Pippi och satte dem framför honom så att han fick välja själv - han valde Pippi.  Ola tyckte att han skulle välja Emil. Jag känner mig så förbannat dålig och otillräcklig såna här dagar. Jag skulle vilja hitta på något mera med Neo - vara en duktig mamma som pysslar, leker och roar mitt barn. Men ibland är det så svårt - speciellt när min kropp strejkar. Men jag försökte läsa lite böcker och bygga lego med honom men han är ju mest intresserad av sitt egna som vanligt. Han leker bäst på egen hand eller med barn i hans egen storlek, han har det svårare att leka med vuxna. Men det kommer väl det med antar jag... Någon dag framöver ska jag i alla fall göra hans hand- eller fotavtryck. Bara min mage blir lite bättre...

Snart läggdags... Ser jag fram emot. *håller tummarna för att jag får sova* Godnatt!

Idag fyller mitt älskade lille hjärta 1 år. Vart har hans första år tagit vägen? Varje del av min kropp älskar denna varelse. Vid denna tiden för ett år sen låg jag bara och myste med en väldigt liten bebis bredvid mig. Han är född 11:28 så man hade redan börjat lära känna varje del av honom. Han var den allra vackraste jag hade sett. Helt otroligt att något så fantastiskt kan komma från en själv efter många långa och jobbiga 42 veckor. Jag hade varit så rädd för att aldrig få se honom. Nu har jag haft honom hos mig i ett år... Helt otroligt!

Jag är så otroligt glad över att jag har fått chansen till att vara mamma och speciellt till Neo. Vad hade jag gjort utan honom? Han har lärt mig så mycket - jag kan klara vad som helst, jag duger som jag är, jag är värdefull.

Detta fick han i present idag:
Av oss: En porslinsgroda, ett kit så man kan göra handavtryck eller fotavtryck, två cd-skivor med sagor (Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga), en jättestor gosedjurs Pingu, tre klädesplagg (en brun tjock tröja, en body, en bodysuit), en bok med lurviga djur i.
Av moster Martina, Andreas och kusinerna Tilda och William: En pojkdocka med tillhörande nappflaska, nalle och blöja, en skjorta och ett par byxor.
Av moster Katarina, farbror Ted och kusinerna L, O, Ebba och Linnea: Legoplattor och en kartong med lego.
Av mormor och Conny: En boll med bilar på, en massa små böcker med olika djur i, en lära-gå vagn, en sparbössa (nalle), en liten porslinsram, en bok som heter Älskade snuttfilt.
Av morfar och UIrika: En skjorta och ett par byxor.

Dessa presenter fick jag: Leila Lindholms senaste kokbok och en trälåda med blomsterarangemang i (tre olika vita blommor) av Martina.

Neo hann inte med att sova någonting på eftermiddagen då han lekte en massa med sina kusiner och alla lekssakerna - både gamla och nya. Så när klockan hade runnit iväg och det var alldeles för sent för en eftermiddagslur var det bara att sysselsätta Neo med allt möjligt så att han inte skulle tänka på att han var trött. Det var rätt lätt men både han och jag blev rätt svettiga då vi busade och jag jagade honom. Min underbart goa och glada kille. Det verkade ha varit en bra dag för honom. Det var vissa saker som inte blev som det skulle men jag kände mig förvirrad och stressad mest hela tiden. Det var mycket som skulle bli bra men ibland hann jag inte med och fick inte göra på mitt sätt men överlag blev dagen bra.

När klockan började närma sig sex började Neo bli riktigt grining - han var riktigt trött och svettig. Så när han fick välling drack han upp den snabbt och när han fått en napp i munnen somnade han nästan direkt i Olas famn. Han himlade med ögonen och gosade in sig mot Olas mage. Så söt och go! Så Ola gick upp med honom och la honom. Jag tror att det inte tog speciellt många minuter innan han sov. En lång men händelsefull dag för den lille mannen.

Efter att Neo sov var det bara pappa, Katarina, Ebba och Linnea som var kvar. Vi spelade lite Scene it?. Jag vann - som vanligt. Min faster Elisabeth kom och hämtade pappa då han skulle vara kvar där ett par dagar. Hon stannade en liten stund och satt på golvet med Ebba och Linnea. Tjejerna var övertrötta så dem skrattade en massa. Dem tyckte nog att det var riktigt skoj att Elisabeth satt och byggde lego och pysslade med Neos nya docka (namnförslagen är Linus eller Aron) med dem.

Nu sitter vi och slappar framför Wallander. Min mage känns av lite men det beror nog på att det har varit en lite smått stressad dag idag. Men jag är glad över att min mage har hållt sig i schack under hela kalaset. Plus att jag fick min mens imorse - så lättad och glad. Ikväll kommer jag att somna gott med ett leende på läpparna.

Jag älskar min pojke så otroligt mycket! Jag kan inte vara en stoltare mamma.

Idag var vi på marknad - jag, Neo, mamma, Ted, Katarina, O, Ebba och Linnea. På morgonen spöregnade så först verkade det inte så lyckat men när vi väl kommit iväg var det stekhett istället. Åskvärme. Så man gick omkring och svettades istället. Min mage ballade ur men det blev bra till slut... Inte bra att gå hungrig för länge och sen smälla i sig en kokt korv med bröd... = ( Vi gick omkring och kollade lite. Jag hade tyvärr inte de bästa förutsättningarna med en mindre full plånbok. = ( Men lite hittade jag i alla fall och jag fick hjälp av min snälla mamma. Så Neo fick ett par gröna foppatofflor med två märken att sätta på (en groda och Nalle Puh, tyvärr hade dem inte Tiger), en gosedjurskatt (han fick välja mellan en grå och en orange, han välde den grå), en gul piggboll som blinkar (han älskar dem!) och en röd tröja som det står "Jag är mammas & pappas älskling" (han hade en svart sån förra sommaren men den försvann efter att han hade använt den en gång). Jag fick en födelsedagspresent av mamma - ett piercingsmycke till min labret. = D Jag fyller år den 26e och då är ju inte min familj här så tänkte fira mig lite grann på sidan av Neos kalas.

Ikväll kom Neo över helt över fotpallarna som står som grind ut till köket. Han har försökt ta sig över ett par dagar nu. Så det blev ett platt fall med ansiktet före ner i golvet. Jag stod i köket så det var ingen fara. Han slutade gråta efter en kort stund så det var inte så farligt. Men denna lille pojke har en stor förmåga att slå sig - han ramlar, snubblar, tappar taget och klättrar. Han ramlar flera gånger per dag. Konstigt att han inte ser helt blåslagen ut. Men än så länge är det nog bara ett par små bulor i bakhuvudet som är resultatet. Häromdagen ramlade han tre gånger inom loppet av en timme... Då tyckte jag riktigt synd om honom! Min vilda bebis!

Nu är det inte många timmar kvar tills det bor en stor kille här hemma och ingen bebis. Imorrn är det ett år sen jag blev mamma till världens underbaraste pojke. Nu måste jag sätta igång och städa. Det måste vara färdigt innan jag går och lägger mig...