Dagen började klockan åtta. Tog hand om och var med Neo fram till klockan tio. Då hade tydligen Ola vaknat. Jag sövde Neo i vagnen och sen gick jag upp. Då var det bara dags att ta tag i den mycket stökiga övervåningen - det enda i städningen som vi hade kvar och som vi skulle ta tillsammans. Jag tog tag i Neos rum direkt - tömde en garderob, tog hand om de rena kläderna och sängkläderna och la in dem i garderoben, plockade upp lite skräp, satte upp några av hans böcker i hyllan. Det tog säkert 30-45 minuter att få upp Ola ur sängen och sen tog det ett tag till innan han verkligen satte igång och tog tag i sin klädhög. Jag städade upp min klädhög - sorterade ut rena och smutsiga kläder. Sen när vårat sovrum såg bättre ut tog vi fram Neos doppresenter - dem som har legat och väntat på att komma upp i hyllan. Vi packade upp dem och satte dem i hyllan tillsammans. = D Dem var en fotoram plus två speldosor som man ska sätta in foton i och det ska jag sätta mig och pula med nu framöver.    Mycket trevligt!

Vid ett kom alla gästerna - svärmor, Otto, svärfar, Katarina, Ted, Ebba, Linnea, Dan, Anna, Anitha (Annas mamma), Sebastian, Vincenth och Tintin. Dem som fattades var Olas tredje bror men dem firar inte födelsedagar mer än om det är jämt.    Det blev många trevliga och intressanta diskussioner. En mycket bra dag!   

Efter att jag fått Neo i säng har jag bara suttit vid min dator som nu är lagad av Dan.    Tittat på tv. Skrivit. Helt underbart. Jag har kunnat sitta vid datorn och tvn utan dåligt samvete. Det var väldigt längesen! Jag har förtjänat att sitta och ta det lugnt. Ju mer kroppen har vilat desto mer ont har jag fått. Det känns nu när jag väl sitter ner att det gör ont i ryggslutet, höfterna - där jag alltid får ont av för mycket fysisk aktivitet. Så det ska bli skönt att få gå och lägga sig sen och sova.   

Nu blir det att sitta uppe en stund till och vänta tills Ola kommer hem från jobbet vilket är väl om en timme.    Godnatt!

Hela kvällen gick åt att städa. Det var så mycket att göra. Massa plock. Det var inte många minuter jag satt ner... Som tur var hade jag svärmor här hemma som hjälpte mig. Annars hade jag nog fått städa dygnet runt i en vecka...   

Våran vårfina altan.

Halv tolv var vi i väntrummet på sjukhuset. Dem kom och hämtade mig vid kvart i tolv - hade tid halv tolv. Jag var riktigt nervös inför vad som skulle hända. Jag gick in själv medan Ola gick iväg med Neo till cafeterian - nu efteråt var det bra att dem inte följde med in i rummet. Neo kanske hade blivit rädd.

Jag fick lägga mig på britsen och dem skulle sätta en kanyl på mig. Dem fick leta i kanske fem, tio minuter efter en åder att sticka i.    Den första som testade stack mig i armvecket men det funkade inte. Den andra kollade länge och väl efter en åder och sen stack hon i mig på översidan av handen. Jag fick bedövningspray ner i svaljet som smakade vedervärdigt och var jättestarkt. På bara att par sekunder kände jag inget på insidan av halsen, även lite av tungan och kinden blev bedövat. Det kändes ungefär som om man är riktigt förkyld och är jättetjock i halsen. Man kunde svälja men det var lite svårt. Det kändes tungt att andas men dem sa innan att det inte påverkar andningen något även fast det kanske skulle kännas så.

Sen under hela tiden kameran var i mig mådde jag riktigt dåligt. Jag kräktes flera gånger - självklart kom det inte upp något mer än luft då jag var tom i magen. Jag fick världens panik och började gråta. Jag fick hålla i en av sköterskornas hand och kramade den hårt. Jag fick många uppmuntrande ord och fick veta hur långt i undersökningen dem kommit så jag visste hur länge till jag skulle få stå ut. Jag tog inget lugnande så jag fick väldigt mycket beröm över att jag hade stått ut under hela undersökningen utan något lugnande. Det är inte många som orkar stå ut så länge som jag gjorde.

Efteråt kände jag mig helt förstörd och ville bara gråta. Dem pratade om att jag hade ett bråck men jag har ingen aning om vart det sitter, vad det innebär eller vad som ska göras åt det. Men hoppas på att läkaren från vårdcentralen ringer nästa vecka och berättar mera detaljer så jag vet vad som händer.

Jag fick inte äta något på 1½ timme efteråt då jag var tvungen att vänta tills bedövningen försvunnit, hade kunnat svälja fel annars då jag inte kände något som var i mitt svalj.
När jag kom tillbaka till Ola och Neo blev jag jätteglad över att se dem igen - speciellt Neo. Min älskade lille pojk! Hela grejen framkallade sån panik att jag verkligen trodde att jag skulle dö.

Jag är så otroligt glad över att allt är över nu och hoppas att denna historien har ett lyckligt slut.

På kvällen blev det barnvakt ett par timmar åt Ebba och Linnea. Den första timmen var Ola med och tog hand om Neo medan jag tog tjejerna. Men sen var han tvungen att åka till jobbet så jag blev kvar själv med tre barn som är på samma nivå fysiskt förutom att två av dem kan bryta sig väldigt lätt. Men allt gick bra. Vi hade det riktigt kul. Som tur var så höll sig alla tre barnen på ungefär samma ställe hela tiden så jag slapp springa åt tre olika håll. Ett plus är ju att man kan prata med tjejerna och dem kan prata tillbaka. Det underlättar lite. Linnea blev jätteglad över att "Jajjo passa mig".    Det bara haglar grejer som dem vill göra - läsa, leka, spela osv. Men det löste sig riktigt bra.   

Åkte från Katarina vid halv nio - då var Neo riktigt trött och ville ha välling. Han drack upp nästan all välling, vilket jag inte trodde då han hade ätit tre mackor, majskrokar, en bulle osv. Men det kanske bara var bukfylla. Han gosade lite med mig innan jag bar upp honom i sitt rum. Efter att han satt i sängen och lekte och babblade en stund så somnade han. Jag tog det mest lugnt. Min kväll avslutades strax efter elva med två nattmackor och ett halvt inspelat House. Höll på att somna så det blev att stänga av och sova istället...   

Min lille plutt blir 11 månader idag!   Han börjar bli en stor bebis.

Linnea och Neo leker. Linnea hittade ett vykort som hon fått av sin mormor och Neo upptäckte bilarna.

Ebba ligger i deras puff och tittar på Byggare Bob och "spelar" x-box.

Ebba, Neo och Linnea (kusiner) leker med tjejernas mikro.

Linnea och Neo pular med tjejernas stereo som spelar Manboy. Linnea (& Ebba) är födda 24 juni 2007 och Neo är född 16 maj 2009 så det är 2 år emellan dem.

Snart åker vi. Fick ett tips av min kusin: Andas och blunda. Så det ska jag rikta in mig på. Blunda och bara tänka på andningen och att andas. Hoppas det går över på ett par minuter. Efteråt ska jag äta en rejäl måltid. Hungern är inte jättejobbig just nu men visst skulle det vara gott med något att dricka och något att tugga på. Sen är jag orolig för att jag ska få magkatarr för att jag inte har ätit något... Men nu är det ju inte långt kvar så kanske att allt löser sig i slutänden. Längtar tills detta är över... = /

Leksak: Bollar, hammare och slagbräde.
Sysselsättning: Öppna och stänga garderobsdörrar.
Mat: Våfflor.
Ord: Pappa.
Skrattframkallande: När jag säger nej och han vet om att han gör fel. Då kiknar han av skratt och kryper snabbt iväg för att snart komma tillbaka och proceduren börjar om. Härliga unge!

Rensat bland Neos ytterkläder. Overallerna bort - jacka och väst fram.