Sover gott i vagnen med ett bra grepp om sin nalle (speldosa).

Idag satte vi igång och städade lite här och var. Rensade i skåpen och i lådor. Dammsög och plockade. Allt blev inte gjort men det värsta i alla fall. Så har mest varit hemma.

Ringde vårdcentralen idag med - 10 månader försent... Men men, bättre sent än aldrig som man brukar säga. Efter dessa dagarna som har varit de värsta under dessa 10 månaderna. Jag har ju faktiskt spytt av halsbrännan - det har jag inte gjort innan även fast jag har varit rädd för att göra just det. Så imorrn klockan ett får jag min dom och jag hoppas verkligen att läkaren kan göra underverk med min mage. Jag kan ju inte ha det såhär mera!    Börjar bli lite nervös - jag går ju inte till läkare. Senast jag träffade en läkare var när dem använde sugklocka på mig när Neo föddes men det var evigheter sen jag träffade en läkare för att jag var sjuk. Men hoppas på det bästa i alla fall!

Var en snabb sväng till Olas morbror för att hämta ett papper och sen åkte vi hem till svärmor för att lämna pappret. Blev kvar där en liten stund - fikade och pratade lite. Pratade om de stundande födelsedagarna, hur vi ska få ihop det och när vi ska firas. Ola fyller år den 15 april, Neo den 16 maj och jag den 26 maj - många samtidigt. Plus att vi ska på ett dubbelkalas den 23 april för Neos kusin och hans mamma som fyller år den 21 och 22 april.

Egentligen är det helt otroligt att det snart är 1 år sen min lille pojke bestämde sig för att äntligen komma ut. Mycket har hänt under detta året - både positivt och negativt. Men jag vet att ingenting kan ersätta det jag kände när jag för första gången fick ha Neo i min famn, se och känna på honom. Önskar bara att den där känslan hade hållit i sig lite längre än 2 veckor innan helvetet bröt loss. Men nu är allt bättre och efter imorrn kanske allting är bättre än bra...