Sitter här framför datorn i liknande fosterställning och försöker slappna av och andas långa lugna andetag. Just nu går det sådär...

Har legat i sängen och vridit och vänt på mig i många många timmar. Jag vet inte hur många timmar jag har varit vaken. Jag vet inte ens om jag har sovit något ännu... Kanske en stund innan denna olidliga smärta tog sig in och tog över hela min kropp. Jag vet att klockan var mellan halv ett och ett när jag stängde av tvn och släckte för att sova. Men jag vet också att jag har legat vaken rätt länge. Neo och Ola sover jättegott och skönt. Jag är riktigt avis. Jag vill inte plågas av magsmärta, jag vill också sova. Jag vet inte riktigt hur morgondagen kommer att gå, om nu smärtan lättar eller försvinner.

När jag var på väg hem från syrran förut på kvällen tog jag en Rennie för att jag kände att det onda började göra sig påmint - ibland hjälper det. Senare på kvällen hemma fick jag ondare men det gick ändå att leva - det var bara lite jobbigt att ställa sig upp, då gjorde det ondare. Innan vi gick och la oss tog jag en Losec Mups just för att jag kände på mig att jag skulle få ont. Den har hjälpt mig hittills. Men tydligen inte denna gången...

Fy fan! Denna smärta! Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ingenting hjälper. Man kan inte göra ett endaste dugg. Jo, försöka tänka på annat och sysselsätta sig. Släppa lös tankarna funkar inte. Så dessa timmar som jag har legat vaken i sängen har på ett sätt inte varit bra för magen. Så därför gav jag upp mina försök att hitta en ställning som lindrade smärtan och gick upp.

Nu har jag fortfarande ont men jag tror att smärtan har ändrat karaktär. Den är inte lika stark och ihållande. Jag börjar få ont i ryggen och jag tror att det är ett tecken på att min kropp börjar slappna av mer och mer. Kanske finns det ett slut i denna onda tunnel? Jag vet inte om jag kanske ska äta något - suget och det onda känns mer och mer som hungerskänslor. Men jag vågar inte... Ett stort glas vatten möjligtvis.

Jag kan bara säga det att hellre har jag det jävliga magknipet jag får efter att ha druckit mjölk än denna skiten!! Jag har inte haft detta onda i magen på länge. Men all stress och oro jag har känt den senaste veckan tar väl ut sin rätt ut - dopet och annan skit. Idag släppte jag på mycket av oron och då kommer smärtan... Jag har inte börjat må illa än men när det gjorde som ondast ville jag bara spy.

Nä, nu ska jag försöka hitta något att roa mig med. Avleda tankarna och kroppen med och hålla tummarna för att detta ska gå över inom sinom tid. Tur iaf att det är helg och att Ola är hemma. Annars vet jag inte hur jag skulle ha klarat av detta, med Neo och så.

Jag var rätt liten. Kan ha varit ca 3-4 år. Jag hade en trehjuling med flak på. Jag cyklade runt, runt på gräset i trädgården till vårat hus. På flaket satt våran katt Tusse. Han var bara en kattunge vid det tillfället. Han satt stilla och fint på flaket medan jag cyklade runt, runt.

Ett härligt och soligt minne från när jag var liten. Tyvärr finns det inte allt för många av den sorten.

Fram tills Ola slutar jobbet är planen att vara borta hos syrran och hjälpa henne att pyssla med tjejerna. Dem ska måla sina händer och trycka på deras fönster i sovrummet. Så det ska jag hjälpa till med. Lite svårt att göra själv med två vilda 2 åringar. = )

Sen blir det nog en del bus och lek antar jag. = ) Det blir nog bra. Jag mår bra idag. Illamåendet har gått över, tack och lov. Lite ont i magen har jag ju men det tillhör ju. = ) Men jag är glad iaf. = D

Igår när jag var inne på ICA och skulle handla mat till Neo kollade jag bland böckerna också. Ifall jag kunde hitta någon rolig bok att läsa.

Jag hittade två stycken självbiografier. Komma ut av Anders Öhrman och Rädda Felix; att skapa ett barn för att rädda livet på ett syskon av Helena Richardson.

Komma ut är en bok med en massa intervjuer i. Anders har intervjuat en del människor om hur det var för dem att komma ut ur garderoben, hur det gick till och vilka reaktioner dem fick.

Rädda Felix handlar om att Felix mamma och pappa måste göra ett syskon som led av samma sjukdom som han och sen rädda Felix genom en benmärkstransplantation mellan honom och detta syskon. Det fanns inget annat sätt än just detta att rädda Felix på. Annars skulle Felix dö. Felix bror Mathias är redan döende så nu hängde allt på detta ofödda syskon som skulle kunna rädda Felix... Det enda hoppet som fanns kvar.

Förut när jag handlade mat åt Neo så hade jag ett gammalt par bakom mig. När jag la upp varorna på bandet stod han och tittade surt på mig och stod nästan på mig. Jag sa inget utan suckade bara för mig själv. När jag betalat och skulle gå för att packa ner mina grejer gick han in i mig. Jag hade barnvagnen att skjuta framför mig så jag kunde inte bara gå iväg. Han såg barnvagnen men ändå gick han in i mig. Han kunde tydligen inte komma därifrån tillräckligt fort. Suck. Gamla gubbar!! *morr*

Idag var jag på BVC med Neo. Han visade sig från sin bästa sida men det kan ju ha berott på att han precis innan hade ätit. = )

Nu är han 69,5 cm lång (+2 cm sen sist) och han väger 7780 gram (+870 gram sen sist). = D Han växer på bra. = D Min go´bit!

Han sov en liten stund bredvid oss medan vi tittade på tv. Han vaknade till när han hamnade i sin säng. Nu, en timme senare, kämpar jag fortfarande med att få honom att sova. Han snurrar runt och drar ut nappen ur munnen hela tiden. Jag är väldigt trött efter en dag med kraftigt illamående. Jag vill bara sova nu och vila upp mig till en morgondag med unga föräldrar-träff och bvc-besök. Jag hoppas att han somnar ordentligt snart...

Det bästa med dagen är att jag har fått massor av gjort trots att jag har haft ett par stunder under dagen som jag inte har mått så jättebra. Jag är nöjd med mig själv efter idag.

Det andra bästa med dagen var den sköna vilostunden jag fick förut med en sovande Neo på magen. Då fick jag ny energi och fick mycket gjort.