Illamåendet går upp och ner. Jag känner mig varm. Det blir lock för öronen och allt känns instängt. Jag känner mig instängd. Jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag vet inte hur jag tar mig ut. Jag vet inte vad jag ska göra för att göra mig fri från detta fängelse. Ibland känns allt hopplöst. Det hjälper inte med att äta eller att inte äta. Det hjälper inte att tänka på det eller att inte tänka på det. Jag kämpar varje sekund med att göra allt i min makt för att må bra och att distrahera mitt mående från att blomma ut. Nu har jag haft ett par hyfsat bra dagar och det känns som att snart kommer allt att explodera och jag kommer må riktigt jävla dåligt.

Idag har jag inte stressat. Jag kanske stressade upp mig i förmiddags av okänd anledning men det var "bara" under några timmar men ändå har hela dagen känts helt åt helvete. Jag och syrran gick en rätt lång promenad förut innan vädret blev värre. Men den gjorde inte så mycket nytta som jag hade velat. När jag kom hem värkte hela kroppen. När jag satte mig ner kunde jag inte slappna av för då gjorde det jätteont. = (

Men nu hoppas jag på att de sista timmarna av kvällen blir så bra som möjligt och att natten blir bra. = )