Har precis läst ut en ungdomsbok. Som jag vill vara av Katarina von Bredow. En riktigt bra bok och hon skriver bra med. En lättsam bok om man vill läsa något glatt och inte allt för djupt och allvarligt. En riktigt bra författare!

Sitter nu och funderar på vilken nästa bok blir som jag ska läsa. En bok som jag har läst innan, eller en bok som är helt ny... Skulle vilja läsa Flickan som lekte med elden. Jag har den här hemma i bokhyllan men förstör jag inte spänningen på filmen då? Jag kommer inte se den på bio utan väntar på dvd:n och den kommer inte ut förrän i december. Lite segt att vänta så länge... Så jag ska fundera en liten stund till på det...

Neo har kommit in i en period nu som består av att gosa väldigt mycket. Han ska helst sova på mage på en när han ska sova och när han sover. Han ligger mycket mot ens bröst och myser även fast han är vaken. Sån har han inte varit förut. Det är både mysigt och jobbigt - mysigt att ha honom så nära så mycket och jobbigt då man inte kan göra något annat sen, knappt ens gå på toaletten.

Han har också börjat kunna vara hos andra, inte bara hos mig och Ola. Förut bröt han ihop så fort han kom till någon annan, vem det än var. Men nu kan han vara rätt länge hos vem som helst, även fast mamma och pappa alltid duger bäst. Det känns riktigt skönt! Då behöver man inte tänka så mycket på det och bli orolig.

Idag har det varit en gnällig dag men såna får man också ha. Man kan ju inte bara ha bra dagar. Men som tur är så är inte dessa gnälliga dagar så ofta. Han är en mycket glad pojke för det mesta. = D

Älskar min pojke...

Jag önskar att livet inte vore så orättvist. Tänker på din familj - mamma, pappa, syskon och även din dotter Nova och hennes mamma.

Jag träffade dig flera gånger. Du var en schysst kille, snäll kille som senare blev en jättebra pappa.

Varför hände detta?!

Oskar - född 22/8 1988, död 21/9 2009.

Ångesten vilar. Jag försöker att inte känna, inte tänka, bara vara. Hela kroppen är avslappnad. Såhär vill jag ha det hela tiden.

Men jag vet att snart kommer ångesten riva i mig igen och få mig helt förlamad. Lungorna krymper, jag kan knappt andas. Hjärtat slår snabbare och snabbare. Paniken växer inuti mitt bröst och jag vill bara försvinna.

Vissa dagar är bra, dem dagarna har jag vilat mycket och varit hemma. Dem dagarna då allting bara rasar runt omkring mig har jag varit social, städat, varit igång eller tänkt för mycket. Min kropp kollapsar. Jag mår illa, har magsmärtor, ångest ända upp i halsen. Och jag kan inte göra ett ända dugg åt det.

Allting är helt fucked up!!! Men jag kämpar som fan för att få ett värdigt liv - för min och min sons skull. Jag förtjänar ett liv med kärlek och lycka, inte ett med massa ångestskrik och dödslängtan...

Jag älskar Neo, det är det viktigaste för mig. Han gör mig hel. Jag har inte fått honom för att ge upp nu. Jag gör allt i min makt för honom och han behöver en mamma som mår bra och fungerar.

Denna kampen ska jag vinna!

Ibland när Neo skriker och krånglar får jag sån ångest. Då vill jag inte ha honom och tycker att han är skitjobbig. Det händer inte alltid men tillräckligt många gånger. Och jag hatar det!!!

Jag är helt slut. Varit fullt upp större delen av dagen.

Vid halv elva var det vanlig föräldraträff för dem som har fått barn vid ungefär samma månad. Vi var fem mammor - jag på 23 och resten typ 27 och uppåt. Tre hade ett barn innan och jag och en till hade fått barn för första gången. Jag kände mig lite malplacerad trots att pratet flöt på rätt bra ändå mellan oss allihopa. Neo somnade rätt upp och ner på mage på madrassen som var utlagd. Myspojken! = D Dem andra blev alldeles förvånade över att han gjorde det. Vaddå, blir man trött så blir man?! = D Träffen var slut vid tolv och vi hade bestämt oss för en fika klockan tio om två veckor inne i Nässjö. Trevligt, kanske?!

Jag fick en paus på en timme - gick ut och rökte och tog en tripp till Ica. Tog mig en korv och köpte två frimärken. Jag skulle snart därefter möta upp några unga mammor.

Klockan ett började unga föräldrar-träffen. Så då var det full rulle igen. Denna gången gick det bättre. Neo höll sig glad och nöjd förutom när han blev hungrig. Pratet gick på ännu bättre denna gången än sist - men vaddå? Neo skrek rätt mycket sist och jag var osäker då det var första gången. Men nu blev allt jättebra. Det var svårt att slita sig från gruppen. Pratet fortsatte ända ut till parkeringen. Längtar till nästa gång. Så underbart att ha fått ett kontaktnät och kompisar. Så härliga unga mammor! För första gången i mitt liv känner jag verkligen att jag har kompisar som är bra. Riktiga kompisar. = D Så underbart! Träffen var slut runt halv tre ungefär.

När vi kom hem satte vi oss för att äta och titta på film. Jag gosade med Neo. Jag la mig ner i soffan med honom på magen. Efter en del flängande på honom la han sig bara ner på mig och somnade. Han sov där en bra stund, även jag slumrade till och det var riktigt skönt. Påfrestande att träffa så många människor på samma gång och vara social när man aldrig är det annars. Neo sover fortfarande och har sovit över sin mattid med 1½ timme. Han sov knappt något under dagen då han annars brukar sov plus en massa liv och rörelse. Inte konstigt att han måste sova och är jättetrött! = D

Neo hoppar omkring i hoppgungan. Det tyckte han var jättekul! Han höll upp sin kropp jättebra.

Neo sitter i matstolen för första gången och äter lunch. Han satt jätteduktigt i den!