Jag är så stolt över mig själv efter denna långa helgen. Ola har jobbat två tycken tolvtimmars pass (18-06 plus sovit hela förmiddagen) och sen 6 timmar ikväll. Jag har klarat av att ta hand om Neo på egen hand utan större problem och ångest. Haft lite sådär när ångest, ont i magen och så har gjort sig påmint men det har inte hållt i sig länge som förut och jag har inte känt allt så hopplöst. Jag har verkligen älskat att vara med Neo på alla sätt. Den känslan har jag aldrig känt förut så det är något nytt och helt fantastiskt underbart att känna.

Jag är en bra mamma. Jag klarar av att ta hand om mitt barn. Förut har jag känt sån ångest timmarna innan Ola har åkt till jobbet. Jag ville verkligen INTE vara själv med ansvaret för Neo. Jag trodde verkligen inte att jag skulle klara av en tolvtimmarsnatt helg själv. Visst kan jag alltid gå till min syster men det är ju ändå jag som ska klara av det och att ta hand om Neo. Men nu vet jag att jag kan klara av det. Man får helt enkelt sätta upp vissa riktlinjer att följa, vissa rutiner. Allt känns bra. Jag är så glad över att jag kan säga det. ALLT KÄNNS BRA.

Nu ska jag bara få börja gå till psykolog och reda ut dessa sista knutar som jag behöver hjälp med. Men jag känner mig mycket bättre än vad jag gjorde under de första 2 månaderna med Neo. Då känns allt så otroligt svart. Jag är så glad över att ha kommit såhär långt.

Känner mig inte lika sjuk och förjävlig längre. Jag fryser inte längre - iaf inte lika mycket, illamåendet hålls i schack så pass att jag knappt märker av det längre, mensvärken har dock blivit mera påtaglig men hellre det än illamående. Så kanske att allt känna ännu bättre imorrn. Hoppas skiten kommer igång någon gång så att det kan gå över och bli bra. Sen ska spiralen in!!

Så underbart att Neo älskar sin banangröt! Han åt en hel smakportion för andra gången. Igår klarade han sig med fem timmar till nästa mål, vilket han aldrig har gjort innan då det varit fyra timmar mellan målen, och nu somnade han direkt efter att han var färdig. Stoppade in nappen på en gnällig Neo och la honom i famnen. Jag hann knappt lägga honom tillrätta mot mig innan han sov. Så underbart! Han måste verkligen ha blivit mätt. Så nu sover han som en gris i resesängen. Så nu blir det vila i soffan och "Vad blir det för mat?" med Per Morberg för mig. Hoppas på en lång sovstund för Neo så att jag får vila min mage ett tag.

Rocky är ascool!

Hoppas jag mår risigt för att mensen är på g. Det känns som det men man kan ju aldrig vara säker. Hoppas att det är mensen för då ska jag ringa barnmorskan och boka tid för insättning av spiral. Det blir nog bra. = D