På vägen hem lyssnade vi på musik genom Olas iPod. En låt med Winnerbäck spelades och Neo gnällde till. Han var inte jättetrött och han ville inte ha maten. Han gnällde och grimaserade. Då bytte Ola till Takida. Då tog Neo nappen, gosade in sig i tyget på babyskyddet och somnade. = )

Så Neo ratar Winnerbäck och digger Takida. = ) När han låg i magen och jag hade börjat känna hans sparkar och rörelser vid få tillfällen så var han som mest aktiv när jag satt och spelade Guitar Hero.
Helt enkelt, Neo gillar rock eller lite hårdare musik. Musik som Winnerbäck är för smörigt. = )

Idag var jag utan Neo för första gången. Vi lämnade honom hos hans farmor och farbror med familj medan jag och Ola åkte iväg för att leverera de tre marsvinshonorna till deras nya ägare. Det kändes mycket nervöst och lite jobbigt. Ingen kan ju ta hand om honom bättre än jag och Ola. Ingen mera än vi vet vad han tycker om och inte tycker om, så det var väl det största problemet tror jag.

Efter att vi lämnat marsvinen åkte vi till Ica Maxi. Det kändes också väldigt konstigt - handla utan barn. Ingen Neo att ta ut, ingen barnvagn att dra, ingen bebis att behöva bry sig om ifall han börjar skrika eller inte. Kändes mycket konstigt. Den tomma platsen i förarsätet kändes i mitt hjärta.

När vi kom tillbaka till stugan hade allt gått bra. A hade matat och stod och vyssjade honom i barnvagnen när vi kom. Han halvsov och somnade strax in ordentligt. Tack så mycket A för att du passade honom åt oss! Det lugnade mig.

Fick panikångest idag... Jag hatar det!! Det kommer alldeles för ofta och det tar alldeles för lång tid innan det går över och allt känns hyfsat bra igen. Så medans alla andra njöt av den goda grillade maten satt jag och kämpade med paniken och illmåendet som satt uppe i halsen. Jag åt lite sallad, en liten grillad majskolv och lite pommes med beasås. Usch, jag hatar detta! Denna panikångest har satt sina klor i mig, det är väldigt tydligt. De senaste veckorna, om inte månaden, så har jag fått det iaf varannan dag och ibland varje dag. Jag blir tokig! Vill inte börja med mediciner igen eller annan skit. Speciellt inte pga biverkningarna man får när man börjar. Sist blev jag däckad i två veckor med konstant illamående dygnet runt - när det var som värst låg jag på toagolvet precis vid toaletten. Hur skulle det gå ihop med Neo? Inte alls. Men hur sjutton ska jag slippa denna panikångest?

Paniken kommer av för mycket folk, instängd, att inte vara hemma. Sen i samband med paniken börjar jag må illa, först lite grann men sen ju mer paniken stiger desto mer får jag panik över att jag ska spy. Det gör ju att allt blir värre och värre. Börjar jag må illa så får jag även panik ifall jag inte är i närheten eller har tillgång till toalett. Vill ju inte spy bland folk eller sådär.

Hur fan ska jag göra?! = ( Jag lider verkligen... Jag känner mig som en mycket sämre mamma i och med detta också. Efter en sån här attack sitter lite av illamående känslan kvar i mig och då klarar jag inte av att ha Neo, t.ex mata honom. Jag vill ju! Fan...