Har nog precis haft mina första ordentliga värkar - de som är lite mera än vanliga sammandragningar.

Låg och sov i soffan och vaknade upp av att jag hade rätt ont i magen, på höger sida av magen. Samtidigt som jag fortsatte att ha ont i magen fick jag ont i ryggen - svanken och precis under eller på revbenen. Var inte alls behagligt! Ingen ställning i soffan hjälpte. Försökte känna efter vart i magen som det gjorde ont - det satt mest på sidorna och därav fick jag väldigt ont i svanken också. Jag tog en Rennie (haft samma onda fast intensivt på ett och samma ställe precis vid bröstbenet i magen och det hjälpte med Rennie och avslappning) och la mig på sidan, försökte andas regelbundet så att jag hade något att fokusera på än det onda. Det onda höll i sig i ca 10 min och det onda gick i vågar, ibland var det nästan outhärdligt och ibland var det bara ett magont som fanns där men jag hade mer eller mindre ont hela tiden i både mage och rygg. Men efter de där 10 minutrarna och ytterliggare en Rennie slappande kroppen av - det onda försvann i magen och bara en kvarvarande molande värk satt i ryggen. Jag blev trött och slumrade till lite. Då blev det ett uppehåll på kanske 3-5 min utan någon smärta.

Sen satte det igång igen. Först lite grann i magen, på samma ställe som innan, och medan smärtan i magen blev värre så ökade det onda i ryggen samtidigt, på samma ställe. Efter att ha gjort samma sak igen - Rennie, andas koncentrerat och ligga i samma ställning i soffan, så upptäckte jag att det inte funkade alls. Det blev varken bättre eller sämre. Jag låg kvar ett tag för att ge det en chans men sen gav jag upp. Tog en Panodil och sen ringde jag förlossningen. Det kunde ju ha varit något annat denna gången än då det faktiskt funkade med Rennie för ett par veckor sen. Det kändes ju inte riktigt på samma sätt.

Förklarade läget för BM - vart jag hade ont, hur det gjorde ont, när det började, uppehållet osv. BM i luren var jättesnäll och hjälpsam. Jag halvsatt i soffan och masserade magen i runda rörelser medan jag pratade med henne. Det kändes skönt. Magen var stenhård under hela tiden jag pratade i telefon, vilket den nästintill varit under hela tiden jag haft ont i magen. Hon tyckte att det verkade vara sammandragningar men att det var svårt att säga då det hållt på för kort tid. Hon instruerade mig att värma en frotté handduk/badlakan i mikron (istället för den vetekudde vi inte har) och lägga på magen, lägga mig i soffan och försöka slappna av. Sen skulle jag försöka klocka värkarna för att se om jag kunde relatera det onda med sammandragningar. Jag skulle ringa upp igen om det fortsatte eller blev intensivare.

Jag fixade en varm handduk som jag hade i närheten och satte mig med den på magen. Det var mycket skönt! Det lugnade ner magen och det var skönt att det varma gjorde att jag fick mindre ont. Efter en stund lugnade det ner sig mycket. Har inte ont i magen längre, dock kanske lite grann efter krampen som höll i så länge. Har även ont i ryggen men inte konstigt. Nu efteråt har jag fått ett par "vanliga" sammandragningar - magen spänner sig, håller i sig och sen släpper men inget som gör ont.

Får se vad som händer... Men jag tror faktiskt att detta var på riktigt även fast det kanske dröjer tills nästa gång. Jag blev lugnare och säkrare efter samtalet till förlossningen. Jag fick en livlina att hålla i. Nu efter detta vet jag också att jag klarar detta!! Det är inte helt omöjligt. Det gör ont men det finns sätt som gör att det går att hantera och det finns människor att prata med som kan hjälpa till när man varken vet ut eller inte.

Något jag också märkte var att när jag reste mig upp och det onda i magen var rätt intensivt så ville jag kissa. Jag kände mig kissnödig och kunde även gå och kissa. Så var det inte sist. Har läst att vissa blir mera kissnödiga och måste kissa ofta när värkarna har satt igång. Så kanske, kanske...