Vecka 30 (29+2)

Hjärtljud: 148 slag/min (fortfarande "tjejslag")

Sf-mått: 28 cm

Järnvärdet hade gått ner ytterliggare så får snällt börja käka dessa hemska piller igen. Blir att införskaffa mat/godis osv med laxerande verkan. Jag tänker inte skita ut tarmarna igen och sitta flera timmar vid flera tillfällen och inte få ut något... Aldrig!!

Sen såg urinet bra ut efter uvi:n men det skulle även skickas på odling.

Så överlag såg allt bra ut även idag! Inplanerat framöver är studiebesök den 23e, läkarundersökning med förhoppning om remiss till ett UL den 25e och sen mvc den 13e mars.

Vecka 30 (29+1)

Varför tvivlar man trots att allt är planerat och man vill?

Jag vill ha vårat barn. Jag skulle aldrig drömma om att ta bort bebisen eller inte vilja att den finns. Bebisen är inte ett misstag, en olycka. Den är planerad. Ändå tvivlar jag så mycket. Är jag redo? Är detta rätt? Vill jag leva mitt liv med en bebis redan nu? Var det inte lite för tidigt ändå?

Tankarna maler inuti mitt huvud. Ändå kan jag inte vara säkrare. Jag längtar så mycket tills jag får hålla våran bebis i famnen. Se vem det är som har legat i min mage, se vem det är som vi har skapat. Jag vet att jag kommer älska den där lilla grodan från första stund jag hör den, ser den, håller i den, pussar på den. Ändå maler dessa tankar i mitt huvud.

Varför tvivlar jag så otroligt mycket om jag ändå är säker?

Jag kunde ha haft ett barn redan nu. Han eller hon skulle ha fyllt sex år i april. Det har plågat mig i så många år att jag gjorde som jag gjorde. Det har gjort att denna graviditet inte har varit den lättaste rent psykiskt. Jag har haft panikattacker och hemska tankar. Allt för att straffa mig själv för något jag gjorde i ung ålder.

Varför tvivlar jag när jag aldrig i mitt liv skulle vilja gå igenom samma sak igen? Jag älskar denna lilla varelse mer än något annat redan och har gjort det sen första stund. Jag ångrar den inte överhuvudtaget, varför tvivlar jag på att jag vill ha den eller klarar av den?

Hur får jag dessa tankar att sluta störa mig? Varje dag i sex år har jag straffat mig själv för att mitt första barn inte är hos mig. Ska jag inte få älska och ta hand om mitt andra barn då bara för att jag inte lät det första födas? Hur mycket och hur länge till ska jag behöva straffa mig själv?

Jag älskar bägge mina barn väldigt mycket men på olika sätt. Jag sörjer den första medans jag försöker glädjas åt den andra. Att det ska vara så jobbigt att vara mamma, redan innan barnen finns i ens liv på riktigt...

Mitt hjärta brister tusen gånger om...

Grattis min kompis på Jill-dagen!

Grattis Michaela´s dotter på Julia-dagen!

Går in i vecka 30 (29+0) nu. Tio veckor kvar till 40...

Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.

Barnet: Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud innefrån mammans kropp, bl.a ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en krafigt trafikerad gata. Nu ska barnet få mer hull och gå upp i vikt, men längden kommer endast öka marginellt.

Jag skulle vilja ha tips om olika bra böcker. Jag vill läsa om vardagliga ting. Skönlitteratur om olika människors liv som kan hända vem som helst. Böcker som i stil med "Morgonpasset", "Familjeaffärer". Jag har läst dem och älskar böckernas stil. Men jag har allt för sällan lyckats hitta böcker i samma stil.

Någon som vet fler böcker i denna stilen??!!

Jag och Ola var hos Katarina och Ted vid kvart över elva ungefär. Dem åkte iväg runt tolv-halv ett då tjejerna hade lagts för sin middagslur. Ola spelade xbox och jag satt vid datorn tills tjejerna vaknade igen - Linnea sov till tio i två och Ebba fem i halv tre. Efter det blev det mellis - en halv banan och yoghurt. Efter mellis kom deras farmor och hennes man hit. Då var det dags att gå ut och åka lite pulka. Ola började det hela med att välta ner Linnea i snön med ansiktet neråt. Linnea sa inget och fixades till. Jag tror att dem tyckte om utevistelsen.

Efter en kvart eller något gick dem in för att göra och äta plättar och jag och Ola åkte iväg för att handla lite. Trevligt att komma ifrån lite och bara vara jag och Ola en stund då vi hade hela kvällen framför oss med dem små. Det blev lite blandat med grejer, både nödvändigheter till hemma och tacos och onyttigheter till kvällen. Dock blev inte kvällen riktigt som vi tänkt oss.

Först bytte jag till pyjamas på Linnea, Ola gav henne medicin medan jag bytte till pyjamas på Ebba och sen gav jag Ebba medicin. Ola gick och gjorde välling till tjejerna medan jag satte mig med Ebba på deras röda matta. Tränade lite grann så att hon ska få upp balansen igen och sitta själv. Hon satt jättebra mellan mina ben under hela tiden. Sen vinglade hon till mot ena benet och då var det inte roligt längre. Tror att hon var lite extra känslig i det högra benet just då. Hon ville gärna ha det uppdraget och man fick knappt ta i det. Dock sträckte hon ut det rätt mycket lite senare så det var nog ingen större fara. Linnea åt upp sin välling med hjälp av Ola och sen la jag ner henne i sängen. Linnea somnade nästan direkt. Ebba ville inte dricka sin välling så Ola fick testa att mata henne - gick inte så bra iaf. Jag tog Ebba för att gå in i sängen med henne men på vägen kräktes hon två gånger rakt ut. Så det blev till att tvätta av och byta kläder. Hon fick sitta uppe en stund med oss och hon var rätt mysig och softade.

Sen gick vi in och la henne igen. Hon somnade nog rätt omgående. Vi satt uppe, tittade på film, åt godis, drack läsk, åt tacos och myste. Vid tio eller något halvslumrade jag på Ola och det var mysigt. Låg så till halv tolv ungefär. Var vaken en liten stund och sen hörde vi att Linnea grät. Jag gick in och fixade lite och Linnea somnade om. Precis lagom när jag var därinne kräktes Ebba igen. Så det blev upp med henne ur sängen och hon kräktes lite till. Det blev badrummet direkt för henne. Ola tog hand om sängkläderna och jag tvättade av Ebba. Så nu blev det ny blöja och nya kläder då det var kräks där. Tror att Ebba hade fått i sig lite för mycket mat på för kort tid. Hon är lite mera kräkig än Linnea - hon klöks lättare och så. När hon var fixad och sängen bäddad försökte vi igen. Vi la ner henne i sängen och sa godnatt. Vi lyckades göra allt detta utan att Linnea vaknade till för mycket och det är en bedrift.

När vi var färdiga med Ebba var klockan ett. Då var jag helt slut efter alla vändor med kräks. Sen började jag bli nervös och lite orolig över att Ola skulle åka hem och sova och jag fick vara själv med tjejerna. Vi plockade undan lite och sa hej då. Då var klockan runt halv två ungefär. Jag gick och la mig och läste ett tag - var tvungen att ha något annat att fokusera på än att ligga och vänta på att någon skulle vakna och kräkas. Somnade vid tjugo över och sov en timme. Vaknade till av en dröm - jag hade vaknat av att Ebba kräktes i drömmen. Men ingen av tjejerna var vakna egentligen. Somnade om och sov till halv sex. Då var jag klarvaken. Gick upp och kissade, lyssnade efter ljud från tjejerna men dem sov. Gick och la mig igen och slumrade en timme ungefär. Då vaknade jag av att Linnea var vaken...

Så, dags att stiga upp...

Detta var min alla hjärtans dag! Det blev inte som det var tänkt men när blir det det med småbarn i närheten? Men Ola och jag fick iaf vara tillsammans och umgås. Sen fick vi ett par timmar på kvällen med film och mys mellan kräkningarna. =D Inte så lyckad men inte helt misslyckad heller.

Vecka 29 (28+6)

Jaha... Vaknade vid sex imorse och var genomtäppt i ena näsborren, ont i halsen när jag svalde, snustorr i munnen då jag varit tvungen att andas genom munnen och en liten bebis som hälsade godmorgon genom en spark eller två på revbenen. Jag drog täcket över huvuvdet och ville bara somna om. Inte så lätt... Men tillslut somnade jag om, efter ett bra tag. Men många gånger om funderade jag starkt på att skita i allt och gå upp, men orkade inte det riktigt.

Så när Olas telefon ringde vid kvart över nio kände jag mig mer död än levande... Men tur var det att det ringde då väckarklockan var inställd på fel tid. Dags att gå upp helt enkelt! Men både Ola och jag drog oss till kvart i tio... Mycket skönt!

Har fortfarande ont i halsen, inte så att det känns som knivar men ändå irriterande. Hoppas på att det är falskt alarm. Men men, fick iaf vara frisk från såna sjukdomar och skit i en månad. =D Bara denna blir en lätt förkylning ifall den sätter rot... Orkar inte med en omgång hosta igen. Då slänger jag in handduken... Inte nu när praktikten ligger framför mig.

Nu blir det att fundera ut och packa ner det sista man kan tänkas behöva. Vid elva-halv tolv ska vi vara borta hos Katarina och Ted. Barnvakt som gäller. =) Ska ju vara det ett tag. Men det går nog bra. =)

Dagen började bra trots allt... Trodde aldrig att det skulle hända. =)

Vecka 29 (28+5)

Idag bar det av till Jönköping. Ola skulle köpa lite grejer till källaren och jag skulle kolla på kläder, då jag börjat växa ur de kläder jag har.

Medan Ola och Ted handlade inne på Jula gick jag, Katarina och tjejerna in på Babyproffsen. Lite roligare affär för oss! Kollade på lite allt möjligt därinne. Hämtade även ut våran Babybox. =)

Alla blev färdiga ungefär samtidigt. Då åkte dem andra hem och Ola och jag åkte vidare mot A6. Vi gick till HM först. Ola är jättebra att ha med sig - man kommer hem med snygga kläder då. Hittade ett par snygga, svarta mammabyxor - inte vanliga jeans då jag tycker det är lite för trist och två mammatröjor - en svart och en blå. Mycket nöjd! Har på mig byxorna nu och jag känner mig så snygg. =) Syrran sa att jag såg smalare ut i dem - det håller jag med om själv. Mina ben ser slanka och smala ut även fast jag annars brukar tycka att mina lår är hur feta som helst (i vanliga fall också). Men jag har inte växt annars än på magen så jag ser ut som vanligt i övrigt. Nu slipper jag gå i mjukisbyxor vid varje tillfälle - vardags, fest eller kalas. Känns inte så upphetsande längre. =D

Efter det gick jag in på Åhléns och köpte två par knästrumpor till. Gillade dem skarpt! Blev samma färg då de passar till de flesta kläder jag har.

Så skönt att ha kläder som känns sköna och som jag kan växa i utan att behöva vara orolig. Hittills har det känts bra med byxor under magen men nu behöver jag mer och mer stöd för magen då det börjar bli tungt, så det är riktigt skönt med den där extra tygbiten dragen över hela magen. Även fast det känns konstigt med tygbiten uppe på ryggen, känns som att man har den i armhålorna. Men får väl vänja mig. Är ju så bortskämd med mjukisbyxor numera. =) Byxorna är lite stuprörsaktiga. Inte helt slimmade längs med benen men inte vida heller. Skitläckert!! =D

Nu börjar jag känna mig snygg. Inte bara ett stort pösigt monster. Nu har jag hittat kläder som ser snygga ut och som inte bara hänger.

Längtar tills jag kan kolla efter "normala" storlekar igen... Trots att jag börjar mer och mer tycka om att vara gravid med mage och allt...