Grattis Veronica´s pappa på Nils-dagen!!

Har suttit och tittat på tv sen klockan åtta. Bara varit bra program idag och det var längesen jag verkligen tittade på tv. Först var det Bonde söker fru, sen Oskyldigt dömd, efter det Världens härligaste män och nu tittar jag på Shark. Bönderna är så gulliga, Micke Persbrandt är ascool vad han än gör på tv, Ann Söderlund har något visst som man inte kan sätta fingret på och Shark är en mycket bra krimserie. Har tagit det mycket lugnt ikväll, precis som jag ville. Katarina var här i högst fem minuter då hon var ute med hundarna. Hon började genast gnälla om att Ola inte hade burit upp ströbalen till övervåningen och annat. Det är visst det enda hon kan göra, gnälla på andra. Önskar hon kunde kolla på hur städat eller inte städat hon har det själv och göra något åt det först innan hon gnäller på någon annan. Vi städar när vi vill och kan och orkar. Vårat hem, vårat val. *suck*

Började läsa ur Snälla pappa, nej. Den verkar bra men det lär ju vara hemsk. Handlar om en pojke som gör allt för att hans pappa ska älska honom men får hela tiden höra att han inte är värd det. Han blir misshandlad både psykiskt och fysiskt då han är "olydig". Riktigt hemskt!

En timme kvar tills Ola kommer hem från jobbet. Får se vad jag gör under den timmen. Kanske börjar plocka lite på vardagsrumsbordet... Det borde göras men finns orken? Får se hur jag gör. Finns ju alltid en dag imorrn med...

I hela mitt liv har jag misstänkt att min syster försöker ge mig dåligt samvete medvetet. Jag skulle ha passat Ebba och Linnea idag då syrran ville baka bullar. Men jag orkade verkligen inte idag. Idag ska vi inte jobba heller och då vill jag verkligen vila och njuta av att inte ha något att passa. Hon blev sur och skrev att hon hade ju redan gjort degen. Nu är hon tydligen färdig och skriver på ett surt sätt (uppfattar jag det som iaf) att det blev som hon trodde två stycken griniga barn och ett bajsblöjbyte. Självklart dyker det dåliga samvetet upp hos mig trots att jag egentligen inte behöver känna det. Hur gör alla andra som måste göra saker med flera barn runt omkring sig? Frågade henne om jag skulle få dåligt samvete just för att hon skrev så. Nej, skrev hon som svar. Eller hur, tänkte jag. Skriver man på ett surt sätt om man INTE vill att en person ska få dåligt samvete? *suck* Hon dementerar alltid samma sak varje gång - nej, hon försöker väl aldrig ge någon dåligt samvete! *morr* Blir såå trött! Detta har pågått hur länge som helst. Varför fortsätter jag ens bry mig? Varför kan jag aldrig koppla bort det där samvetet när jag vet hur det slutar? Blir bara ännu mera trött inuti. Nu ska jag lägga mig ner hos gos-Shiva och fortsätta läsa en bok. Orkar inte bry mig om världen därute just nu. Allt har tydligen inte förändrats... *suckar tungt*

Vecka 10 (9+6) <3

Är så trött, psykiskt alltså. Fast i både kropp och själ. Hela min existens ligger i koma idag. Jag har fortfarande inte vaknat till liv och jag har en klump i bröstet som skriker press, stress och krav - egentligen helt utan anledning. Det är inte första gången denna klump tittar fram i mitt liv, dock var det som tur är rätt så länge sen den fanns där. Förr fanns den där typ jämt, varje minut av min vardag. Inte konstigt att jag sov större delen av dygnet och resten av dygnet satt i min bubbla framför datorn. Vem orkar leva med denna klump hela tiden? Jag kommer troligtvis få tillbaka lite av det gamla med jämna mellanrum men hoppas på att det kommer sällan så att jag hinner andas emellan och känna någon form av livsglädje - till skillnad från förr. Usch, hemskt att tänka på hur jag levde för bara ett halvår sen. Ensam, genomsyrad av ångest i hela kroppen, inlåst i min bubbla, inte kunde gå ut utanför dörren utan att känna panik, oro inför hur hungrig man skulle vara idag när man vaknade framåt eftermiddagen pga medicinerna, oro och panik inför OM någon skulle ringa på dörren idag trots allt, oro och panik inför vem som skulle ringa mig idag och pocka på min icke närvarande uppmärksamhet och framförallt orken, den ork som inte existerade överhuvudtaget. Orken som aldrig fanns där till något - varken leva, städa, handla, gå, umgås, åka någonstans. Trots allt detta gjorde jag rätt mycket men ångesten och paniken var min ständiga följeslagare trots två sorters mediciner som skulle hjälpa mig.
Nu har jag slängt medicinerna, jag vaknar upp med åtminstone ett litet leende på läpparna, dock ganska trött leende, jag har min framtid hos mig - både i min sambo och det underbara inuti mig, jag har ren kärlek hos mig, jag kan äta mig mätt vilken tid på dygnet som helst, jag behöver inte oroa mig över att mina demoner ska komma och överraska mig, dem är långt borta och jag hoppas innerligt att dem aldrig ska återvända med den kraft som de en gång hade.

Jag älskar mitt nya liv, trots gravidkrämpor, tråkigt jobb och en syster som vill ha barnvakt titt som tätt. Men allt det är såå mycket bättre och lättare att hantera än allt det svarta som en gång regerade i mitt liv. Tänk vad snabbt något så stort kan förändras. Jag trodde aldrig att jag skulle få leva ett normalt, glädjefyllt liv med ren kärlek runt omkring mig.

Tack Ola för att du finns vid min sida, du räddade mitt liv!
Älskade bebis, som jag har längtat efter dig och jag kan knappt bärga mig tills jag har dig i mina armar!

Har varit igång sen jag gick upp. Åt mat och umgicks med Ola innan han åkte till jobbet vid halv två. Hann sitta ner en stund innan Katarina kom hit med Ebba och Linnea. Jag passade dem lite grann medan hon klippte klorna på alla fem marsvinen. Det gick tydligen väldigt bra och det verkade som att marsvinen var någorlunda vana vid kloklippning, vilket är ett stort plus. Hon var här till kvart över fem ungefär. Full rulle hela tiden hon var här. Följde henne en bit på vägen med Shiva och la på kuvertet till kronofogden. Så nu är även det gjort! Mycket skönt. Gick raka vägen hem med Shiva. Ingen extra runda då jag bara längtade efter att få sätta ner röven i soffan. Katarina sa att vi skulle städa vid sex ungefär, kvart i sex (dvs ca 10 min efter att vi hade gått åt olika håll) ringer hon och säger att vi ska åka och jobba. Iväg igen. Handlade innan på en halvtimme och sen jobbade i ca 2 timmar. Träffade på svärmor och hennes karl på jobbet. Fick med mig strö och hö till marsvinen från dem. Mycket bra då det var i princip slut. Jag borde ta hand om disken - plocka ur och plocka in men jag orkar inte just nu. Min rygg är helt slut nu. Jag måste få sitta ner ett tag till.

Sen blir jag så psykiskt trött av allt detta sociala umgänge. Visst, jag har inget emot min syster men ibland vill man bara vara själv. Det känns som att jag har en massa krav på mig och jag blir helt sönderstressad inuti av osagda saker. Det är tydligen mycket som ska göras men jag varken ser det eller orkar med det. Inte när min rygg ballar ur helt och hållet.

Pratade en snabbis med Ola precis när jag kom innanför dörren efter jobbet och han frågade om jag hade fixat med disken. Jag sa som det var att jag ville sitta ner och att jag tog hand om det sen, eller i alla fall så mycket som jag pallar med. Jag ska försöka plocka ur den och sätta in de lättaste.

Det är inte min dag fyskiskt idag helt enkelt...

Vecka 10 (9+5) <3

Har inte riktigt vaknat till ännu trots att jag varit vaken sen halv tolv. Det blev senare än vad jag trott men det var skönt att sova. Har sovit lite oroligt inatt. Blir så täppt i näsan på nätterna och det är skitjobbigt. Kändes som att jag inte kunde andas alls så jag fick lite panik inatt. Skitjobbigt!

Fick mina böcker idag. Jippie! Älskar nya böcker. Har betalat det som oroat mig de senaste månaderna så det känns skönt. Bara att nu har det uppstått ett nytt litet orosmoment. Jag ska tydligen betala två hyror på min uppsagda lägenhet. Blir så trött på dessa utgifter som jag tycker att jag inte ska betala. Måste få tag på soc inom de närmsta dagarna. För jag tänker kräva att de ska betala de två hyrorna. De satte mig hos kronofogden, då tycker jag det är mer än rätt att de ska betala de två hyrorna. Jag har inte råd med att betala dem. Vi har andra utgifter och grejer. Jag tänker inte jobba arslet av mig för utgifter som inte ens är mina. Blir så trött och arg. *suck* Ska det aldrig ta slut.

Nu ska jag passa Ebba och Linnea på golvet. Leka och gosa lite.

Åkte och jobbade förut. Det gick rätt snabbt och jag var rätt effektiv, för en gångs skull. Det flöt på bra. Fokuserade på det jag skulle göra istället för allting annat som jag annars brukar ha en förmåga att göra. Inte bra alls! Jag tror att det hjälpte att fokusera på något annat. Mitt sinne och känslor lugnade ner sig.
Jag följde med Katarina hem och åt kvällsmat (pizzaslize) med henne och Ted. Satt inte kvar så länge där utan gick hem vid tjugo över tio. Var tvungen att släppa ut Shiva plus att hon skulle ha mat. Sen hade jag lovat att prata med en kompis med, både för min egen och hans skulle. Mina röriga känslor behövde få ventilera sig och han hade hamnat i en lite svår kärlekssituation, han ville få lite goda råda. Hoppas på att mina råd hjälpte honom!! Vill att han ska må bra. Han är den enda utav mina gamla kompisar som jag verkligen känner att jag kan prata med på ett normalt sätt. Det är otroligt skönt.

Så släppte ut Shiva för en snabbkiss och sen gav jag henne lite mat. Helt otroligt så åt hon upp allt. Hon måste ha varit hungrig för just den maten som hon fick ratade hon totalt för bara ett par dagar sen. Duktigt av henne! Sen har hon mest slappat medan jag pratade med min kompis. Trevligt samtal och nu har mina känslor lugnat ner sig totalt. Mycket skönt! Kom en enorm känslorstorm förut, fällde till och med tårar så det är skönt att det är över. Vill inte gråta över en sån människa som mitt ex. Han är bara så trög och dum... Men men, jag har Ola och jag längtar så efter att han ska komma hem från jobbet när som helst. Då ska jag pussa och krama på honom hur mycket som helst!

Nu ska jag gå och kolla till marsvinen. Hoppas på att honorna inte har haft ner sin vattenflaska nu bara för annars får de återgå till skål med vatten tills vi har fixat en ståltråd. Mycket bökigt med vatten i skål då det alltid är hur mycket spån och grejer i vattnet på kvällen. Synd om dem!

Vecka 10 (9+4) <3

Jag är proffs på att plåga mig själv. Alltid samma sak. Jag lär mig aldrig.
Mellan att det tog slut med mitt ex och att jag blev ihop med min sambo tog det inte många dagar. Jag vet att det inte var så bra kanske. Men jag väntade tills jag visste att det var slut med exet för jag vill verkligen inte vara otrogen. Jag hade knappt några känslor kvar för exet då vi var ihop på distans plus att det var så mycket strul just pga avstånd och pengar. Jag övervägde länge för hur jag skulle göra till det bästa. Mitt ex sa till mig innan jag ens blev intresserad av min sambo att han aldrig skulle älska mig om jag inte flyttade närmare honom och vårat förhållande skulle vara som det var resten av tiden. Jag tyckte inte om tanken på att det inte skulle hända något och jag skulle åka till honom en vecka i månaden. Det tilltalade mig inte ett dugg så känslorna svalnade.

Nu är det så att jag gillade exet som vän och jag tyckte vi hade det roligt ihop. Men mitt ex vill inte veta av mig efter att han fått reda på att jag blivit ihop med min sambo så nära inpå han och mig. Men jag undrar också varför han reagerar så otroligt intensivt om han nu inte älskade mig? Då vi hade samtalet där vi gjorde slut så sa han att det hade ju varit trevligt att fortsätta träffas ändå och ha sex för det är ju trevligt. Sen när han får reda på om mig och sambon så kallar han mig för slampa och grejer och säger att jag är lättfotad och att jag hoppade säkert i säng med sambon direkt för det är ju inte så svårt att få av mig kläderna osv. Jag fattar ingenting!!

Jag vet att han typ hatar mig för det jag gjorde och han har blockat mig på varenda sida på nätet. ÄNDÅ vill jag inte släppa honom helt. Jag kollar runt på nätet efter honom och jag vill bli vän med honom.

Ikväll skickade jag ett sms till honom. Varför sätter jag igång denna cirkus trots att jag vet hur det slutar? Han vill ju inte ha någon kontakt med mig, varför envisas jag då med det?

Jag har inga såna känslor kvar för honom - jag älskar min Ola och ingen annan, det är honom och våran bebis jag vill leva med. Det handlar inte om något sånt! Jag vill bara vara vän med honom...

*suckar tungt* Behöver råd, vad ska jag göra?!